Wisława Szymborska
Nieobecność
- 1 Nieobecność | Translations: debesvethrruptnl
- 2 Wypadek drogowy | Translations: debesvethrruptnl
- 3 Nazajutrz – bez nas | Translations: debesvethrruptnl
- 4 Zdarzenie | Translations: debesvethrruptnl
- 5 Pociecha | Translations: debesvethrruptnl
- 6 Stary profesor | Translations: debesvethrruptnl
- 7 Perspektywa | Translations: debesvethrruptnl
- 8 Okropny sen poety | Translations: debesvethrruptnl
- 9 Nieuwaga | Translations: debesvethrruptnl
- 10 Grecki posąg | Translations: debesvethrruptnl
Nieobecność
Niewiele brakowało,
a moja matka mogłaby poślubić
pana Zbigniewa B. ze Zduńskiej Woli.
I gdyby mieli córkę – nie ja bym nią była.
Może z lepszą pamięcią do imion i twarzy,
i każdej usłyszanej tylko raz melodii.
Bez błędu poznającą który ptak jest który.
Ze świetnymi stopniami z fizyki i chemii,
i gorszymi z polskiego,
ale w skrytości pisującą wiersze
od razu dużo ciekawsze od moich.
Niewiele brakowało,
a mój ojciec mógłby w tym samym czasie poślubić
pannę Jadwigę R. z Zakopanego.
I gdyby mieli córkę – nie ja bym nią była.
Może bardziej upartą w stawianiu na swoim.
Bez lęku wskakującą do głębokiej wody.
Skłonną do ulegania emocjom zbiorowym.
Bezustannie widzianą w kilku miejscach na raz,
ale rzadko nad książką, częściej na podwórku,
jak kopie piłkę razem z chłopakami.
Może by obie spotkały się nawet
w tej samej szkole i tej samej klasie.
Ale żadna z nich para,
żadne pokrewieństwo,
a na grupowym zdjęciu daleko od siebie.
Dziewczynki, stańcie tutaj
– wołałby fotograf –
te niższe z przodu, te wyższe za nimi.
I ładnie się uśmiechnąć, kiedy zrobię znak.
Tylko jeszcze policzcie,
czy jesteście wszystkie?
– Tak, proszę pana, wszystkie.
Translations:
Abwesenheit
Es fehlte nicht viel,
und meine Mutter hätte Herrn Zbigniew B.
aus ZduńskaWola geheiratet.
Hätten sie eine Tochter gehabt, wäre das nicht ich gewesen.
Vielleicht eine mit besserem Gedächtnis für Namen und
Gesichter
und jede auch nur einmal gehörte Melodie.
Fehlerlos im Erkennen, welcher Vogel welcher ist.
Mit hervorragenden Noten in Physik und Chemie
und schlechteren in Polnisch,
doch heimlich Gedichte schreibend,
auf Anhieb viel interessanter als meine.
Es fehlte nicht viel,
und mein Vater hätte zur gleichen Zeit
Fräulein Jadwiga R. aus Zakopane geheiratet.
Hätten sie eine Tochter gehabt, wäre das nicht ich gewesen.
Vielleicht eine, die sturer auf ihrer Meinung beharrt.
Ohne Angst ins tiefe Wasser springt.
Geneigt ist, kollektiven Emotionen nachzugeben.
Die ständig an mehreren Orten zugleich zu sehen ist,
aber selten über einem Buch, häufiger im Hof,
wie sie mit den Jungen Fußball spielt.
Vielleicht hätten die beiden sich gar
in derselben Schule getroffen, derselben Klasse.
Aber kein Paar,
keine Verwandtschaft
und auf dem Gruppenbild weit auseinander.
Mädchen, stellt euch hierhin,
hätte der Fotograf gerufen,
die kleineren vorn, die größeren dahinter.
Und bitte schön lächeln, wenn ich das Zeichen gebe.
Aber zählt noch mal durch,
ob ihr alle da seid?
Ja, Herr Lehrer, wir sind alle da.
АДСУТНАСЬЦЬ
Яшчэ трохі –
і мая мама магла б выйсьці замуж
за Зьбігнева Б. са Здуньскай Волі.
І калі б мелі дачку – гэта была б ня я.
Можа, лепш памятала б імёны і твары,
запамінала б мэлёдыі зь першага разу,
пазнавала б дакладна любую птушку.
Мела б найлепшыя ў клясе адзнакі
па хіміі й фізыцы, горшыя трохі –
па польскай, але паціху пісала б вершы,
нашмат цікавейшыя за мае.
Яшчэ трохі –
і мой тата ў той самы час
мог ажаніцца зь Ядвігаю Р. з Закапанэ.
І калі б мелі дачку – гэта была б ня я.
