Jorgos Kartakis  (Γιωργος Καρτάκης)
Translator

on Lyrikline: 15 poems translated

from: persian, german, swedish to: greek

Original

Translation

دردستان

persian | Mustapha Samady

یک کُرد در آوار
یک سوری در حلب
یک زن در کُندز
درد در نواحی مختلف
مختلف عمل می‌کند
مثلن
من فقط سرم درد می‌کند
تو دست داده‌ای
           از دست          
او همه چیز

ما درد مشترک نیستیم
ماحصل یک تجربه‌ایم
به هم ربط داریم
تو آنجا گلوله می‌خوری
من اینجا پناهندگی می‌گیرم

© Mustapha Samady
Audio production: Mustapha Samady

Γη του πόνου

greek


Ένας Κούρδος στα χαλάσματα

ένας Σύριος στο Χαλέπι

μια γυναίκα στην Κουντούς

Ο πόνος επιδρά αλλιώς

σε διαφορετικά μέρη

Για παράδειγμα

εγώ έχω μόνο πονοκέφαλο

εσύ έχεις χάσει μόνο ένα χέρι

αυτός τα πάντα


Δεν είμαστε ένας πόνος συλλογικός,

αλλά μάλλον το αποτέλεσμα εμπειρίας

είμαστε μεταξύ μας στενά συνδεδεμένοι

Εσύ τότε τουφεκίζεσαι

κι εγώ εδώ παίρνω άσυλο

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης, Φρεαρ Zeitschrift, Ausgabe 5, Januar 2022

Nana verlor an Höhe

german | Paulus Böhmer


Die Erde ein bizarrer Tanz.
Mama war eine Blaualge.
Papa ein Stein.
Fleisch
dient zu nichts.
Nana verlor an Höhe,
das linke Triebwerk fiel aus, herum=
gerissen durch die Schubkraft des rechten,
kippte sie ab und zerschellte,
so jung, so blau,
so unzählige Lichtjahre weg.

Vielleicht halb
Tier, halb Pflanze, im Schatten
eines unsichtbaren Riffs. Vielleicht
das Überbleibsel einer nie zu Planeten
verschmolzenen Materie vor ihrem Übertritt
ins Hell. Ach, such sie nicht, bald wird
aus der Gejagten eine Jägerin.
Die Flügel großer Rochen blitzen,
Schwärme zittern. Falls du mich finden solltest,
bin ich nicht mehr
da.

Ein mandelgroßer Zellhaufen,
der mir in die Augen schaute, mich
in die Arme nahm. Nach der Ankunft im Hafen
blieb er im Schiff.
Winzige Flüssigkeitsbrücken
zwischen den Körnern des Sandes.
Weiß wie Gespenster Korallen.
Große Schanker am Pol.
Zurück aufs Schiff, hörte ich,
von weit draußen her, das Heulen der See,
das Verwandeln nackter Materie.

Die Toten sind da, hocken in Flusen=
ecken, im Ausguß, im Abrieb
der Wanne, Waschpulver, Suppenrest, die Toten
sind da, blicken durch dich hindurch, für sie
bist du kein anderer
als sie, warte nur. Mit der Blutung
stößt der süße Körper der Frau
die Reste des Herakles ab, so, als schliefe
etwas unter der schwerflüssigen Fläche, das nicht
geweckt werden wollte, inmitten von Wesen,
für die niemand zählt.

Bett, Zigarette, Schuhputzzeug,
Frischhaltebeutel, Lottoschein,
Rasierwasser, Bürste, Vitamintablette:
das Alter
entbindet
mit vielen Nachgeburten.
Der Albatros auf dem Bug
scheint ein verirrter Geist. Deine Stimme
noch in meinem Ohr.
Wie lange soll man sich erinnern?
Immer. Immer? Immer.

