Refik Ličina 
Translator

on Lyrikline: 21 poems translated

from: swedish to: bosnian

Original

Translation

Inledande bestämmelser [4§]

swedish | Ida Börjel

4d § Köparen vet att det är ett bländverk, det är
vad hon eftertraktar, inte att göra livet verkligare,
utan att göra det lite mindre verkligt.
Drömmen. Det fantastiska. Rosor.

4e § Köparen är inte ute efter sanning, utan något
som fungerar.

Första stycket gäller inte då omvänt gäller.

4f § Det är svårt för säljaren att veta hur köparen
tänker.

© Ida Börjel and OEI Editör
from: Konsumentköplagen: juris lyrik
OEI Editör, 2008
Audio production: Ida Börjel

Uvodne odredbe [4§]

bosnian

4d § Kupac zna da je to iluzija, to je
ono čemu on teži, ne da učini život stvarnijim,
već da ga učini manje stvarnim.
Snovi. Fantastično. Ruže.

4e § Kupac ne teži za istinom, već za nečim
što funkcioniše.

Prvi stav ne važi tada važi obrnuti.

4f § Prodavcu je teško znati kako
rezonuje kupac.

Prijevod: Refik Ličina

En historia som har ett trick

swedish | Ida Börjel

Danska människor är runda vänliga törstiga människor som inte har någonting emot några hundar. Danska hundar är runda vänliga varelser med små fläckar på sig. Den danska hunden har alltid ett trick att visa i en bar. Jag är den danska barägaren och mitt är allas vardagsrum. De spanska hundarna är lata varelser med för mycket sol ovanför sig. Svenska hundar är borstade slanka bekymrade varelser med lång komplicerad härstamning. De svenska hundägarna pratar alltid för att jämföra härstamning och pälsarnas tillstånd. Den tyska hunden har inte något trick att visa i baren. Danska hundägare är varma törstiga människor som delar tankar och drickande i baren. Österrikarna skulle aldrig dela en tanke med sina fyrbenta vänner. Den danska hunden behöver inte något koppel. Danska hundar följer sina ägare som en ägare följer en hund till en bar. Svenska barer är desinficerade pudrade ställen med pinniga stolar och vattnig amerikansk musik. Den danska puben är ett mysigt mörkt ställe med roliga klistermärken och planscher. Min danska kvinna kommer in. Hon är en varm strålande färgglad varelse med gott starkt skratt. Den österrikiska kvinnan, den portugisiska kvinnan och den finska har inte något skratt värt att nämna. Den danska kvinnan kommer strålande och färgstark till min bar. Hennes skratt är ett starkt gott hälsosamt. Den danska kvinnan dyker upp med en fin törst att ta itu med. Den lilla runda danska hunden visar sitt trick för henne vid bordet i min bar. Den danska kvinnan skrattar och höjer sitt glas för alla som ser henne och hör

© Ida Börjel and OEI Editör
from: Sond
OEI Editör, 2004
Audio production: Ida Börjel

Jedna historija sa trikom

bosnian

Danci su punačak, ljubazan, žedan narod koji nema ništa protiv pasa. Danski psi su punačka, ljubazna stvorenja sa malim pjegama. Danski pas ima uvijek neki trik koji pokazuje u baru. Ja sam danski vlasnik bara i moja kuća je svačija kuća. Španski psi su lijenja stvorenja ispod prejakoga sunca. Švedski psi očetkana vitka zabrinuta stvorenja sa dugim kompliciranim pedigreom. Švedski vlasnici pasa uvijek upoređuju pedigree i stanje dlake. Njemački psi ne pokazuju nikakve trikove u baru. Danski vlasnici pasa su topli, žedni ljudi koji razmjenjuju misli i pića u baru. Austrijanci ne bi nikad razmijenili jednu misao sa svojim četvoronožnim prijateljima. Danskom psu ne treba remen. Danski psi prate vlasnike kao što jedan vlasnik prati psa u bar. Švedski barovi su dezinfikovana, napuderisana mjesta sa stolicama bez naslona i vodnjikavom američkom muzikom. Danski pab je prijatno mračno mjesto sa zabavnim nalepnicima i posterima. Moja danska žena ulazi unutra. Ona je toplo, jarko stvorenje s vedrim snažnim smijehom. Smijeh Austrijanske, Portugalke i Finkinje nije vrijedan pomena. Dankinja dolazi sjajna i jarka u moj bar. Njen smijeh je snažan, dobar i zdrav. Dankinja se pojavljuje sa finom žeđu koju treba utoliti. Mali, punačaki danski pas joj pokazuje trik za stolom u mom baru.  Dankinja se smije i podiže svoju času za sve koji je vide i čuju.

