ANDRAŽ

Moj brat stopi gol, lep kot deviški vrelec
v dvorano in ubije jagnje iz ljubezni:
jemo in premišljujemo sliko.
Sani zarjavijo čez poletje, nebo se zniža

in postane vlažno, zemlja rodi jagode.
Vojaki stojijo lačni
med narcisami rumenimi kot noč,
jasna, jasna straža;

roloji so spuščeni in zaklenjeni,
markacija pelje v gore, v Trnovski gozd,
o, Čaven, zrak nabit z angeli,

krediti armade, kruh, kruh,
o, Sibila, razlita, strnjena barva,
nepremično, nespremenljivo hrepenenje.

© Tomaž Šalamun
Aus: Amerika
Maribor : Založba Obzorja, 1972
Audioproduktion: Študentska založba

ANDRAZ

Min bror vandrar naken, vacker som en jungfrukälla
genom salen och dödar lammet av kärlek:
Vi äter och begrundar bilden.
Slädar rostar över sommaren, himlen sänker sig
 
och blir fuktig, jorden föder jordgubbar.
Soldater står hungriga
bland påskliljor gula som natten
och klar, klar vakt;
 
persiennerna är nerdragna och stängda,
vägvisare i bergen och i Trnovskogen,
å Caven, luft full av änglar,
 
truppkredit, bröd, bröd,
å Sibylla, utrunnen stelnad färg,
orörlig, oföränderlig längtan.

Översättning: Sophie Sköld & Jonas Ellerström
Från: När jag läser dig, simmar jag (Rámus, 2010)