© Paulus Böhmer
from: Wäre ich unsterblich. Gedichte 1996-1999.
Deutscher Taschenbuch Verlag , 2001
Audio production: 2005, M.Mechner / Literaturwerkstatt Berlin

Η Νάνα έχανε ύψος

greek


Η Γη, ένας αλλόκοτος χορός,
η μαμά, μπλε φύκι,
ο μπαμπάς, πέτρα,
η σάρκα
σε τίποτα δεν ωφελεί.
Η Νάνα έχανε ύψος,
ο αριστερός κινητήρας της αχρηστεύθηκε, περι =
στράφηκε από την ώθηση του δεξιού,
τούμπαρε και τσακίστηκε,
τόσο νέα, τόσο μπλε,
τόσα αμέτρητα έτη φωτός μακριά.

Ίσως μισό
ζώο, μισό φυτό, στον ίσκιο
ενός αόρατου ύφαλου. Ίσως
το απολειφάδι ύλης
που δεν αφομοιώθηκε από πλανήτη πριν γίνει
φως. Α, μη την ψάχνεις! Σύντομα
η κυνηγημένη θα γίνει κυνηγός.
Τα πτερύγια μεγάλων σαλαχιών λαμποκοπούν,
σμήνη ριγούν. Αν με βρεις,
δεν είμαι πια
εδώ.

Ένας σωρός – μεγέθους μύγδαλου – κυττάρων,
που στα μάτια με κοίταζε,
με αγκάλιαζε. Μετά την άφιξη στο λιμάνι
έμεινε στο πλοίο.
Μικρότατες γέφυρες υγρού
ανάμεσα σε κόκκους άμμου,
λευκά κοράλλια ίδια φαντάσματα,
σύφιλης έλκη στον πόλο.
«Πίσω στο πλοίο!», άκουσα,
και από μακριά, τον οδυρμό της θάλασσας,
τη μεταμόρφωση της γυμνής ύλης.

Οι νεκροί είναι εδώ, φωλιάζουν στα χνούδια =
στις γωνιές, στις σωληνώσεις, στην γλίτσα της
μπανιέρας, στα απορρυπαντικά, στα αποφάγια μιας σούπας, οι νεκροί
είναι εδώ, σε διαπερνούν με το βλέμμα, γι΄αυτούς
δεν είσαι παρά ένας
σαν κι αυτούς - περίμενε μόνο! Με το αίμα
το γλυκό κορμί της γυναίκας αποβάλλει
κατάλοιπα του Ηρακλή, λες και κοιμόταν
κάτι κάτω από την γλοιώδη επιφάνεια, που
δεν ήθελε να αφυπνιστεί, μεταξύ όντων,
για τα οποία δεν είναι υπολογίσιμος κανείς.

Κρεβάτι, τσιγάρα, μπογιά παπουτσιών,
αεροστεγείς συσκευασίες, δελτίο Λόττο,
κολόνια ξυρίσματος, βούρτσα, δισκία βιταμίνης:
τα γηρατειά απαλλάσσουν
από πολλές υστερογεννήσεις.
Το άλμπατρος στην πλώρη
μοιάζει με ένα πνεύμα χαμένο. Στ΄αφτιά μου
η φωνή σου:
Πόσο καιρό πρέπει να θυμάται κανείς;
Πάντα. Πάντα; Πάντα.

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

An Angel

german | Paulus Böhmer


Licht, Dunkelheit,
Inseln von Dunkelheit,
Inseln von Licht.
Angie schleuderte
ihr dickes schwarzes Haar nach hinten, belehrte
mich über die Grausamkeit, alles,
was wir aus Liebe tun, wird
für niemals Bestand haben,
mischte mir, damit ich nicht mehr begehre,
das Hirn der Katze mit Schnipseln
von Briefen, schleuderte mir
ihr dickes Haar, durch=
stieß mich.

In Europas Städten schrieen die Geistesgestörten.
Kleine Jäger schleppten ihre Beute ab.
Vom Mond fiel das Licht wie Puder
und bedeckte die Orte.
Weiß
wie das Rauschen der Sprache.
Wie das Summen der Sonnensysteme.
Schiele umspielt die Scham
mit Beinen, die man nicht liebt.
Mit liegenden, knieenden, rück=
wärtigen Positionen: Fremd
bleibt, was man liebt.
Teilchen vernichten einander im Blitz.

