Cecilia Hansson 
Translator

on Lyrikline: 9 poems translated

from: german to: swedish

Original

Translation

tour de trance

german | Monika Rinck

wie sich alles drehte, wiederholte, dehnte,
und rotierte, die wärme war a space so vast,
so katastrophisch groß, war sie arena
worin die trümmer von objekten trieben,
wilde schläge in der ferne, keiner hörte,
jeder fühlte, die wellen der erschütterung.
wo etwas fehlte, wurde alles größer,
drehte sich, rotierte, kam in's schlingern
und blieb dann in der mitte liegen.
die müdigkeit war eine kur, das gewicht
der atmosphäre, halluzinogene leere
federte, es drehte sich jetzt weniger
als wären die schläge, in dem was sie sind
gegenstand der verdünnung, als würde
die zeit, der reißende raum, präzise und
zärtlich vergiftet, in ihrem gewebe stiege
die chemische schwäche, es schäumte,
erstickte, das weiße lager der krusten,
das sich formierte, wird reicher und toxisch
verrauschten die schläge, es dreht sich,
dreht sich unmerklich, und steht.

© 2007 kookbooks, Idstein
from: Zum Fernbleiben der Umarmung
Berlin: kookbooks, 2007
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2004

tour de trance

swedish

hur allting snurrade, upprepades, töjdes
och roterade, värmen var a space so vast,
i sin förödande storhet var den arena
för spillrorna av objekt som flöt runt,
vilda slag i fjärran, ingen hörde vågorna
från skalvet, men alla kände dem.
där något fattades växte allt,
snurrade, roterade, började kränga
och blev sedan liggande i mitten.
tröttheten var en kur, atmosfärens
vikt, hallucinogen tyngdkraft
fjädrade, det snurrade mindre nu,
som om slagen i sig själva vore
föremål för utspädning, och tiden,
den ryckande rymden, vore exakt och
ömsint förgiftad, som om den kemiska
svagheten steg i dess vävnad, det skummade,
kvävde, skorpornas vita lager
som bildades berikas och slagen
tystnade toxiskt, det snurrar,
snurrar omärkligt, och står stilla.

Översättning av Anna Lindberg och Cecilia Hansson
Publicerad i till omfamningens frånvaro (Rámus, 2012)
© Anna Lindberg, Cecilia Hansson & Rámus

[ich habe mir ihren körper dann einfach]

german | Daniela Seel

ich habe mir ihren körper dann einfach
umgebunden wie eine schürze.

distanz gewinnen, eine bewegung,
die nur in der zeit existiert, nicht im raum.

wie sinne verhalten steuern. ihrer stimme
habe ich immer vertraut, nicht den augen.

ich kann nicht aufhören, das zu wiederholen.
einträge von ausrichtung. diese bewegung,

die meinen körper konstituiert. ihre stille,
dressierte präsenz. ich will diese schürze

nie wieder ausziehen.

© Kookbooks und Daniela Seel
from: Ich kann diese Stelle nicht wiederfinden
Kookbooks, 2011
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2013

[då knöt jag helt enkelt hennes kropp]

swedish

då knöt jag helt enkelt hennes kropp
omkring mig som ett förkläde.

att skapa distans, en rörelse,
som enbart existerar i tid, inte rum.

hur sinnena styr förhållningssättet.
hennes röst litade jag alltid på, inte ögonen.

jag kan inte sluta upprepa det. noteringar
om tillrättalägganden. den här rörelsen

som utgör min kropp. dess stilla,
dresserade närvaro. jag vill aldrig mer

ta av mig det här förklädet.

