Lars Gustaf Andersson
schwedisch
Morning On The Island
The lights across the water are the waking city.
The water shimmers with imaginary fish.
Not far from here lie the bones of conifers
washed from the sea and piled by wind.
Some mornings I walk upon them,
bone to bone, as far as the lighthouse.
A strange beetle has eaten most of the trees.
It may have come here on the ships playing
music in the harbor, or it was always here, a winged
jewel, but in the past was kept still by the cold
of a winter that no longer comes.
There is an owl living in the firs behind us but he is white,
meant to be mistaken for snow burdening a bough.
They say he is the only owl remaining. I hear him at night
listening for the last of the mice and asking who of no other owl.
Audioproduktion: Haus für Poesie / 2016
MORGON PÅ ÖN
Ljusen på andra sidan vattnet är staden som vaknar.
Vattnet skimrar av inbillade fiskar.
Inte långt bort härifrån ligger barrträdens skelett,
uppspolade från havet och travade av vinden.
Vissa morgnar vandrar jag över dem,
ben efter ben, ända bort till fyrtornet.
En märklig skalbagge har ätit det mesta av träden.
Den kanske har kommit hit med något av fartygen som spelar
musik nere i hamnen, eller så var den här från början, en bevingad
juvel som i det förflutna höll sig stilla i kölden
av en vinter som nu inte längre kommer.
Det bor en uggla i tallarna bakom oss men den är vit,
för att misstas för ett stycke snö på den tyngda grenen.
De säger att det är den enda ugglan som finns kvar. Jag hör den om natten, lyssnande efter de sista mössen, hoar för ingen.