Nager wisperten
in den Krümmungen ihrer Gänge.
Das Schaben tektonischer Platten,
die zischende Auffächerung
der Säugetiere vor aller Zeit:
Ich hörte.
Ich schlief.
Korallen errichten Millionen
Kubikmeter Riff und verschwinden.
Die Spuren der Plünderungen verwischt.
Die Leichen seitwärts geschafft. So
tauchen die Sieger auf, als
Angie mich durchstieß.

Ich rede
von kleinen verlogenen Händen.
Vom Pochen der Pfortadern. Vom Oberst
mit den Gewehren. Aus der Ohm
wachsen Inseln. Gewitter wuchern.
Der flache Atem der Tierkörper. Die
erschreckenden Innenauskleidungen
der Frau. Als eine Frau
das Kinn eines Mannes berührt, um seinen Blick
aufzurichten, beginnt er zu weinen.
Zwischen den Zweigen
erscheint ein Gesicht und verschwindet
für alle Zeit.

Inseln von Dunkelheit.
Inseln von Licht.
Wie Brausepulver glitzerte Angie auf meiner Haut.
Es fiel ihr dickes Haar.
Es ist eine alte Geschichte.
Und meine Hände griffen
in einen Laut,
der schmeckt wie Erde,
griffen in Licht, das sich
anhört wie Blut.
Für alle Zeit.

© Paulus Böhmer
from: Wäre ich unsterblich. Gedichte 1996-1999.
Deutscher Taschenbuch Verlag, 2001
Audio production: 2005, M.Mechner / Literaturwerkstatt Berlin

An Angel

greek


Φως, σκοτάδι,
νησίδες σκότους,
νησίδες φωτός.
Η Άντζη τίναξε πίσω
τα πλούσια μαύρα της μαλλιά, μου δίδαξε
τη φρίκη, πως όλα
όσα κάνουμε από αγάπη,
ουδέποτε δεν θα΄χουν διάρκεια,
μου ανάμειξε - για να μην ποθώ πια -
μυαλό γάτας με κομματάκια
επιστολών, μου έριξε
τα πλούσια μαλλιά της, με δια -
πέρασε.

Στις πόλεις της Ευρώπης ωρύονταν οι παράφρονες.
Νανώδεις κυνηγοί έσερναν τη λεία τους.
Το φως έπεφτε απ΄το φεγγάρι σαν κουρνιαχτός
καλύπτοντας τους τόπους
λευκό
σαν σάλαγος γλώσσας,
σαν βόμβος ηλιακών συστημάτων.
Ο Σίλε ντριμπλάρει την αιδώ
με πόδια που δεν αγαπιούνται,
με ύπτιες, γονυκλινείς, ο -
πίσθιες στάσεις: Ό,τι
αγαπά κανείς, μένει ξένο.
Σωματίδια αλληλοεξουδετερώνονται στον κεραυνό.

Τρωκτικά έβγαζαν ήχους λεπτούς
στις κούρμπες των λαγουμιών τους.
Η τριβή τεκτονικών πλακών,
η συριστική διαβάθμιση
των θηλαστικών στον άπαντα χρόνο:
Άκουγα.
Κοιμόμουν.
Τα κοράλλια οικοδομούν εκατομμύρια
κυβικά μέτρα υφάλων κι εξαφανίζονται.
Τα ίχνη από τις λεηλασίες έχουν σβήσει.
Τα πτώματα γυρισμένα στο πλάι. Έτσι
αναδύονταν οι νικητές, όταν
η Άντζη με διαπέρασε.

Μιλώ
για χέρια μικρά, μοχθηρά, τις
παλμικές κινήσεις πυλαίων φλεβών, για τον συνταγματάρχη
με τα τουφέκια. Από το Ωμ
εκβλαστάνουν νησιά, μαίνονται καταιγίδες.
Η επίπεδη αναπνοή ζωικών σωμάτων. Τα
τρομακτικά εσωτερικά ντουμπλαρίσματα
της γυναίκας. Όταν μια γυναίκα
αγγίξει το πηγούνι ενός άντρα, για να σηκώσει
το βλέμμα, εκείνος αρχίζει να κλαίει.
Ανάμεσα στα κλαδιά
εμφανίζεται ένα πρόσωπο και χάνεται
εν παντί χρόνω.

