Valzhyna Mort (Вальжына Морт)

Männer kommen wie die Zahlen im Kalender,
Und wiederholen sich einmal in jedem Monat.
Männer, die den Boden
der tiefsten Flaschen gesehen haben.
Irdische Götter, himmlische Könige.
Und wie die Korallenperlen einer gerissenen Kette
Verrollt das Zittern unter der Berührung ihrer Hände.
Klopfen ihre Herzen, so öffnen sich Türen.
Rufen ihre Stimmen, so kommen Schiffe herbeigeschwommen.
Der Wind leckt ihre Gesichter wie ein dummer Hund
und jagt der Eisenbahn hinterher.
Sie werden mich ausziehen, als wäre ich sie,
und werden mich fassen wie ein Saxophon.
Und die Musik, diese Musik – ihre Blues
fließen wie Milch aus den Brüsten von Frauen.
So hohe Noten können Menschen nicht bewältigen,
so hohe Noten fürchten selbst Götter.
Männer, die den Kindern das Kinderlachen beibringen,
Männer, die die Zeit lehren, nicht stehen zu bleiben,
Männer, die Männer in Clubtoiletten lieben,
Männer, die die Hände selbst des Todes geküsst haben.
Männer, die mir niemals glauben werden,
Putting me into chairs
Mama their lips fall down on me
Like burning airplanes
They are powerful patient
When the world crashes
All rush into shelters
They’ll stop to take out an eyelash
Out of my eye.
Mama, even not mine
Just someone’s mama
Come come
Take me out
Find me under
This airplane wreckage

Vyrai ateina kaip skaičiai kalendoriaus lapeliuos
ir paskiau vis kartojasi kartą per mėnesį.
Vyrai, giliausiųjų butelių
dugną regėjusie.
Žemės dievai, dangaus karaliai.
Іr lyg stikliukai sutraukytų karolių
Išsilaksto šiurpuliai, kai palyti jų rankos.
Į jų širdžių beldimą – durys atlapai.
Į jų balso šaukimą – plaukia laivai.
Іr vėjas laižo jų veidą it paikas šuva,
Іr leidžiasi traukiniui iš paskos.
Jie išrengs mane lyg kad pačius save
Іr laikys rankose kaip saksofoną.
Іr toji muzika, muzika, bliuzai jų,
Liejas it pienas iš moterų krūtų.
Neįveikia žmonės tokių aukštų natų,
Bijosi dievai tokių aukštų natų.
Vyrai, mokantys vaikus juoktis vaikiškai,
Vyrai, mokantys laiką nestovėti vietoje,
Vyrai, mylintys vyrus klubų tualetuose,
Vyrai, bučiavę rankas pačiai mirčiai.
Vyrai, niekados manimi napatikėsiantys,
Putting me into chairs
Mama their lips fall down on me
Like burning airplanes
They are powerful patient
When the world crashes
All rush into shelters
They’ll stop to take out an eyelash
Out of my eye.
Mama, even not mine
Just someone’s mama
Come come
Take me out
Find me under
This airplane wreckage

Män anländer som datum i en kalender
de fortsätter med sina månatliga besök
män som sett bottnen
i de djupaste flaskor
både jordens och himlens kungar
och som pärlor från ett trassligt halsband
sprids jag skälvande ut av deras beröring
deras hjärtslag öppnar dörrar
kärl reagerar på deras rösters kommandon
och vinden slickar deras ansikten likt en tokig hund
och galopperar efter deras tåg och strövar omkring
de klär av mig som om det var sig själva de klädde av
och de håller mig som en saxofon i sina armar
och oh denna musik denna ändlösa blues
som mjölk från brösten
dessa toner är för höga för mänskliga öron
dessa toner för låga för gudar
män som lär barn att skratta
män som lär tiden att gå
män som älskar andra män på klubbtoaletter
män som kyss självaste dödens hand
män som aldrig lyssnat till mina hotfulla drömmar
which bound me to a chair
mama their lips fall on me
like burning planes
they are powerful patient
and when the world crashes
everyone runs for shelters
they pause to pluck one of my lashes
mama not even mine
just anyone’s mama
come back
rescue me find me
in this plane wreck