Okropny sen poety

Wyobraź sobie, co mi się przyśniło.
Z pozoru wszystko zupełnie jak u nas.
Grunt pod stopami, woda, ogień, powietrze,
pion, poziom, trójkąt, koło,
strona lewa i prawa.
Pogody znośne, krajobrazy niezłe
i sporo istot obdarzonych mową.
Jednak ich mowa inna niż na Ziemi.

W zdaniach panuje tryb bezwarunkowy.
Nazwy do rzeczy przylegają ściśle.
Nic dodać, ująć, zmienić i przemieścić.

Czas zawsze taki, jaki na zegarze.
Przeszły i przyszły mają zakres wąski.
Dla wspomnień pojedyncza miniona sekunda,
dla przewidywań druga,
która się właśnie zaczyna.

Słów ile trzeba. Nigdy o jedno za dużo,
a to oznacza, że nie ma poezji
i nie ma filozofii, i nie ma religii.
Tego typu swawole nie wchodzą tam w grę.

Niczego, co by dało się tylko pomyśleć
albo zobaczyć zamkniętymi oczami.

Jeśli szukać, to tego, co wyraźnie obok.
Jeśli pytać, to o to, na co jest odpowiedź.
Bardzo by się zdziwili,
gdyby umieli się dziwić,
że istnieją gdzieś jakieś powody zdziwienia.

Hasło „niepokój”, uznane przez nich za sprośne,
nie miałoby odwagi znaleźć się w słowniku.

Świat przedstawia się jasno
nawet w głębokiej ciemności.
Udziela się każdemu po dostępnej cenie.
Przed odejściem od kasy nikt nie żąda reszty.

Z uczuć – zadowolenie. I żadnych nawiasów.
Życie z kropką u nogi. I warkot galaktyk.

Przyznaj, że nic gorszego
nie może się zdarzyć poecie.
A potem nic lepszego,
jak prędko się zbudzić.

© Wisława Szymborska Foundation
From: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"

Poetens mardröm

Kan du tänka dig vad jag har drömt?
Till synes är allting precis som hos oss.
Mark under fötterna, vatten, eld och luft,
lodrätt, vågrätt, cirkel, triangel,
vänster och höger.
Någorlunda väderlek, ganska fina landskap
och en hel del varelser med talets gåva.
Fast deras tal är något annat än på Jorden.

I meningarna råder modus inconditionalis
Namnen sluter tätt intill tingen.
Inget går att lägga till, ta bort, ändra eller flytta på.

Tiden är alltid den som klockorna visar.
Förflutet och futurum har begränsad tidsrymd.
För minnena, en enstaka förrunnen sekund,
för att se framåt, en andra
som just har tagit sin början.

Ord – så många som behövs. Aldrig ett för mycket,
vilket betyder att poesi inte finns,
och inte filosofi, och inte religion.
Den sortens tillstag är inte tal om där.

Inget som man bara kunde tänka sig
eller få syn på medan man blundar.
Söker man, så söker man det som finns strax intill.
Frågar man, så frågar man om det som det finns svar på.

De skulle bli förvånade,
om de kunde förvånas,
att det någonstans finns skäl till förvåning.

Uppslagsordet ”oro” ser de som oanständigt,
det skulle inte våga ta plats i deras ordbok.

Världen ter sig ljus
även i djupaste mörker.
Var och en får sitt, till överkomligt pris.
På väg från kassan frågar ingen efter växeln.

Av känslorna – belåtenhet. Och inga parenteser.
Och livet är punkt slut. Och galaxernas knatter.

Håll med om att inget värre
kan hända en poet.
Och sedan inget bättre
än att hastigt vakna.

Översättning: Anders Bodegård
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag