Fredrik Nyberg
VINCA (L. fem.)
VINCA (L. fem.)
Människor äter sand.
Jag frågar dig om jag kan förändras.
Din vänstra hand är en egendomlig zonering.
Det snöar ymnigt.
Jag hatar mitt liv.
Det är en tidig, mycket kall vintermorgon.
Jag kan vara nio, kanske tio år gammal och genom fönstret ser jag
när min far försöker att knuffa igång familjens Volvo,
som tydligen inte vill starta i kylan. Plötsligt halkar han till i snön
och faller framlänges in i bilens öppna vänstra framdörr. Jag ser
detta, och trots att klockan bara är lite över sex på morgonen, ser
jag det som om det vore helt ljust där ute. Han svär till och jag
går snabbt och lägger mig igen. Att blunda och välja en mindre
smärtsam färg.