Можа, лепей магла б настаяць на сваім.
Сьмела давала б нырца на глыбокай вадзе.
Схільная паддавацца агульным настроям.
Здольная быць у некалькіх месцах адначасова,
але рэдка за кніжкай, часьцей на падворку,
ганяючы мяч разам з хлопцамі.
Можа, абедзьве сустрэліся б нават
у той самай школе, у тым самым класе.
Але якія былі б зь іх сяброўкі?
Нічога агульнага, апрача агульнага здымка,
дзе стаялі б далёка адна ад адной.
– Дзяўчаткі, станьце вось тут, –
казаў бы фатограф. –
Ніжэйшыя сьпераду, а вышэйшыя ззаду.
І ўсім прыгожа ўсьміхацца, бо зараз вылеціць птушка.
Толькі яшчэ палічыце,
ці ўсе на месцы?
– Так. На месцы. Усе.
Bortvaro
Det hade så när hänt
att min mor hade gift sig
med Zbigniew B. från Dunska Wola.
Och hade de fått en dotter vore jag inte hon.
Kanske en med bättre minne för ansikten och namn,
och för en melodi hon hört en enda gång.
En som ofelbart vet vilken fågel som är vilken.
Med högsta betyg i fysik och kemi
och något sämre i polska,
men en som i smyg skriver dikter
som direkt är mer spännande än mina.
Det hade så när hänt
att min far på samma gång hade gift sig
med Jadwiga R. från Zakopane.
Och hade de fått en dotter vore jag inte hon.
Kanske en som mer envist får sin vilja igenom.
En som orädd hoppar i djupt vatten.
Som låter sig dras med av kollektiva känslor.
Ideligen sedd på flera ställen på en gång,
dock sällan med en bok, oftare på gården
där hon sparkar fotboll med pojkarna.
Kanske skulle de båda rentav ha mötts
i samma skola och samma klass.
Men ett syskonpar är de inte,
inte minsta släktskap.
Och på klassfotot står de långt från varandra.
Flickor, kom och ställ er här
– skulle fotografen ha ropat –
de minsta längst fram, de längsta bakom.
Och le nu riktigt vackert, när jag ger tecken.
Fast räkna efter ordentligt –
är allihopa här?
– Javisst, allihop.
Puudumine
Vähe puudus,
et minu ema oleks abiellunud
Zbigniew B-ga Zduńska Wolast.
Ja kui nad oleksid saanud tütre – ei oleks see mina.
Võib-olla mäletaks ta paremini nimesid ja nägusid
ning kas või ainult korra kuuldud meloodiat.
Tunneks eksimatult ära, mis lind on milline.
Väga heade hinnetega füüsikas ja keemias,
kehvematega poola keeles,
aga salaja kirjutaks luuletusi
kohe palju huvitavamaid kui minu omad.
Vähe puudus,
et minu isa oleks samal ajal abiellunud
Jadwiga R-iga Zakopanest.
Ja kui nad oleksid saanud tütre – ei oleks see mina.
Võib-olla ajaks ta kangekaelsemalt oma asja.
Hüppaks kõhklemata sügavasse vette.
Kipuks alluma masside meeleolule.
Lakkamatult siin ja seal,
aga harva raamatu kohal, sagedamini õues,
poistega jalkat tagumas.
Võib-olla oleksid mõlemad isegi kohtunud
samas koolis ja samas klassis.
Aga nad poleks kuidagi paaris,
kuidagi suguluses,
ning klassipildil seisaksid teineteisest eemal.
Tüdrukud, seiske siia
– ütleks piltnik –
lühemad ettepoole, pikemad nende taha.
Ja naeratage kenasti, kui annan märku.
Aga lugege veel üle,
kas kõik on kohal?
– Jah, härra, kõik.
Odsutnost
Malo je falilo,
i moja se majka mogla udati
za gospodina Zbigniewa B. iz Zdunske Wole.
I da su imali kćer – to ne bih bila ja.
Možda bi bolje pamtila imena i lica,
i svaku jednom poslušanu melodiju.
Bez greške raspoznavala koja je koja ptica
S odličnim ocjenama iz fizike i kemije,
i gorim iz poljskog,
ali skrivećki bi pisala pjesme
odmah puno zanimljivije od mojih.
Malo je falilo,
i moj otac mogao se u isto vrijeme oženiti
gospođicom Jadwigom R. iz Zakopanog.
I da su imali kćer – to ne bih bila ja.
Možda bi bila tvrdoglavija u tjeranju po svome.
Bez straha skakala u duboku vodu.
Sklona podlijeganju kolektivnim emocijama.
Neprekidno viđana na više mjesta istodobno,
ali rijetko nad knjigom, češće na dvorištu,
kako šutira loptu zajedno s dječacima.