Νησίδες σκότους.
Νησίδες φωτός.
Σαν αναβράζουσα σκόνη γυάλιζε η Άντζη στο δέρμα μου επάνω.
Της έπεσαν τα πλούσια μαλλιά.
Είναι μια παλιά ιστορία.
Και τα χέρια μου βούτηξαν
σε έναν φθόγγο
που έχει γεύση σαν χώμα,
βούτηξαν μέσα σε φως, που
ηχεί σαν το αίμα.
Εν παντί χρόνω.

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

mein himmel

german | Elfriede Gerstl

mein himmel ist hier und jetzt
mein himmel ist meine vorstellung
                                                von himmel
er ist die freundlichkeit
               verlässlichkeit
                         anteilnahme
bei glücks- und unglücksfällen
mein himmel ist nicht voller geigen
sondern voll solidarität
mein himmel ist auch eine utopie
von einer gerechteren welt
in der einsicht und nachsicht
                        tägliche realität sein sollte
himmel ist das festgeknüpfte netz
ähnlich denkender und fühlender
und das glück
               ihm anzugehören
wenn es noch einen anderen himmel
                                                  geben sollte
lasse ich mich überraschen

© Literaturverlag Droschl Graz - Wien 2006
from: mein papierener Garten. Gedichte und Denkkrümel
Graz - Wien: Literaturverlag Droschl, 2006
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2003

ο ουρανός μου

greek

ο ουρανός μου είναι εδώ και τώρα
ο ουρανός μου είναι η εικόνα που έχω
                                                              για τον ουρανό
είναι η καλοσύνη
                              η εμπιστοσύνη
                                                        το νοιάξιμο
στο καλό και στο κακό
ο ουρανός μου δεν είναι γεμάτος βιολιά
αλλά αλληλεγγύη
ο ουρανός μου είναι η ουτοπία
ενός δίκαιου κόσμου
όπου η κατανόηση και η συμπόνια
                                    θα είναι πράξη καθημερινή
ουρανός είναι το στέρεο δίκτυο
ομοϊδεατών συνοδοιπόρων
και η τύχη
                να ανήκεις σ΄αυτό
το αν υπάρχει ακόμα ένας ουρανός
το αφήνω στην έκπληξη

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

selbstgespräch mit dir

german | Elfriede Gerstl

mitten in der ewigkeit
        kommst du auf mich zu
              offerierst biskotten zum tee
                        ich esse sie ungern

dass ich dich nicht immer gekannt habe
              geht mir durch den kopf
mehrere leben in eines gezwängt
kein grund unzufrieden zu sein
kein grund zufrieden zu sein
ein blatt im wind
und nimmt sich so wichtig




oktober 2002 

© Literaturverlag Droschl Graz - Wien 2006
from: mein papierener Garten. Gedichte und Denkkrümel
Graz - Wien: Literaturverlag Droschl, 2006
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2003

μονόλογος με εσένα

greek

στη μέση της αιωνιότητας
                          με πλησιάζεις
φέρνεις μπισκότα για το τσάι -
                          δεν μου αρέσουν ιδιαίτερα

θα ήθελα, σκέφτομαι, 
να σε γνώριζα πάντα 
πολλές ζωές μέσα σε μία στριμωγμένες 
όμως δεν είναι αιτία να λυπάμαι
δεν είναι αιτία να χαίρομαι΄ 
ένα φύλλο στον άνεμο 
κι επαίρεται τόσο

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

es wird licht – es wird ostern

german | Elfriede Gerstl

                                               für renald deppe

im graubraun dieses winters
denke ich ganz fest
                       an wärmende morgensonne
die roten holländischen tulpen
                        die ich kaufen werde
bunte kinderkleider
                        auf zögerlich spriessenden wiesen
vielleicht sagt jemand
                         ES WERDE MÄRZ
und vielleicht kommt er aus gewohnheit
                                                von alleine
ich glaube fest daran
                         dass es auch april wird
auch wenn ich nicht mehr da bin
auch wenn wir nicht mehr da sind
und das soll nun wieder ein trost sein
manchmal – wenn ich es gerade so will



4. jänner 2003 

© Literaturverlag Droschl Graz - Wien 2006
from: mein papierener Garten. Gedichte und Denkkrümel
Graz - Wien: Literaturverlag Droschl, 2006
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2003

γενηθήτω φως – έρχεται πάσχα

greek


στην καφετιά μουντάδα αυτού του χειμώνα
σκέφτομαι έντονα
                            έναν ήλιο ζεστό το πρωί
τις κόκκινες ολλανδικές τουλίπες
                            που θα αγοράσω
πολύχρωμες παιδικές φορεσιές
                            σ΄ένα λιβάδι που πρασινίζει δειλά
ίσως κάποιος να πει
                            ΕΓΕΝΕΤΟ ΜΑΡΤΗΣ
ή ίσως αυτός να έρθει από συνήθεια
                            μόνος του
πιστεύω βαθιά
                            πως θα έρθει κι ο απρίλης
ακόμα κι αν εγώ δεν είμαι πια εδώ
ακόμα κι αν εμείς δεν είμαστε πια εδώ
κι αυτός ο ερχομός πως θα είναι μια παρηγοριά
πότε πότε – όταν το χρειάζομαι

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

überraschungsgast

german | Elfriede Gerstl

das gedicht kommt
               wie eine katze
rufen kannst es nicht
folgsam folge seiner gangart
               (wer weiss wann es dich
                         wieder besucht)
ob du's hirnzauberei nennst
             oder spiritueller moment
ein anlass zum staunen



5. jänner 2003

© Literaturverlag Droschl Graz - Wien 2006
from: mein papierener Garten. Gedichte und Denkkrümel
Graz - Wien: Literaturverlag Droschl, 2006
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2003

αιφνίδιος επισκέπτης

greek

το ποίημα έρχεται
            σαν γάτα
να το καλέσεις δεν μπορείς.
υπάκουα ακολούθησε το βήμα του
            (ποιος ξέρει
                         πότε θα ξανάρθει).
είτε το πεις μαγεία του νου
            είτε ανάταση πνεύματος
είναι αιτία δέους

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

vom gebrauch der gedichtzeilen

german | Elfriede Gerstl

sich in eine zeile lehnen
                        wie in eine sofaecke
in einer zeile reiten
                              mit fliegenden haaren
mit einer wegschweben
              wie ein luftballon
eine wandert mit schweren schuhen
                                       auf einer holzdiele
                                                          wander mit
eine breitet die flügel aus
                         und flattert herum
                               wie ein eben flügge gewordener vogel
                                                      folge wenn du kannst
eine zieht raketengleich fort
                         auf nimmerwiedersehen.

© Literaturverlag Droschl Graz - Wien 2006
from: mein papierener Garten. Gedichte und Denkkrümel
Graz - Wien: Literaturverlag Droschl, 2006
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2003

περί χρήσης των στίχων

greek

σε ένα στίχο μπορείς να στηριχτείς
                        όπως σε μια γωνιά του καναπέ
στη ράχη ενός στίχου να καλπάσεις
                        με τα μαλλιά να κυματίζουν στον άνεμο
μπορείς να ανεβείς ψηλά
                        σαν σε αερόστατο
ένας τους τριγυρνά με παπούτσια βαριά
                        στον ξύλινο διάδρομο
                                                                        τριγύρνα κι εσύ
ένας ανοίγει φτερά
                        και φτερουγίζει ολόγυρα
                                      όπως ξεπεταρούδι
                                                 ακολούθησε τον αν μπορείς
ένας σαν πύραυλος φεύγει μακριά
                                             χωρίς επιστροφή.

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

ZEPHYRANTHES (Herb. fem.)

swedish | Fredrik Nyberg

Jag kukar ur.
 
Blommorna vajar för den milda västvinden.
 
Frukterna skall mogna och fall mycket mogna till marken.
 