Översättning: Cecilia Hansson

Der Rose kündigen für den Tag, an dem alle nach Dornen fragen

german | Nora-Eugenie Gomringer

An süßduftenden Tagen, an denen Regen auf allen Bänken sitzt
und ein Rentner über die Rohheit der Jugend erzürnt
-denn der Regen ist jung und tritt die Bänke mit Wasserfüßen-,
an schweren, dunstigen, ebendiesen Tagen
ist der Garten ein Revier der Zierde,
der Schnecken und Würmer,
der Zähne der Löwen,
der Größe der Rosen,
der Majestät und des Grüns.
Ich sitze und gehe manchmal,
es ist ein Tanzschritt eher als ein Wegbereiter,
ich komme nicht an, ja ich verlaufe mich sogar.
Ich trete auf die Zehen meines Baumes.
Mein zarter Schuh versucht ein Muster, versucht etwas bleibendes zu zeichnen,
der Regen wird kommen und wird vergessen machen.
Ich werde mich wegspülen, ich werde unter der Straße gluckern, ich werde mich
wenden, an Ecken an die Oberfläche sprudeln,
ich werde Wände hinauf und hinabsteigen.
Meine Hände spielen im Haar der Farne
und ertasten das Zarte und Gegangene.
Ich denke bei mir, wie leicht und sonderbar die Flächen sind, auf denen wir
                                                                                               wandern
und gar nicht leben.
Der Rose lecke ich den Hals, den schlanken und ihre breite Stola lässt mich im
Schatten weilen.
Der Dorn, der kleine Sarazene, ist voller Eifersucht. Sein Schwert ist alt und meine
Lust sehr jung. Die bunte Dame gewährt, dass ich ein Blatt von ihrer Brust ablöse,
ein Blütensegel, ein bauschiges Tüchlein, das ich mir um Lippen und Fingerkuppen
lege, um, wie ein Schwärmer, dummer Junge, kleiner Muck vor ihr zu lagern und
                                                                                                               wie
einer, der nur Rosenworte reden darf.
Meine Dame hat ihr Herz auf meine Zunge gelegt mit dem einen Kuss.
An Tagen, wie ebendiesen. In Nächten wie jenen,
entsage ich dem Duft und schicke mich, um sie zu betrügen,
an die Hände und Münder anderer Sträucher.
Ich beiße in die Tomate, ich feiere die Röte der Völle.
Hin und her schwingt mein Verdacht,
der Garten raunt. Ich bin entdeckt,
enttarnt als Larve, die ein Blatt zerreißt.
Die Ameise kommt, um nach mir zu sehen.
Die treue Amme trägt mich hinab.
Manchmal bin ich ein Haus, das verlassen wurde von einer Schnecke.
Ich liege als stille Erinnerung am Rand und Halme wachsen in mich hinein
und Vögel hallen wider.
Meine Mauern, die gewunden und wund, zittern wie einsturzgefährdet.
Kein Denken an die fröhlichen Feste.
Sie fragen nach Dornen, die Undankbaren.
Für ebendiesen Tag, sage ich, habe ich der Rose gekündigt.

© Verlag Voland & Quist
from: Sag doch mal was zur Nacht. [Mit Audio-CD]
Dresden und Leipzig: Verlag Voland & Quist, 2006
Audio production: 2004, M.Mechner / Literaturwerkstatt Berlin

