Anders Bodegård
swedish
Grecki posąg
Z pomocą ludzi i innych żywiołów
nieźle się przy nim napracował czas.
Najpierw pozbawił nosa, później genitaliów,
kolejno palców u rąk i u stóp,
z biegiem lat ramion, jednego po drugim,
uda prawego i uda lewego,
pleców i bioder, głowy i pośladków,
a to, co już odpadło, rozbijał na części,
na gruz, na żwir, na piasek.
Kiedy w ten sposób umiera ktoś żywy,
wypływa dużo krwi za każdym ciosem.
Posągi marmurowe giną jednak biało
i nie zawsze do końca.
Z tego, o którym mowa, zachował się tors
i jest jak wstrzymywany przy wysiłku oddech,
ponieważ musi teraz
przyciągać
do siebie
cały wdzięk i powagę
utraconej reszty.
I to mu się udaje,
to mu się jeszcze udaje,
udaje i olśniewa,
olśniewa i trwa –
Czas także tu zasłużył na pochwalną wzmiankę,
bo ustał w pracy
i coś odłożył na potem.
From: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Grekisk staty
Med hjälp av människor och andra element
har tiden gjort ett rejält jobb.
Först tog den näsan, sedan genitalierna,
därpå fingrarna och tårna,
genom åren armarna, en efter en,
höger lår och vänster lår,
skuldror och höfter, huvud och skinkor,
och det som fallit av slog den raskt i spillror
krossade till grus och sand.
När någon som lever dör på det sättet
flyter blod i mängd för vartenda hugg.
Marmorstatyer stupar dock i vitt
och inte alltid ända till slutet.
Av den det handlar om finns en torso kvar,
och den är som när man ansträngt håller andan,
eftersom den nu måste
locka till sig
allt behag och allt allvar
från den förlorade resten.
Och det lyckas den med,
det lyckas den med om igen,
låtsas och bländar,
bländar och består –
Också tiden förtjänar lovord här,
ty den har hejdat sig i arbetet
och skjutit upp någonting till senare.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag