älskar du mig till evighetens rand
och sedan
när evighetens rand är passerad och vi har
rört oss framåt i flera timmar
utan att förstå vad som händer vilken värld
vi kommit till

älskar du mig ännu då
när jag inte klarar av allt detta
när jag åter dricker mig full och en stund
före världens slut faller i sömn i mina spyor
i en rumshörna någonstans som ett lyckligt barn

älskar du mig framåt natten
när vädret slagit om till en sådan helvetisk kyla
utan att vi kan komma in i värmen någonstans
eller har ljus eller något enda riktmärke

älskar du mig då
när jag säger dig att bara vi tillsammans
får tiden att bestå och att just det är hemligheten
att om inte vi finns så upphör världen slutgiltigt

skulle du då älska mig om så bara för
denna förunderliga värld som
ju ändå kunde finnas (eller vadå)

älskar du mig detta vanvettiga djur
egoisten det stora kattdjuret på en bruten trädstam
som spinner denna sång som är avgrundsdjup och varm
när en avgrundsdjup och mörk natt
faller över oss och ingen vet vad
som hänt när gryningen kommer
inte någon

älskar du mig som törstar efter ditt varma
blod och lever enbart av föraningen
om dess stillande
skulle du älska mig ändå kära

älskar du mig till evighetens rand
och bortom
långt bortom denna rand