Avskeda rosen den dag då alla frågar efter törnen

swedish

Under dagar som doftar av sött, då regnet sitter på alla bänkar och
en pensionär ondgör sig över dagens råa ungdom – för regnet är ungt
och trampar på bänkarna med vattenfötter – under tunga, disiga
dagar som denna är trädgården ett prydnadens revir, ett sniglarnas
och maskarnas och lejongapens, de stora rosornas, majestätets och
grönskans revir. Jag sitter och går ibland, det blir ett danssteg snarare
än ett vägröjande, jag kommer inte fram, ja jag förirrar mig till och
med. Jag trampar mitt träd på tårna. Min lätta sko försöker sig på ett
mönster, försöker teckna ett kvarvarande minne, regnet ska komma
och skapa glömska. Jag kommer att spola bort mig, jag kommer att
klucka under gatan, att vända på mig, välla upp till ytan i hörnen,
jag kommer att stiga upp och ner längs väggarna. Mina händer leker
i ormbunkarnas hår och känner av det sköra och förgångna. Jag
tänker på hur lätta och märkliga de ytor är där vi vandrar och inte alls
lever. Rosen slickar jag på halsen, den slanka, och dess breda stola
ger mig skugga. Törnet, den lille krigaren, är fylld av svartsjuka. Dess
svärd är gammalt och min lust mycket ung. Den färgglada damen
tillåter mig att lossa ett blad från hennes bröst, ett blomstersegel,
en svällande duk som jag lägger över läppar och fingertoppar, för
att som en svärmare, en dum pojke, lille Muck ligga vid hennes
fötter likt en som bara får tala rosenord. Min dam har lagt sitt
hjärta på min tunga med den här kyssen. Under dagar som denna.
Under nätter som denna, försakar jag doften och beger mig iväg för
att bedra henne på andra buskars händer och munnar. Jag biter i
tomaten, jag firar övermättnadens rodnad. Av och an svänger min
misstanke att trädgården sorlar. Jag är upptäckt, avslöjad som en larv
som river sönder ett blad. Myran kommer för att se efter mig. Den
trogna amman bär mig ner. Ibland är jag ett hus som lämnats av en
snigel. Jag ligger som ett stilla minne vid kanten och grässtråna växer
in i mig och fågelsången ljuder igen. Mina murar som är slingriga
och såriga darrar som om de håller på att störta in. Inte en tanke på
de glada festerna. De frågar efter törnen, de otacksamma. För just
idag, säger jag, har jag avskedat rosen.

Översättning av Cecilia Hansson
Publicerad i Men säg något om natten då (Utgiven på 10TAL, 2011)

i had a pony (her name was lucifer)

german | Monika Rinck

ihr gieriger ponyblick unter züngelnden brauen
so versteinert sie blüten den himmel zu stein
lapislazur und in breitband versteinert sie rotes
korallen zu riffen umkreist von den kellnern
kann sie schon wieder nicht zahlen sie muss
sofort weg hier ein gerangel im rücken
die gäste schauen zu boden in gläser
als sie ein kellner an den haaren herbeizieht
lacht sie kippt fast kennt keine dosierung
ihr erhobener arm fuchtelt toxisch verstärkt
klimpern die billigen klunker wie schlüssel
wie sie jetzt losschreit wie es denn sein könne
dass wir wir alle offenbar komplett vergessen
dass dem hals der von perseus geköpften
medusa ein pferdesöhnchen entsteigt
das blitz bringt und donner dem zeus
der über diese attribute der herrschaft
zuvor überhaupt nicht verfügte -

© 2007 kookbooks, Idstein
from: Zum Fernbleiben der Umarmung
Berlin: kookbooks, 2007
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2004

i had a pony (her name was lucifer)

swedish

hennes lystna ponnyblick under spelande ögonbryn:
på så vis förstenar hon blommor, himlen till sten,
lapislazur. i bredbild blir rött till rev, koraller,
omgiven av snorkiga kypare kan hon inte betala nu igen,
måste genast härifrån, bakom hennes rygg bråkas det,
gästerna ser ned i marken, ser ned i glasen.
när en kypare drar henne i håret skrattar hon,
faller nästan omkull, hon kan inte dosera,
hennes lyfta arm fäktar toxiskt förstärkt,
det billiga bling-blinget klirrar som nycklar –
när hon nu börjar skrika om hur det kan komma sig,
att vi alla komplett glömt att det ur medusas hals,
vars huvud perseus huggit av, stiger upp en liten häst
som ger blixt och dunder till zeus,
som – läs nu er hesiodos, era kompletta idioter –
inte tidigare förfogat över dessa herrskapsattribut.