 
 
 
 
Hållplats – Fjällgatan.
En tidning ligger stilla och bara blåser.
Jag lokaliserar plötsligt all smärta till min vänstra vad;
böjer mig strax ner för att känna efter där på baksidan av benet.
Nu hör jag att spårvagnen faktiskt kommer. Den är upplyst och
nästan helt tom.
 

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

Ζεφυρανθές (Herb. θηλ.)

greek

Τα κάνω σκατά.

«Τα λουλούδια γέρνουν στον ελαφρύ νοτιά».

Οι καρποί θα ωριμάσουν και γινωμένοι θα πέσουν στο χώμα.





Στάση: Fjällgatan.
Μια παρατημένη εφημερίδα, σαλεύει στον άνεμο. 
Ξαφνικά εντοπίζω τον πόνο στην αριστερή μου γάμπα
και συγχρόνως σκύβω να πιάσω την πίσω πλευρά του ποδιού. 
Τότε ακούω το τραμ πράγματι να καταφθάνει. Είναι φωτισμένο και 
σχεδόν τελείως άδειο.

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

VINCA (L. fem.)

swedish | Fredrik Nyberg

Människor äter sand.
Jag frågar dig om jag kan förändras.
Din vänstra hand är en egendomlig zonering.
 
 
 
 
 
Det snöar ymnigt.
Jag hatar mitt liv.
Det är en tidig, mycket kall vintermorgon.
Jag kan vara nio, kanske tio år gammal och genom fönstret ser jag
när min far försöker att knuffa igång familjens Volvo,
som tydligen inte vill starta i kylan. Plötsligt halkar han till i snön
och faller framlänges in i bilens öppna vänstra framdörr. Jag ser
detta, och trots att klockan bara är lite över sex på morgonen, ser
jag det som om det vore helt ljust där ute. Han svär till och jag
går snabbt och lägger mig igen. Att blunda och välja en mindre
smärtsam färg.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

Βίγκα (L. θηλ.)

greek

Οι άνθρωποι τρώνε άμμο.
Σε ρωτώ αν μπορώ να με αλλάξω.
Το δεξί χέρι σου είναι περίεργα ριγέ.





Χιονίζει πολύ.
Μισώ τη ζωή μου.  
Είναι χαράματα, ένα κρύο χειμωνιάτικο πρωί.
Είμαι εννιά ή δέκα χρονών και κοιτάζω από το παράθυρο
τον πατέρα μου, πώς προσπαθεί να σπρώξει το Volvo της οικογένειας μας, που απ΄ό,τι φαίνεται δεν λέει να πάρει μπρος από το κρύο. Ξαφνικά γλιστρά στο χιόνι και φεύγει μπροστά πέφτοντας πάνω στην ανοιχτή αριστερή πόρτα του οδηγού. Βλέπω την σκηνή και, αν και είναι μόλις λίγο μετά τις έξι, την βλέπω λες κι έξω έχει κιόλας φωτίσει. Εκείνος αρχίζει να βρίζει κι εγώ  ξαπλώνω πάλι γρήγορα στο κρεβάτι. Τα μάτια κλείνουν και επιλέγουν ένα λιγότερο οδυνηρό χρώμα.

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

ULMUS (L. fem.)

swedish | Fredrik Nyberg

Tisdag.
Är Gud en in- eller utandning?
Snö faller inte ljudlöst (avlångt) överallt.
 
 
 
 
 
Vi minns med våra näsor.
Tisdagen den 16 maj 1732 ser Linnæus – tidigt om morgonen – en
mycket ovanlig alm. Han vänder sig snart förundrad om, noterar
i förbifarten att spindlarnas matematiska när har blivit vita och
helt synliga av dimmans fukt.
Träden står stilla och växer stillastående.
Den nykluvna veden oxiderar snabbt i en rödaktig ton.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

ULMUS (L. θηλ.*)

greek

Τρίτη.
Είναι ο Θεός μια εισπνοή ή μια εκπνοή;
Παντού πέφτει αθόρυβα χιόνι (επίμηκες).