Prijevod: Refik Ličina

En enda historia

swedish | Ida Börjel




Jag har min grekiska stolthet att hålla och inte brista. Jag går ut på min bit grekisk mark och där är den. I den grekiska jordmånen växte världen. Jag odlar olivträd i jorden varpå grekiska genier en gång trampade. Nätta grekiska getter springer runt och lämnar sina spår. Den svarta grekiska geten tar sig upp på restaurangens tak och kastar med sitt lilla huvud i den fridfulla grekiska byn och bejakar allt. Så italienska människor hävdar att de har historia, så tyskar och finnar hävdar historia. De lågmälda grekiska kvinnorna kommer gående tillsammans i svart och de glömmer aldrig. Andra fortsätter glömma. De belgiska människorna glömmer, de danska erinrar sig inte. De luxemburgska människorna kan inte komma på någonting att minnas. Jag går med ryggen böjd ut under det grekiska lövverket för att samla mina oliver. Grekiska getter kommer rännande. De gör samma läten som de alltid har gjort, ända från början, men vem verkar minnas? Jag står bredvid mina träd och det är allts början, men vem placerar stoltheten där den hör hemma? Det italienska blodet fortsätter stiga de franska brister för ingenting alls. Jag står i den grekiska solnedgången precis som de en gång gjorde före mig. De svarta grekiska kvinnorna nickar tigande till varandra från åsnorna längs vägen

© Ida Börjel and OEI Editör
from: Sond
OEI Editör, 2004
Audio production: Ida Börjel

Jedina priča

bosnian

Imam svoj grčki ponos da se oslonim i ne puknem. Izađem na komad svoje grčke zemlje i on je tu. Na grčkome tlu nikao je svijet. Gajim masline u zemlji po kojoj su nekad grčki geniji  hodili. Fine grčke koze trčkaraju naokolo i ostavljaju svoje tragove. Crna grčka koza penje se na krov restorana i okreće malu glavu prema  mirnom grčkom selu i potvrđuje sve. Tako Italijani tvrde da imaju historiju, tako Njemci i Finci potvrđuju historiju. Skromne grčke žene hode sve zajedno u crnini i nikad ne zaboravljaju. Drugi  nastavaljaju zaboravljati.  Belgijanci zaboravljaju, Danci se ne sjećaju. Luksemburžanima ništa ne dolazi na pamet.  Hodim povijena ispod gčkog lišća da svoje pokupim masline. Grčke koze stižu trkom. Glaseći se kao što su uvijek činile, od samog početka, ali ko se toga sjeća. Stojim ispred svojih stabala i to je početak svega, ali ko daje ponosu mjesto koje zaslužuje. Italijanska krv nastavlja rasti, francuski prasnu zbog ničega. Stojim u grčkom zalasku sunca onako kako su stajali prije mene. Grčke žene u crninini klimaju šutke jedna drugoj, jašući magarce uz ivicu puta

Prijevod: Refik Ličina

Inledande bestämmelser [1§ - 2§]

swedish | Ida Börjel

1a § Det är jag som bestämmer.

1b § Legis virtus haec est: imperare,
vetare, permittere, punire.

1c § Lagens kraft är den följande: befalla,
förbjuda, tillåta, straffa.


2a § Konsumentköplagen är en i huvudsak
tvingande lag.

2b § Den gäller köp av lösa ting som
en säljare lyckas sälja till en köpare i utbyte
mot hennes schaber. Det är en bra lag. Föredömlig.
Den gäller oss människor.
Den gäller livet självt.

© Ida Börjel and OEI Editör
from: Konsumentköplagen: juris lyrik
OEI Editör, 2008
Audio production: Ida Börjel

Uvodne odredbe (1§ - 2§)

bosnian

1a § Ja sam taj koji odlučuje.
 
1b § Legis virtus haec est: imperare,
vetare, permittere, punire.

1c §  Zakonska snaga je sljedeće: zapovijediti,
zabraniti, dopustiti, kazniti.


2a § Zakon o zaštiti potrošača jest uglavnom
obavezjujući zakon.

2b § To važi za kupovinu slobodne robe koju
prodavac upsije prodati kupcu u zamjenu
za njegov novac. To je dobar zakon. Primjeren.
On se odnosi nas ljude.
On se odnosi na sam život.

Prijevod: Refik Ličina

En historia att veckla ut

swedish | Ida Börjel

Den tyska modern är alltings moder. Den tyska modern vet när hon ska delta och när hon ska lämna det öppet. Den brittiska modern räds sina söner och döttrar. Den danska modern lämnar inte sitt hus utan en cigarr. Den tyska modern väljer alltid vilka kläder hennes familj ska bära för att hon lätt ska kunna urskilja dem i mängden. Jag står inför att växa upp som en god stadig tysk moder. Jag står för att veta skillnaden mellan detta och det. Den tyska modern står bestämd i köksdörren. Den tyska modern vet skillnaden och formerna och gränsen. Den tyska modern vet vad som hör hemma på vilka ställen och behöver inte säga det högt. Jag övar på att bli alla avsikters moder. Jag övar mig på att sära känslan från allt. Den svenska modern lägger alltid känslor i allting och kan inte skilja sorgen från glädjen. Den franska har fått allting hopblandat.

