Mark Rothko: Nimetön

Emme pelkää, kun lähestymme maalausta kuin vaeltaisimme
kuoleman varjon laaksossa, astumme suunnattomaan tilaan,
lähestymme punaista haihtuvaa pilveä, tai tuntematonta ikkunaa.
Se on harhakuva, sinä sanot. Tämä ikkuna, tämä pilvi.
Haluan että se nielee minut, koskettaa kuin hamekangas.
Ei se kosketa, punainen väripinta: haluat nähdä, takana ei ole
mitään, kuoleman varjon laaksossa meitä johdattaa veripilvi
joka sanoo: "Litteät muodot tuhoavat illuusion ja paljastavat totuuden."
Se liikuttaa minua kovasti, pelkkä väripinta yllättää minut,
hiljaisuus on niin totta, kuten kumu maalauksen ulkopuolella.
Olisi edes veripilvi. Tai ikkuna. Selitä lisää, minä vaadin,
mutta pilvi ei vastaa. Musta ympäröi meidät, eikä pilvi katoa, olen varma
että se kosketti, luulen muistavani sen, kuka minä olin.


Helsingissä torstaina 6. elokuuta

© Jyrki Kiiskinen
Aus: Onnenpyörä
Tammi, 2010
Audioproduktion: Literaturwerkstatt Berlin, 2013

Mark Rothko: Utan titel

Vi är inte rädda när vi närmar oss målningen som om vi vandrade
i dödsskuggans dal, vi stiger in i ett måttlöst rum,
närmar oss ett rött moln som håller på att förflyktigas, eller ett okänt fönster.
Det är en illusion, säger du. Detta fönster, detta moln.
Jag vill att det sväljer mig, rör vid mig som ett klänningstyg.
Inte rör den vid mig, den röda färgytan: du vill se, bakom finns
ingenting, i dödsskuggans dal blir vi ledda av ett moln av blod
som säger: ”De platta formerna förintar illusionen och avslöjar sanningen.”
Jag blir väldigt rörd, den nakna färgytan överraskar mig,
tystnaden är så sann, liksom dånet utanför målningen.
Om det åtminstone fanns ett moln av blod. Eller ett fönster. Förklara mera, kräver jag,
men molnet svarar inte. Det svarta omsluter oss och molnet försvinner inte, jag är säker
på att det rörde vid mig, tror mig minnas det, vem jag var.


Helsingfors torsdagen 6 augusti år 2009

Translated by Henrika Ringbom