Θυμόμαστε με τη μύτη μας.
Την Τρίτη, 16 Μαΐου 1732, ο Λινέ αντικρίζει - νωρίς το πρωί - μια πολύ
ασυνήθιστη φτελιά. Σε λίγο γυρίζει έκπληκτος, σημειώνει
προσπερνώντας, ότι οι «μαθηματικοί ιστοί αράχνης» έχουν ασπρίσει
και ότι στην υγρασία της δροσιάς είναι ολωσδιόλου ορατοί.
Τα δέντρα υψώνονται σιωπηλά και μεγαλώνουν στην στάση.
Το φρεσκοκομμένο ξύλο σύντομα οξειδώνεται παίρνοντας ένα τόνο κοκκινωπό.


*Σ.τ.μ: Ulmus, λατινική ονομασία της φτελιάς.

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

PAEONIA (L. fem.)

swedish | Fredrik Nyberg

                                                                              Årtalet är en del av fotot
                                                                                          Roland Barthes
              
                                                                                           

Årtal, årstider;
ett par långsamma villakvarter
med pioner och parkeringsplatser.
Du är mycket tyst.
Vete kan aldrig bli råg.
Medicinen ligger så stilla där på köksbordet.
Din andning resulterar i en ny (och annorlunda) andning.
 
 
 
 
 
Det är vinter i luften och lungorna.
När Linnæus blundar, sover världen.
I en återkommande sekvens – som är mer som en tanke än en
dröm – lever jag parallellt, helt invid mig själv. Om natten står
jag länge stilla i mörkret på gården och tittar in i min egen
nedsläckta lägenhet. Ingenting rör sig. Rummet tycks vara
ovanligt kvadratiskt, ett skrivbord, en obäddad säng, en låg
bokhylla fylld av tidskrifter. Under hela den hösten (hösten och
vintern 1995) somnade jag ofta på parkettgolvet. Råg kan aldrig
bli korn. Korn kan aldrig bli havre.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

Παιώνια (L. θηλ.)

greek

                                                 Η ημερομηνία είναι τμήμα της φωτογραφίας
                                                                                                   Ρολάν Μπαρτ


Χρονολογίες, εποχές΄
βραδυκίνητα τετράγωνα με βίλες,
παιώνιες και πάρκινγκ.
Εσύ τελείως σιωπηλή.
Το σιτάρι δεν μπορεί να γίνει ποτέ σίκαλη.
Τα χάπια περιμένουν σιωπηλά στο τραπέζι της κουζίνας.
Η ανάσα γεννά μια νέα (άλλη) ανάσα.





Στον αέρα και στα πνευμόνια είναι χειμώνας.
Όταν ο Λινέ κλείνει τα μάτια, ο κόσμος κοιμάται. *
Σε μια επαναλαμβανόμενη σεκάνς - ως σκέψη μάλλον παρά ως όνειρο –
ζω παράλληλα, σχεδόν κολλητά μ΄εμένα τον ίδιο. Τη νύχτα στέκομαι ώρα πολλή σιωπηλός στο σκοτάδι της αυλής κοιτάζοντας το δικό μου σκοτεινιασμένο διαμέρισμα. Τίποτα δεν σαλεύει. Το δωμάτιο φαίνεται ασυνήθιστα τετράγωνο, ένα γραφείο, ένα άφτιαχτο κρεβάτι, μια χαμηλή βιβλιοθήκη γεμάτη περιοδικά. Όλο το φθινόπωρο (το φθινόπωρο και τον χειμώνα του 1995) κοιμόμουν συχνά στο παρκέ.
Η σίκαλη δεν γίνεται ποτέ κριθάρι. Το κριθάρι δεν γίνεται ποτέ βρώμη.



Σ.τ.μ:* Ο Καρλ Λινέ (Carl von Linné )ήταν Σουηδός βοτανολόγος, γιατρός και ζωολόγος, που έβαλε τα θεμέλια της διωνυμικής ονοματολογίας.

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

JACRANDA (Juss. fem.)

swedish | Fredrik Nyberg

Viljan är vågrät.
Växternas feta konvolut blänker länge.
 