Den luxemburgska modern kan inte greppa någonting vidare än den luxemburgska gränsen. Jag står för att öva mig på att bli den tyska modern. Jag lär varje särskild plats för saker att ställa i köket eller i vår hall. Tyska barn behöver starka hyggliga stadiga tyska mödrar som visar dem hur de ska stå ut med allt. Tyska män behöver fast muskulöst kött i rikliga mängder för att hålla sig lugna i huset. Tyska mödrar behöver inte varandra att prata med. De står utan tvekan och vakar över hallen.Tyska mödrar tar inte någon sprit att skölja bort dagen med innan natten. De har händerna fulla och behöver inte gråta eller förstå sig på allt, som det har blivit

© Ida Börjel and OEI Editör
from: Sond
OEI Editör, 2004
Audio production: Ida Börjel

Jedna historija za razvijanje

bosnian

Njemačka majka svačija je majka. Njemačka majka zna kad će djelovati i kada će to ostaviti otvorenim. Britanska majka straši svoje sinove i šćeri. Danska majka ne napušta kuću biz cigare. Njemačka majka uvijek bira odjeću koju će nositi  njena familija kako bi je mogla lako razlikovati u gomili. Nastojim se razviti u jednu dobru njemačku majku. Nastojim saznati razliku između ovog i tog. Njemačka majka stoji odlučno na vratima kuhinje. Njemačka majka zna razliku i forme i granice. Njemačka majka zna šta pripada kući i gdje je svemu  mjesto i ne mora to naglas govoriti. Ja vježbam da budem  svrsihodna majka. Ja vježbam da odvojim emocije od svega. Švedska majka uvijek ulaže emocije u sve i ne može razlikovati tugu od radosti. Francuske imaju sve smiješano. Luksembuške majke ne mogu shvatiti ništa izvan luksemburške granice. Nastojim vježbati i biti njemačka majka. Učim svako posebno mjesto za stvari u kihinji i predsoblju. Njemačka djeca trebaju ljubazne stabline njemačke majke koje će ih naučiti da izdrže sve. Njemački muževi trebaju tvrdo mišićavo meso u obilnim količinama kako bi bili mirni u kući. Njemačke majke ne trebaju jedna drugu radi razgovora. One stoje nepokolebljivo i predsoblje nadgledaju. Njemačke majke ne uzimaju neki alkohol da isperu dan prije noći. One imaju pune ruke i ne moraju plakati i razumjevati  sve, kako se sve dogodilo

Prijevod: Refik Ličina

ATT SOVA MED EN KATT I SÄNGEN

swedish | Lars Gustafsson

Jag vet inte om jag tycker om katter
Hundar är mera mina djur
Hundar ljuger mera sällan
Men det är skönt att sova med katter
i sängen, någonstans nere
i fotregionen just där tårna
försiktigt kikar ut i en nattlig värld
likt väktare på muren
till en mycket gammal stad
Staden Sömn på Mörkrets Slätt.
Katten alltså på ett lämpligt avstånd
men i ett slags hemligt samförstånd
med tårna, dessa tio väktare
mot mörkret, kaos, intigheten
och det avlägsna tågets ljud.

Och kattens sömn skapar i mig
en djupare sömn,
dess sätt att embryoniskt ringla sig
kring sin egen mittpunkt
ger en känsla av förtrogenhet
ja, hemmastaddhet, i denna världen,
som om den vore
ett helt naturligt ställe
att vistas på.

© Lars Gustafsson
from: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Spavati s mačkom u krevetu

bosnian

Ne znam da li volim mačke
psi su više moje životinje
oni rjeđe lažu.
Ali je lijepo spavati sa mačkama
u postelji, dolje, u regionu
peta i tabana,
ondje gde prsti izviruju u mrak svijeta
naličeći straži na zidinama
nekog starog grada
u Gradu Sna u Dvorcu Mrkline.
Dakle mačke na pristojnom rastojanju
u nekoj vrsti tajnog sporazuma
sa prstima, sa deset čuvara
od mrkline, haosa, besmisla
i ždraktanja voza u daljini.

I mačji san koji stvara u meni
jedan dublji san,
njihov način da se skupe poput embriona
oko svoje središnice
daje osjećaj sigurnosti,
da, nekakve zbrinutosti u ovome svijetu
kao da on jeste pravo
i prirodno mjesto
da se u njemu živuje.

Prijevod: Refik Ličina

ALLA GALNA SMÅ FÖREMÅL

swedish | Lars Gustafsson

Alla dessa underliga
små föremål
som under en livstid kommer till oss
vart och ett från sitt ställe
var och en från sin Logos.

Den gamla trädgårdskniven
med sitt slitna skaft av trä
och blad som slipats tunt
hittad på en trottoar i Arles.
Och den skulptur
av numera ärgad mässing
som en gång en konstnär
svetsade ihop åt mig av gamla dörrhandtag
i en ateljé nära dåvarande Berlinmuren
i Marie Louisenstadt.

Denne konstnär var fullständigt galen
och kunde bara tilltalas
det schizofreniska språket.
Hans verk liknar, om det liknar något alls,
en spindel. Men utan nät.

