vakar yra rytoj

aname arklio gyvenime
dirbau žirgu, per šermenis
ankstyvaisiais viduramžiais prūsų
varžybų buvau nuvarytas, dar gyvas duobėn
guldomas kniūbsčias, priekinės kojos
priklaupiamos, paspaudžiamos po krūtinkauliu, trakšt
pirmas ir antras kaklo slanksteliai, akys
saulės laidos kryptimi, kur už jūrių žuvėdai, aukštyn
iškeltas pasturgalis
aname arklio gyvenime
prakaitavau vokiečio šachtoje Banská Štiavnicoj
žiurkinoje tamsoj, apžlibau
vieną naktį, stojus mėnulio
tárpijoms, išvedė kūtėn, paskiau pamažėliais
naktim, tunkant jaunam į pilnatį, leido
ganyklon, akiūkliai platyn, vis platyn, pripratino
aname arklio gyvenime
iš Naugarduko į Wilno atvežęs Mickevičių
klaidžiojau miesto gatvėmis
ant medinių koturnų
numirti – visi į tą mylimą šalį, į Vilnių
dabar vaidenuosi Belmonte
būna kad ir Sereikiškėse
baidausi vagių ir mašinų
ant sprando tampau policininką
tolimo miško spalvos

aname paukščio gyvenime dirbau lakštingala
kalnų ir slėnių mieste prie Dugnojaus, miškais
aptaisyto, girių, laukų Lietuvoj
keldavau šienpjovius
aname paukščio gyvenime
visą vos temusią naktį iš gegužės į birželį
ėjau iš proto, visą Bratislavos naktį
ėjau lenktynių su vakaro
paskiau ir su ryto paukščiais, visus
juos užtrenkdamas, ryto pasiutus
gegutė vis tiek užklupo poetą nuogintelį
eurocentai kišenėj, kišenė kitam kambary
lieka meilė, mirtis ir rekrūtai
pats užkukuosi

aname poeto gyvenime
pastebėjau, kad visos prancūzės, važiuojam
gulim ar skrendam, – migdo mane, vos šalia
kad nereikėtų kalbėtis
žodžiais ar rankom, ar pirštų
karštų pagalvėlėm, ar lūpų
kraščiukais, sapnuoju uždaroje erdvėje


Banská Štiavnica–Bratislava–Vilnius, 2003.VI.1–IX.25

© Vladas Braziūnas
From: unpublished
Audio production: 2006 Books from Lithuania

igår är imorgon

i mitt andra liv som häst
arbetade jag som en häst, under en begravning
tidig medeltid blev jag utmattad
av de preussiska tävlingarna, ännu levande knuffades jag
ner i en grop, på knä med frambenen
pressade mot mitt bröstben, krasch gick
den första och den andra halskotan, ögonen
riktades mot solnedgången, där normander fanns bortom haven,
bakdelen i vädret
i mitt andra liv som häst
svettades jag i en tysk gruva i Böhmen
i becksvart mörker och blev blind
en natt under nymånen
togs jag till stallet, på nätterna sedan,
medan månen svällde till full släpptes jag
ut på grönbete, skygglapparna blev långsamt allt bredare,
jag vande mig vid mitt andra liv som häst
och när jag fört Mickevičius från Naugardukas till Wilno
vandrade jag omkring på stadens gator
på träskor
att dö – alla ska till det älskade landet, till Vilnius
nu spökar jag i Belmont
det händer att också Sereikiškės
och släpar dit en polisman
klädd i den avlägsna skogens färg

i mitt andra liv som fågel arbetade jag som näktergal
i sen stad med berg och dalar vid Donau, omgiven
av skogar, lundar, i mitt andra liv som fågel
väckte jag slåtterkarlar på fält i Litauen
under hela den knappt mörka natten från maj till juni
var jag galen, hela natten i Bratislava
tävlade jag med kvällens
och sedan med morgonens fåglar och
överröstade dem alla, hursomhelst kom morgonens
rabiata gök på den nakna poeten
med euromynt i fickan, fickan som fanns i det andra rummet
kvar är kärleken, döden och rekryterna
ja, du ska själv som göken gala

i mitt andra liv som poet
la jag märke till att alla franska flickor, när vi reser,
antingen ligger eller flyger – söv med mig, alldeles intill
så att vi inte behöver tala
med ord eller händer, heta
fingerblommor eller läppars yttersta
spetsar, drömmer jag i ett slutet rum

Banská Štiavnica–Bratislava–Vilnius, 2003.VI.1–VI.12

Översättning Liana Ruokytė & Juris Kronbergs