  
 
 
Det är söndag.
(Mellan klockan 08.00 och cirka 14.00 kräks jag ett tiotal gånger.
Däremellan försöker jag att ligga helt stilla på sängen eller på
golvet framför teven.) Mycket i dikten – i den tunga mörka veden –
förändras under arbetets (åldrandets) gång.
Jag kollationerar alltid allt jag skriver.
Ting och människor byts bara långsamt ut.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

Ιακαράνδη (Juss. θηλ.*)

greek

H θέληση είναι οριζόντια.
Τα ξυλώδη σποροκελύφη των φυτών γυαλίζουν καιρό.




Κυριακή.
(Μεταξύ 8:00 και 14:00 κάνω εμετό γύρω στις δώδεκα φορές. Ενδιάμεσα προσπαθώ να μείνω τελείως ακίνητος στο κρεβάτι ή στο πάτωμα μπροστά από την τηλεόραση.) Πολλά στο ποίημα – στο βαρύ σκοτεινό άλσος – αλλάζουν με την πάροδο της δουλειάς (του γήρατος). 
Ό,τι γράφω το υποβάλλω σε μια συγκριτική εξέταση.
Τα πράγματα και οι άνθρωποι αντικαθίστανται πολύ αργά. 


*Σ.τ.μ: Ο Antoine Laurent de Jussieu ήταν Γάλλος βοτανολόγος, γνωστός ως ο πρώτος που δημοσίευσε μια φυσική ταξινόμηση των ανθοφόρων φυτών, η οποία έχει χρήση ακόμη και στις μέρες μας.

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

GALANTHUS (L. mask.)

swedish | Fredrik Nyberg

Diagonaler.
 
Doften av klor.
 
Jag måste ha sovit för jag vaknar.
 
Huvudet och nacken är ännu en erfarenhet.
 
 
 
 
 
Februari.
Fåglarna väger nästan ingenting.
I ett grönområde, alldeles i närheten av Vasaplatsen, finns det ett
träd – man kan se de från spårvagnen – vars kraftiga grenar tycks
sträva nedåt, mot marken.
Jag måste alltid vara den som tröstas.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

Γάλανθος (L. αρσ.)

greek

Διαγώνιες.

Μυρωδιά χλώριου.

Πρέπει να κοιμήθηκα, αφού ξυπνάω.

Το κεφάλι και ο αυχένας είναι μια περαιτέρω εμπειρία.





Φεβρουάριος. 
Τα πουλιά δεν ζυγίζουν σχεδόν τίποτα. 
Σε μια ζώνη πράσινου, πολύ κοντά στην Vasaplatsen, υπάρχει ένα δέντρο  -ορατό από το τραμ- που τα δυνατά του κλαδιά επιδιώκουν μάλλον να στραφούν προς τα κάτω, στη γη. 
Πρέπει να είμαι συνεχώς αυτός που τον παρηγορούν.

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης

PROLOG

swedish | Fredrik Nyberg

Jag blir bara äldre.
Ditt huvud är överdrivet ljust och stilla.
Om Europas historia är sann, vill jag lära mig den som man lär
sig en sång. Idag när jag skulle gå ut för att köpa chips och
kyckling luktade trapphuset halt av såpa. På Hotell Lautréamont
rör sig utsagorna hela tiden uppåt genom stroferna. Du torkar
pannan med en ros och rekommenderar dess törnen.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

Πρόλογος

greek

Γερνώ ολοένα.
Υπερβολικά φωτεινό και σιωπηλό είναι το κεφάλι σου.
Αν η ιστορία της Ευρώπης είναι αληθινή, τότε ας τη μάθω, όπως κανείς μαθαίνει απέξω ένα τραγούδι. Σήμερα, που ήθελα να βγω, για ν΄αγοράσω τσιπς και κοτόπουλο, μύριζαν οι σκάλες αναπάντεχα υγρό σαπούνι. Στο ξενοδοχείο Λωτρεαμόν κινούνται οι δηλώσεις όλη την ώρα ανοδικά προς την κατεύθυνση των στροφών. «Σκουπίζεις το μέτωπο με ένα τριαντάφυλλο και δέχεσαι τ΄αγκάθια του».

μτφρ. Γιώργος Καρτάκης