En liten azurblå flaska
med en fiskmun uppe vid korken
från någon sophög.

© Lars Gustafsson
from: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Sve te lude sitne stvari

bosnian

Sve te čudne
sitne stvari
koje za života stižu do nas
svaka iz svog mjesta
svaka iz svog Logosa.

Ova stara baštovanska britva
sa drvenom uglačanom drškom
i sječivom izjedenim od oštrenja,
nađena na trotoaru u Arlesu.
I ova skulptura, pod mesingom,
koju mi je jedan skulptor izvario
od stare kvake na vratima,
u svom ateljeu u blizini Berlinskoga zida
u Marie Lousenstadtu.

On bijaše posve mahnit
i moglo mu se obratiti
samo na šizofrenom jeziku.
Njegov rad liči, ako uopšte na što liči,
radu paukovom. Bez mreže, bezbeli.

Jedna azurnoplava bočica
sa ribljim ustima umjesto grlića,
podignuta sa nekog bunjišta.

Dalo mi je davno neko dijete.

Sasvim razumljivo, one ne pričaju.
Niti su simboli bilo čega.

One su skliznule
sa nebesa Formi
da bi jedno kratko vrijeme
očamile
na pisaćem stolu il dasci prozora.

I mi smo im na tome zahvalni.

Prijevod: Refik Ličina

FLICKAN

swedish | Lars Gustafsson

En dag står livet
milt leende som en flicka
plötsligt på den andra sidan utav bäcken
och frågar
(på sitt förargliga sätt)

Men hur hamnade Du där?

© Lars Gustafsson
from: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Djevojčica

bosnian

Jednog dana pojavi se život
toplo nasmiješen poput djevojčice
nenadano s one druge strane potočića
pitajući
( na svoj mučni način)

a otkud se Ti tamo obrete?

Prijevod: Refik Ličina

THE PROFESSION

swedish | Lars Gustafsson

Så går denna långa sommar emot slutet.
Dagarna blir kortare
orden litet långsammare varje år.
Jag valde inte detta yrke.
Detta yrke valde mig.
Det föreföll mig alltid
en smula bisarrt.
Det halvbra, det ytliga
gav alltid applåder och lagrar
medan det som var av ren metall
och ädelt smide gick spårlöst förbi.
Det skulle väl någon annanstans,
förstår sig.

Kanske betydde det något
att lyssna på morbröderna
när de spelade kort på verandan
och så ivrigt försäkrade
att lagt kort ligger.

Ordna korten och ordna igen
och Jokern får inte vara med.
Och ibland stoppas där in ett kort
som över huvud taget
aldrig fanns i leken.

© Lars Gustafsson
from: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

The profession

bosnian

I tako se ovo dugo ljeto primiče svom kraju.
Dani bivaju kraći
riječi svake godine sve sporije.
Nisam birao ovo zanimanje.
Ono je mene izabralo.
Uvijek mi se činilo
malčice bizarnim.
Ono poludobro, površinsko
uvijek je mamilo aplauze i lovore
dok je ono od čistog metala
i adamluka iskovano prolazilo bez traga.
Ono će, posve razumljivo,
negdje drugdje.

Možda je značilo nešto
slušati ujake
dok su igrali karte na terasi
i vatreno raspravljali
da bačena karta ostaje ležati.

Miješati karte i miješati isponova
i džokera izbaciti.
I ponekad se unutra ubaci jedna karta
koja zapravo
nikad u igri nije postojala. 

Prijevod: Refik Ličina

DE SMÄRRE GUDARNA

swedish | Lars Gustafsson

Större gudar, en Baal, en El,
besegrar kaosmakterna i en heroisk kamp

(tror de)
och bygger sedan omsorgsfullt sin borg

på traktens högsta bergstopp.
Nöjda sitter de sedan där

och ser rökarna stiga, rakt eller mindre rakt
från svedjor, krematorieugnar och kaffekokning.

De smärre gudarna, småfolket,
larer, vättar och de kloka små grå,

bökar på i den gamla askens höstliga rötter
och sänder sällsamma svampar

upp i dagsljuset. De är lata, långsamma gudar.

Men någonting ville de också ha sagt.

© Lars Gustafsson
from: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Oni sitniji bogovi

bosnian

Veći bogovi, jedan Baal, jedan El,
pobjeđuju sile haosa u herojskoj borbi

(vjeruju oni)
i podižu potom pažljivo svoj dvorac

na najvećem brijegu u krajini.
Potom sjede onde zadovoljni

i gledaju kako se podižu dimovi, pravo ili manje pravo,
sa krčevina, krematorijskih peći i džezvi za kahvu.

Manji bogovi, sitni nakot,
lari, veti, mali sivi mudri,

riju u jesenjom korijenu staroga jasena
i šalju čudnovate gljive

na danju vedrinu. Oni su lijenji i spori bogovi.
Ali i oni su nešto želeli kazati.

