Du säger att jag är säker

fastän vindar har börjat vina

du ger mig vintern i ryggen som en sköld

kölden är bedräglig ursäkterna fina

tiden läker tiden läker ärren stelnar till en böld

och jag fingrar på det

fingrar på det tills det får ett namn

men det slingrar sig ur greppet heter

STOCKHOLM, LONDON, KÖPENHAMN

heter SREBRENICA, DRESDEN

heter CHARLIE HEBDO

heter ARBETE GER FRIHET heter JÄRNRIDÅ

visst är det så Europa,

jag försöker förstå

för jag ser min kropp i spegeln och det som jag ser då

är att jag äger dig, Europa,

att det står ristat i mitt skinn:

en liten lappad kontinent jag utan tvekan kallar min

där jag är fri att röra mig, där jag får välja var jag bor

men du som skulle varit plats, Europa – 

varför beter du dig som mor?

Som ett blodsband

en familj

den släkt jag aldrig ville ha

Jag fingrar på det fingrar på det

fast jag inte ska

det heter KONGO, ALGERIET, heter UTØYA, BERLIN

det heter OSTINDISKA KOMPANIET, heter RASBIOLOGIN

det heter BRYSSEL, DERRY, KIEV, STALINGRAD, MADRID

det heter NICE och LAMPEDUSA allt ska läka över tid

du säger det, Europa,

du säger: titta vad jag fått

så vackra kyrkor, vackra städer, vackra broar, vackra slott!

Som vore det min födslorätt,

dessa gränser, dessa fort

men hur kan något kallas mitt som jag inte får ge bort?

Es tut mir leid, Europa,

desolée, förlåt

det sitter mänskor utan flytväst i en trasig gummibåt

och vi väljer våra övergrepp,

sen väjer vi vår skam

det är lätt att tyda kartan, men svårt att ta sig fram

när ordet blir till språk och språket blir till lag

jag ser min kropp i spegeln och jag ser att du är jag

du äger mig, Europa

du döper mig till dotter och till son

jag kan ropa bäst jag vill,

men det är det jag kommer ifrån

så jag fingrar på det fingrar på det jag måste veta vad det heter

det heter LEOPOLD och LUDVIG, heter KARL och GEORGE och PETER

du sade ju aldrig mera krig

du sade ju aldrig mera mur

nej, du säger inte raser, men du säger ju kultur

det heter ORBÁN, heter PUTIN, heter PEGIDA och LE PEN

som en gyllene gryning

fast du sade aldrig någonsin igen

och det heter JESUS, alltid JESUS

det heter COLUMBUS och LINNÉ

det är min kropp i spegeln

för den som heter europé

heter HITLER, heter STALIN, heter FRANCO, MUSSOLINI

heter DUBLIN, heter SCHENGEN, heter BOSSI-FINI

du är dom, Europa, du som kunde varit dröm

jag vet att du hör mig, för din blick är mjuk och öm

Europa, j’accuse…! Jag förnekar dig, jag vet

att du ger mig allt i hela världen, utom generositet

så jag döper dig till HYCKLARE,

till BÖDEL och till KVARN

Då rycker du på axlarna

som åt ett älskat, bråkigt barn.

För du vet att jag är säker

så då kan du låta vindarna gråta

som sköld fick jag mitt skinn och mitt namn

tiden läker tiden läker

hur ska jag förlåta

att jag aldrig är så trygg

som när jag somnar i din famn