Guntars Godiņš, Juris Kronbergs
latvian
Allegro
Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.
Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.
Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.
Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.
Jag hissar haydnflaggan – det betyder:
”Vi ger oss inte. Men vill fred.”
Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.
Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.
From: Den halvfärdiga himlen
Stockholm: Bonnier, 1962
Audio production: Recorded by Swedish Radio SR, Swedish Television SVT and Bonnier Audio.
© Bonnier Auido 2006, Sveriges Radio, Sveriges Television © Tomas Tranströmer
Allegro
Es spēlēju Haidnu pēc melnas dienas
un jūtu vienkāršu siltumu rokās.
Taustiņi vēlas. Maigie āmuriņi sit.
Skaņa ir zaļa, dzīvīga un rāma.
Skaņa saka — brīvība ir,
un kāds nedod ķeizaram ķeizara tiesu.
Es iebāžu rokas savās Haidna kabatās
un atdarinu kādu, kas mierīgi raugās uz pasauli.
Es uzvelku Haidna karogu — tas nozīmē:
“Mēs nepadodamies. Bet gribam mieru.”
Mūzika ir stikla nams nogāzē,
pa kuru akmeņi lido, akmeņi ripo.
Un akmeņi ripo cauri mājai,
bet neviena rūts nesaplīst.
Tomass Transtremers. Dzeja. Rīga: Mansards, 2011. 978-9984-872-08-7