Prijevod: Refik Ličina

FÄRGLÄRAN AV ÅR 1808

swedish | Lars Gustafsson

Det var en parkeringsplats.
En alldeles vanlig parkeringsplats.

Men under de starka lamporna

fångade de täta gröna kronorna ljuset,
och skuggorna mot asfalten
rörde sig ivriga och mörkröda
i skuggfärgens rytm.

Så skuggorna är röda?
Ja.
Men en skugga är ett ingenting.
Ett ingenting alls.

© Lars Gustafsson
from: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Učenje o bojama godine 1808

bosnian

Bio je to parkingplac.
Jedan posve običan parkinplac.

Ali ispod snažnih lampi
hvatale su guste zelene krune svjetlost,
i sjeni po asfaltu
kretale su se veselo i mrkocrveno
u ritmu boja u sjenkama.

Dakle sjenke su crvene?
Da.
Ali jedna sjenka jeste ništa.
Sasvimi ništa.

Prijevod: Refik Ličina

TECKNINGSSALEN

swedish | Lars Gustafsson

Själva rummet luktade krita
och tungt, hoptorkat trä.
Generationer hade skurit i borden
så att bokstavssystemen
hakade i och över varandra
som i någon gammal sumerisk
eller varför inte babylonisk
arkeologi.
Bortglömda gudar med hundöron
och stränga träansikten
kom självmant fram ur ådringen.
På papperet däremot bara lineamtningens
stränga figurer och hörn som var så vassa
att man kunde skära sig på dem.

Och detta skulle vara den ort där konsten bodde.

© Lars Gustafsson
from: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Sala za crtanje

bosnian

Sama odaja mirisala je na kredu
i na teška, prosušena drva.
Generacije su zasijecale u stolove,
sistemi znakovlja rezbareni
jedni preko drugih
kao u nekoj staroj sumerskoj
ili babilnoskoj arheologiji.
Zaboravljeni bogovi sa psećim ušima
i oštra drvena lica
što se voljno pomaljaju iz talenta.
Na papiru međutim linearne
stroge figure i ćoškovi tako oštri
da se moglo posjeći na njima.

I to je trebalo biti mjesto gdje se stanila umjetnost.

Prijevod: Refik Ličina

FICHTE VID FOTOGENLAMPAN

swedish | Lars Gustafsson

När augusti månads mjuka mörker
plötsligt slöt sig
var det som om sjön slog därnere
med kortare slag, andades annorlunda
okända djur kanske tittade ut ur
sina hålor i strandkanten.
Och fotogenlampan tändes.
Den var som ett litet fyrtorn
i olika avsatser av glas och porslin
och den heta strömmen av upphettad luft
fick inte komma i gardinen.
Mycket noga med detta,
aldrig ställa lampan under gardinen.
Den gjorde, noga taget, mycken hetta
(skillnaden kändes tydligt i rummet)
och litet ljus. Och kring denna lampa flög
en arg liten metallblå insekt
filosofen Fichte hade på något sätt
tagit sig ut ur den tjocka bruna boken
på bordet,
där han förmodades bo.
Kretsade tills lågan tog honom.
Men då var kvällen slut.

© Lars Gustafsson
from: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Fichte uz fotogenu lampu

bosnian

Kad se meka avgustovska tama
iznenada spusti
kao da jezereo tamo dole udara
kraćim valovima, diše drugačije
nepoznate životinje možda izviruju
iz svojih rupa ivicom obale.
I pali se fotogena lampa.
Izgleda kao mali svjetionik
u različitim staklenim i porcelanskim površima
i ta vrela struja pregrijanog zraka
ne smije dotaći gardinu.
Biti veoma pažljiv sa tim,
ne stavljati nikad lampu pod gardinu.
Ona čini, zapravo, mnogo topline
(razlika se jasno osjeća u sobi)
i malo svjetlosti. I oko nje kruži
jedan ljuti mali metalnoplavi insekt
filosof Fichte na neki se način
izvukao iz debele mrke knjige
na stolu,
u kojoj pretpostavljamo da živi.
Kruženje uz plamen uzima ga.
Ali tad je već veče svršeno.

Prijevod: Refik Ličina

GYMNASIUM

swedish | Lars Gustafsson

Det var egentligen bara fyra korta vintrar.
Med Thomas Mann och Hesse
och grekiska grammatiken.
Och biografen Skandia.
Sånt går fort numera.
Men då, på den tiden
var alltsammans så stort, så långt
som ett halvt liv.
 
Cyklarna där låsen rostade.
Det innersta av dessa rostande cykellås:
Ett av dessa ställen
som vi inte studerade
tillräckligt noga.

© Lars Gustafsson
from: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Gimnazija

bosnian

Bile su to zapravo tek četiri kratke zime.
Sa Tomasom Manom i Heseom
i sa grčkom gramatikom.
I sa bioskopom Scandia.
Takve stvari danas idu mnogo brže.
Ali onda, u onom vremenu,
sve to bješe krupno i dugačko
ko pola života.