Översättning av Anna Lindberg och Cecilia Hansson
Publicerad i till omfamningens frånvaro (Rámus, 2012)
© Anna Lindberg, Cecilia Hansson & Rámus

[wenn der raum des gedichts kein auge hat]

german | Daniela Seel

wenn der raum des gedichts kein auge hat,
das auf ein außen sieht, nur bewegung

im körper des autors, welcher der leser ist,
moderiert, was betrachten wir dann,

wenn wir diese biene betrachten, von der
ich nicht sagen kann, ob sie friert.

wie sie kaum merklich die haut streift,
sie durchdringt. so die stelle markiert,

wo ihr körper beginnt.

© Kookbooks und Daniela Seel
from: Ich kann diese Stelle nicht wiederfinden
Kookbooks, 2011

[om diktens rum saknar ögat]

swedish

om diktens rum saknar ögat
som betraktar det yttre, utan bara

modererar rörelser i författarens
kropp, vem läsaren är, vad betraktar vi då,

när vi betraktar dessa bin, vilka jag
inte kan avgöra om de fryser.

hur de nästan omärkligt nuddar huden,
tränger genom den. på så sätt markerar platsen

där hennes kropp börjar.

Översättning: Cecilia Hansson

[münze unter die zunge, dann schlucken]

german | Daniela Seel

münze unter die zunge, dann schlucken. oder wie
ging das noch. ich kriegte diesmal die abfolge nicht.
wandhoch die kästen mit den gehenkten. zwei
drehn sich, wildnis, ein teppich aus abgeworfenen
leibchen, drehn weiter, mit nichts mehr bekleidet
als ihrem amt, erkenntlich zu sein. do not cross this
line. wo panik umschlägt in projektion. wie lange
sind wir schon hier. erkennen sie sich in mir wieder,
gehört, was ich in ihnen sehe, zu mir. schlucken.
es riecht nach frisch geschlagenen kiefern, schnee
fegt durch den zuschauerraum, die luft wird knapp.
sicher, das ließe irgendwann nach. ob auch die
gelenke von engeln dann reißen. erwartungen
kriechen unter die leibchen, wir streifen sie ab.

© Kookbooks und Daniela Seel
from: Ich kann diese Stelle nicht wiederfinden
Kookbooks, 2011

[mynt under tungan, sedan svälja.]

swedish

mynt under tungan, sedan svälja. eller hur
gjorde man nu. jag förstod inte ordningen
den här gången. i brösthöjd lådorna med de hängda.
två av dem vrider sig, vildmark, en matta av avkastade
linnen, fortsätter att vrida sig, iklädda ingenting annat än
sitt ämbete, för att kunna kännas igen. do not cross this
line. när panik slår över i projektion. hur länge
har vi varit här. om ni känner igen er i mig,
har jag rätt till det jag ser i er. svälj.
det luktar nyfällda furor, snö
sveper genom salongerna, luften räcker inte till.
visst, det går nog över. även om
änglarnas leder sedan värker. förväntningar
kryper under linnena, vi gör oss av med dem.

Översättning: Cecilia Hansson

[eingänge. geschnitzte schnabelformen]

german | Daniela Seel

eingänge. geschnitzte schnabelformen. ich stellte ein bein aus.
dann das andere. angriffsflächen. eine vollkommene sammlung
von blau- und grün- und fleischtönen. chorisch, konzentriert,
über massigen schatten. stampede. die ganze löffelbeinige
herde. ich fand aus dem stand eine signifikante bewegung.
aber nicht die kraft, sie zu unterlassen. trampeln, was ist das
für ein geruch. canoidea, die hundeartigen, knurren, nur beiläufig
synchron. wohin jetzt mit diesen opfern, verdammt. johlen,
ein widerstand aus flauschigkeit. sie müssen schon auch wollen.
abgewetzte schläppchen, die lefzen, den schweiß. beute sein,
sublim. die abweichungen begreifen. der kunsthändler lacht.
alles echte gebrauchspatina. beinarbeit. fühlen sie mal.