Možda bi se obje čak i srele
u istoj školi i istom razredu.
Ali nikakav su par,
nikakva srodnost,
a na zajedničkoj fotografiji daleko jedna od druge.
Djevojčice, stanite tu
- vikao bi fotograf –
ove niže naprijed, one više iza njih.
I lijepo se osmjehnite kad vam dam znak.
Samo se još prebrojte,
jeste li sve tu?
- Da, gospodine, sve smo.
Отсутствие
Еще бы немного,
и моя мать могла выйти
за пана Збигнева Б. из Воли Здунской,
а появись у них дочка — ею была бы не я.
Возможно, много лучше запоминающая имена и лица,
хоть раз услышанную мелодию.
Она бы знала какая птица какая.
Получала бы хорошие отметки по физике и химии
и поскромней — по польскому,
но при этом тайком бы писала стихи,
сразу куда интересней моих.
Еще бы немного,
и мой отец тогда же мог взять в жены
панну Ядвигу Р. из Закопане,
а родись у них дочка — ею была бы не я.
Возможно, поупрямей в настаивании на своем.
Храбро прыгающая в глубокую воду.
Подверженная коллективным эмоциям.
Беспрестанно замечаемая повсюду,
но редко над книгой, чаще во дворе
гоняющей мяч с мальчишками.
Возможно, обе даже бы оказались
в одной школе и в одном классе.
Но никакой между ними приязни,
никакого родства,
и на школьном снимке далеко друг от друга.
Девочки, встаньте сюда —
велел бы фотограф, —
кто пониже — вперед, кто повыше — сзади.
Когда махну, улыбнитесь.
Только еще раз посчитайтесь —
все ли тут?
Да, пан фотограф, все.
Ausência
Pouco faltou
para que a minha mãe casasse
com o senhor Zbigniew B. de Zduńska Wola.
E se tivessem uma filha – não seria eu.
Talvez tivesse uma memória melhor do que a minha
para nomes, caras e canções, ouvidas uma só vez.
Reconhecesse sem errar os pássaros.
Com excelentes notas a Físico-Química
e piores a Polaco,
mas que às escondidas escrevesse poemas
logo muito melhores do que os meus.
Pouco faltou
para que o meu pai casasse por essa altura
com a menina Jadwiga R. de Zakopane.
E se tivessem uma filha – não seria eu.
Talvez fosse mais teimosa na aposta em si.
Não tivesse medo de saltar para águas fundas.
Propensa a ceder a emoções coletivas.
Vista em vários lugares ao mesmo tempo,
poucas vezes debruçada sobre um livro, muitas vezes
nas traseiras a jogar à bola com os rapazes.
Até seria possível que se encontrassem
na mesma escola e na mesma turma.
Mas não seriam parceiras,
nem sequer aparentadas
e na fotografia de grupo
estariam longe uma da outra.
Meninas, posem aqui deste lado!
- exclamaria o fotógrafo.
- As mais baixas à frente e as mais altas atrás.
E façam o favor de sorrir quando eu der o sinal.
Mas antes, contem lá
se estão todas presentes.
- Sim, senhor, estamos todas.
Afwezigheid
Het scheelde niet veel
of mijn moeder was getrouwd
met meneer Zbigniew B. uit Zduńska Wola.
En hadden zij een dochter gehad – ik was het niet geweest.
Misschien had ze een beter geheugen voor namen en gezichten,
en voor elke, slechts één keer gehoorde melodie.
Herkende ze feilloos van een vogel welke het was.
Had ze uitstekende cijfers voor natuur- en scheikunde,
en slechtere voor Pools,
maar schreef ze heimelijk gedichten
meteen al stukken interessanter dan die van mij.
Het scheelde niet veel
of mijn vader was in diezelfde tijd getrouwd
met juffrouw Jadwiga R. uit Zakopane.
En hadden zij een dochter gehad – ik was het niet geweest.
Misschien was ze standvastiger in wat ze wilde.
Sprong ze onbevreesd in het diepe.
Geneigd tot overgave aan collectieve emoties.
Voortdurend gezien op meerdere plaatsen tegelijk,
maar zelden over een boek gebogen, vaker op de speelplaats,
een balletje trappend met de jongens.
Misschien hadden de twee elkaar zelfs wel ontmoet
op dezelfde school in dezelfde klas.
Maar zonder een paar te vormen,
zonder enige verwantschap,
en op de groepsfoto ver uit elkaar.
‘Meisjes, komen jullie hier staan,’
zou de fotograaf hebben geroepen,
‘de kleintjes vooraan, de grotere daarachter.
En mooi lachen, als ik een teken geef.
Alleen even tellen,
zijn jullie er allemaal?’
‘Ja meneer, allemaal.’