Bicikli na kojim su hrđali katanci.
Unutrašnjost zahrđalih katanaca.
Jedno od onih mjesta
koja nismo studirali
koliko je to bilo potrebno.

Prijevod: Refik Ličina

CITYWIDE GARAGE SALE,
AUSTIN, TEXAS 1998

swedish | Lars Gustafsson

Gamla mynt och sedlar
Däribland En dollar 1810
utställd av Mechanical Bank i Saint Louis
En rolig ölsejdel med röd näsa
En medalj från frivilliga brandkåren i Lubbock
för berömvärda insatser
Ett arbetskort, utfärdat av Tredje Riket
för Werner Hoffmann 16 år
tryckerilärling
Ett inplastat exemplar av tidskriften Look
med Marilyn Monroe på omslaget
Två mycket gamla hyvlar
säkert hemgjorda,
bruna och något skavda,
med en doft av många långa dagar
i getternas och tummelsnårens land

Jag undrar: hur dog Werner Hoffmann?

© Lars Gustafsson
from: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Citywide garage sale,
Austin,Texas 1998

bosnian

Stari novci i hartije,
među njima jedan dolar iz 1810
izrađen u Mechanical Bank u Saint Louisu.
Jedna vesela pivska krigla sa crvenim nosem.
Medalja dobrovoljnog vatrogasnog društva u Lubocku
za nekavu hvalevrijednu akciju.
Radna karta, izdata u Trećem Carstvu
Werneru Hoffmanu, 16 godina,
štamparskome pomoćniku.
Jedan plastificiran primjerak časopisa Look
s Merilin Monro na naslovnoj strani.
Dvije vrlo stare blanje
sigurno ručne, domaće izrade,
stamnele i s krajeva otrvene
ali sa mirisom mnogih dugih dana
u zemlji koza i prijesne užadi.

Pitam se: kako je umro Werner Hoffmann?

Prijevod: Refik Ličina

Från mars –79

swedish | Tomas Tranströmer

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.

© Tomas Tranströmer
from: Det vilda torget
Stockholm: Bonnier, 1983
Audio production: Recorded by Swedish Radio SR, Swedish Television SVT and Bonnier Audio.
© Bonnier Auido 2006, Sveriges Radio, Sveriges Television © Tomas Tranströmer

Iz marta -79

bosnian

Umoran od svih što stižu s riječima,
riječima ali ne i jezikom.
Putujem na ostrvo pod snijegom.
Divljina nema ni jednu riječ.
Neispisane stranice u svim se šire pravcima.
Nabasah na trag jelenjih kopita u snijegu.
Jezik al ni jedne riječi.

Prijevod: Refik Ličina
Izabrane pjesme, Zalihica, Sarajevo, 2012

Allegro

swedish | Tomas Tranströmer

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan – det betyder:
”Vi ger oss inte. Men vill fred.”

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.

© Tomas Tranströmer
from: Den halvfärdiga himlen
Stockholm: Bonnier, 1962
Audio production: Recorded by Swedish Radio SR, Swedish Television SVT and Bonnier Audio.
© Bonnier Auido 2006, Sveriges Radio, Sveriges Television © Tomas Tranströmer

Allegro

bosnian

Sviram Haydna nakon crnog dana
i osjećam lahku toplinu u rukama.

Tipke su spremne. Meki čekići lupkaju.
Zelen je zvuk, životan i smiren.

Zvuk kaže postoji sloboda
i neko ko kralju ne plaća porez.

Ćušnuo sam ruke u haydnovske džepove
i oponašam onog što mirno gleda na svijet.

Podižem haydnovsku zastavu – što znači:
“Ne predajemo se. A želimo mir.”

Muzika je staklenik na padini
gdje kamenje leti, kamenje se kotrlja.

I kamenje se kroza nju kotrlja
ali svako okno ostaje čitavo.

Prijevod: Refik Ličina
Izabrane pjesme, Zalihica, Sarajevo, 2012

Dygnkantring

swedish | Tomas Tranströmer

Stilla vaktar skogsmyran, ser i intet
in. Och intet hörs utom dropp från dunkla
lövverk och det nattliga sorlet djupt i
sommarens canyon.

Granen står som visaren på ett urverk,
taggig. Myran glöder i bergets skugga.
Fågel skrek! Och äntligen. Långsamt börjar
molnforan rulla.

© Tomas Tranströmer
from: 17 dikter
Stockholm: Bonnier, 1954
Audio production: Recorded by Swedish Radio SR, Swedish Television SVT and Bonnier Audio.
© Bonnier Auido 2006, Sveriges Radio, Sveriges Television © Tomas Tranströmer

Danonoćno dovijanje

bosnian

Tiho stražari šumski mrav, zureći
u ništa. I ništa se ne čuje do kapljica s mutna
granja i noćnog žamora duboko
dole u kanjonu ljeta.

Smreka stoji ko kazaljka na satu starinskom,
bodjikava. Mrav se žari u zasjenu briježnom.
Ptica kriknu! I napokon.  Počinje se polagano
oblačje suntati.