© Kookbooks und Daniela Seel
from: Ich kann diese Stelle nicht wiederfinden
Kookbooks, 2011

[ingångar. täljda näbbformer.]

swedish

ingångar. täljda näbbformer. jag fällde ut ett ben.
sedan det andra. angreppsytor. en komplett samling
av blå- och grön- och hudtoner. i körsång, koncentrerat,
över väldiga skuggor. massflykt. hela den skedbenta
hjorden. på stående fot hittade jag en signifikant rörelse.
men inte kraften att låta bli den. trampande, vad är det
för en doft. canoidea, de hundliknande, morrande, bara slumpmässigt
synkrona. var i helvete tar man vägen med de här offren. skrålande,
ett fluffigt motstånd. det måste ni ju också vilja.
avslipade balettskor, läpparna, svetten. att vara ett byte,
sublimt. att förstå avvikelserna. konsthandlaren skrattar.
allt äkta patina. fotarbete. känn nu efter.

Översättning: Cecilia Hansson

[notationen, reproduktionen von schnee]

german | Daniela Seel

notationen, reproduktionen von schnee,
der durch ihre stimmen fällt, zwischen birken.
stockend. auch hier gibt es striche. wogegen
wehren sie sich. ich sah sie zurückfallen,
wie die sonne zurückfällt gegen den horizont.
leichte schatten, wir jagen. kein schlitten heute,
ich habe nach der kutsche geläutet. welche
implantate möchten sie tragen, wenn wir
das haus verlassen, welche wappen. do not
touch. etwas nicht mehr zurücknehmen können.
alaska, meinen sie das. so viel heimat. gut
gelagertes, waffenfähiges material. rascheln,
chimaera. die positionen wechseln
schneller, als ich schießen kann.

© Kookbooks und Daniela Seel
from: Ich kann diese Stelle nicht wiederfinden
Kookbooks, 2011

[notationer, reproduktioner av snö]

swedish

notationer, reproduktioner av snö,
som faller genom sina röster, mellan björkar.
stockar sig. även här finns det linjer. vad
värjer de sig mot. jag såg dem återgå,
som solen återgår till horisonten.
lätta skuggor, vi jagar. ingen släde idag,
jag har ringt efter en droska. vilka
implantat vill ni bära, när vi
lämnar huset, vilka vapen. do not
touch. att inte längre kunna ta tillbaka något.
alaska, menar ni det. så mycket hemkänsla.
vällagrat, vapendugligt material. prassel,
chimaera. positionerna förändrar sig
snabbare än jag kan skjuta.

Översättning: Cecilia Hansson

[abstoßung. kippeln. tasten. kontakt.]

german | Daniela Seel

abstoßung. kippeln. tasten. kontakt. ich hatte
meinen einsatz verpasst. das schubsen
kam vor dem wechsel von anschauen zu
angeschautwerden. richtig, es klickt. jeder braucht
einen pullover. eine präzis beschädigte zelle.
druckstellen. chirurgie. wie das zufließt, abfließt.
zufließt. dabei wollte ich nur die oberfläche
ihres körpers betrachten, diese anmut von
automaten. ein winziger käfig um jede bewegung.
erregend. sie können das so oder so ausfüllen.
hoppeln. ärmeln. kontrakt. dann zurück zum
ponyhof, proviant holen. daumen hoch. klick.

© Kookbooks und Daniela Seel
from: Ich kann diese Stelle nicht wiederfinden
Kookbooks, 2011

[avstötning. svajningar. trevanden. kontakt.]

swedish

avstötning. svajningar. trevanden. kontakt.
jag hade förlorat min insats. knuffen     
kom före övergången mellan att betrakta och
att bli betraktad. precis, det klickar. alla behöver
en tröja. en exakt defekt cell.
tryckpunkter. kirurgi. hur det rinner till, rinner bort.
rinner till. dessutom ville jag bara betrakta hennes
kropps yttre, den robotlika charmen.
en pytteliten bur för varje rörelse. upphetsande.
ni kan fylla i det såhär eller sådär.
skutt. skinkor. kontrakt. sedan tillbaka till
hästhagen, skaffa proviant. tummen upp, klick.

Översättning: Cecilia Hansson