Prijevod: Refik Ličina
Izabrane pjesme, Zalihica, Sarajevo, 2012

Schubertiana

swedish | Tomas Tranströmer

I
I kvällsmörkret på en plats utanför New York, en utsikts-
   punkt där man med en enda blick kan omfatta åtta mil-
   joner människors hem.
Jättestaden där borta är en lång flimrande driva, en spiral-
   galax från sidan.
Inne i galaxen skjuts kaffekoppar över disken, skyltfönstren
   tigger av förbipasserande, ett vimmel av skor som inte
   sätter några spår.
De klättrande brandstegarna, hissdörrarna som glider ihop,
   bakom dörrar med polislås ett ständigt svall av röster.
Hopsjunkna kroppar halvsover i tunnelbanevagnarna, de
   framrusande katakomberna.
Jag vet också – utan all statistik – att just nu spelas Schu-
   bert i något rum där borta och för att någon är de tonerna
   verkligare än allt det andra.

II
Människohjärnans ändlösa vidder är hopskrynklade till
   en knytnäves storlek.
I april återvänder svalan till sitt fjolårsbo under takrännan
   på just den ladan i just den socknen.
Hon flyger från Transvaal, passerar ekvatorn, flyger under
   sex veckor över två kontinenter, styr mot just denna för-
   svinnande prick i landmassan.
Och han som fångar upp signalerna från ett helt liv i några
   ganska vanliga ackord av fem stråkar
han som får en flod att strömma genom ett nålsöga
   är en tjock yngre herre från Wien, av vännerna kallad
   ”Svampen”, som sov med glasögonen på
och ställde sig punktligt vid skrivpulpeten om morgonen.
Varvid notskriftens underbara tusenfotingar satte sig i
   rörelse.

III
De fem stråkarna spelar. Jag går hem genom ljumma skogar
   med marken fjädrande under mig
kryper ihop som en ofödd, somnar, rullar viktlös in i fram-
   tiden, känner plötsligt att växterna har tankar.

IV
Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga
   dag utan att sjunka genom jorden!
Lite på snömassorna som klamrar sig fast vid bergsslutt-
   ningen ovanför byn.
Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att
   olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsligt yx-
   hugget inifrån inte kommer.
Lita på hjulaxlarna som på oss på motorleden mitt i den
   trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.
Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.
De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat.
På vad? På någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med
   förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.

V
Vi tränger ihop oss framför pianot och spelar med fyra hän-
   der i f-moll, två kuskar på samma ekipage, det ser en
   aning löjligt ut.
Händerna tycks flytta klingande vikter fram och tillbaka,
   som om vi rörde motvikterna
i ett försök att rubba den stora vågarmens ohyggliga balans:
   glädje och lidande väger precis lika.
Annie sa ”den där musiken är så heroisk”, och det är sant.
Men de som sneglar avundsjukt på handlingens män, de
   som innerst inne föraktar sig själva för att de inte är
   mördare
de känner inte igen sig här.
Och de många som köper och säljer människor och tror att
   alla kan köpas, de känner inte igen sig här.
Inte deras musik. Den långa melodin som är sig själv i alla
   förvandlingar, ibland glittrande och vek, ibland skrovlig
   och stark, snigelspår och stålwire.
Det envisa gnolandet som följer oss just nu
uppför
djupen.

© Tomas Tranströmer
from: Sanningsbarriären
Stockholm: Bonnier, 1978
Audio production: Recorded by Swedish Radio SR, Swedish Television SVT and Bonnier Audio.
© Bonnier Auido 2006, Sveriges Radio, Sveriges Television © Tomas Tranströmer

Schubertiana

bosnian

I
U večernjem mraku nadomak New Yorka, na vidikovcu
odakle se jednim pogledom mogu obujmiti domovi osam
miliona ljudi.
Džinovski grad tamo dalje, dugački je svjetlucavi nanos,
spiralna bočna galaksija.
Iznutra, u galaksiji, kupe sa šanka šoljice za kahvu,
izlozi prose od prolaznika, gomile cipela
koje ne ostavljaju nikakvoga traga.
Pentrajuća požarna stepeništa, vrata liftova koja klize zbirno,
iza vrata s policijskim bravama neprestano burljanje glasova.
Zgčena, dremljiva tjelesa u vagonima metroa, zalijećujućim
katakombama.
Takođe znam – bez ikakve statistike – da upravo sad sviraju
Schuberta u nekoj odaji tamo dalje i da su za nekog tonovi
stvarniji od sveg drugog.

II
Beskrajna širina ljudskog mozga skrvčila se na veličinu pesnice.
U aprilu lasta se vraća svome lanjskom gnijezdu ispod
nastrešice istoga hambara u istome seocetu.
Ona polijeće iz Transvaala, prelazi ekvator, za šest nedjelja
prelijeće dva kontinenta, stremeći tačno prema ovoj
nestajućoj tačci u masi zemaljskoj.
I onaj što hvata signale jednog čitavog života u nekoliko
sasvim običnih akorda na pet žica,
onaj što cijelu rijeku provuče kroz iglene uši,
jest jedan podeblji i mlađi gospodin iz Wiene, od prijatelja
nazvan “Pečurka”, koji je spavao sa naočarima
i u isto vrijeme svakog jutra za radni sto sjedao.
I onda bi zabrzala čarobna stonoga notnog rukopisa.

III
Svira gudački kvartet. Vraćam se kući kroz blagu šumu
sa tlom što se poda mnom ugiba
svijen poput embriona, zaspim, kotrljam bez težine
u budućnost,
osjetivši iznenada kako bilje posjeduje misli.

IV

Toliko moramo vjerovati kako bi mogli dan današnji
preživjeti a da u zemlju ne propadnemo.
Vjerovati u sniježne nanose što se drže grčevito za liticu
brijega nad selom nagnutu.
Vjerovati u obećanja tišine i smijeh zajednički, uzdati se da
strašni telegram nije za nas i da neće biti iznenadnog udara
sjekire.
Vjerovati u osovine točkova koje nas nose autoputem sred
tri stotine puta uvećanog zujanja čeličnog.
Ali ništa od svega ovoga nije zapravo vrijedno našeg
povjerenja.
Pet gudača veli da možemo vjerovati u nešto drugo.
U šta? U nešto drugo, i oni nas prate jedan dio puta k tome.
Kao kad se ugasi svjetlo u stepeništu i ruka prati –
s povjerenjem – slijepi gelender koji je pronašla u mraku.


V

Guramo se ispred klavira i sviramo u četiri ruke u f-molu,
dva kočijaša u istome ekipažu, to izgleda malo luckasto.
Ruke, čini se, prenose zvonku težinu naprijed i nazad, kao
da smo doticali protivtežu
u nakani da poremetimo užasni balans velikih tasova
i patnju koja je je jednako težila.
Annie reče “ova je muzika herojska” i to je istina.
Ali oni koji čkilje ljubomorno u vještog čovjeka, oni koji
sebe najdublje preziru stoga što nisu ubice,
oni se ovdje ne prepoznaju.
I oni mnogi što kupuju i prodaju ljude i što vjeruju da svako
se da kupiti, oni se ovdje ne prepoznaju.
Nije njihova muzika. Dugačka melodija što ostaje samo svoja
u svim promjenama, ponekad blještava i slaba, ponekad
hrapava i snažna, pužev trag i čelično uže.
Uporni napjev koji nas prati upravo sada
dok dižemo se
iz dubina.

Prijevod: Refik Ličina
Izabrane pjesme, Zalihica, Sarajevo, 2012

Osäkerhetens rike

swedish | Tomas Tranströmer

Byråchefen lutar sig fram och ritar ett kryss
och hennes örhängen dinglar som damoklessvärd.

Som en spräcklig fjäril blir osynlig mot marken
flyter demonen ihop med den uppslagna tidningen.

En hjälm som bärs av ingen har tagit makten.
Modersköldpaddan flyr flygande under vattnet.

© Tomas Tranströmer
from: Sorgegondolen
Stockholm: Bonnier, 1996
Audio production: Recorded by Swedish Radio SR, Swedish Television SVT and Bonnier Audio.
© Bonnier Auido 2006, Sveriges Radio, Sveriges Television © Tomas Tranströmer

Carstvo nesigurnosti

bosnian

Šefica biroa naginje se i crta krstić
i njene minđuše zveckaju kao Damoklov mač.
Kao pjegavi leptir koji biva nevidljiv spram tla
demon se stapa sa razgnutim novinama.
Šljem nošen od nikog preuzima vlast.
Majka-kornjača bježi leteći ispod vode.

Prijevod: Refik Ličina
Izabrane pjesme, Zalihica, Sarajevo, 2012

Romanska bågar

swedish | Tomas Tranströmer

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
    i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
    Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

© Tomas Tranströmer
from: För levande och döda
Stockholm: Bonnier, 1989
Audio production: Recorded by Swedish Radio SR, Swedish Television SVT and Bonnier Audio.
© Bonnier Auido 2006, Sveriges Radio, Sveriges Television © Tomas Tranströmer

Rimski lukovi

bosnian

Unutra u čudnoj romanskoj crkvi tijesne se turisti
u polumrklini.
Svod nad svodom zijeva i nikakvog pregleda.
Nekoliko lelujavih plamičaka svijeće.
Anđeo bez lica obrgli me
i prošaputa cijelim tijelom:
“Ne stidi se što si čovjek, ponosi se time!
Unutra u tebi otvara se svod za svodom beskonačno.
Nikad nećeš biti gotov, i to je u redu.”
Bio sam slijep od suza
i izgnan napolje na pjacu što vrije na suncu,
zajedno sa gospodinom i gospođom Jones,
gospodinom Tanaka i Signorom Sabatini
i unutra u svakom od njih otvarao se svod za svodom
beskonačno.

Prijevod: Refik Ličina
Izabrane pjesme, Zalihica, Sarajevo, 2012