Jon Milos
schwedisch
JELEN
Najstrašnejša skala, bela bela želja.
Voda, ki izviraš iz krvi.
Naj se mi oži oblika, naj mi zdrobi telo,
da bo vse v enem: žlindra, okostja, prgišče.
Piješ me, kot bi mi izdiral barvo duše.
Lokaš me, mušico v drobnem čolnu.
Razmazano glavo imam, čutim, kako so se
gore naredile, kako so se rodile zvezde.
Spodmaknil si mi svoje teme, tam stojim.
Poglej, v zraku. V tebi, ki si zdaj zlit in
moj. Zlate strehe se ukrivljajo pod nama,
pagodini listi. V ogromnih svilenih bonbonih
sem, nežen in trdoživ. Meglo ti potiskam v
sapo, sapo v božjo glavo v mojem vrtu, jelen.
Aus: Živa rana, živi sok
Maribor : Založba Obzorja, 1990
Audioproduktion: Študentska založba
RÅDJURET
Skrämmande klippa, vitt begär.
Vatten strömmar fram ur blod.
Låt min gestalt bli tunnare, låt den krossa min kropp,
så att allt blir till ett - slagg och skelett, en handfull jord.
Du dricker mig som om du drack färgen från min själ.
Du slickar upp mig, en liten fluga i en liten båt.
Mitt huvud är insmort, jag känner hur
bergen blivit till, hur stjärnorna fötts.
Du har tagit ditt finger ifrån mig, där står jag.
Se upp i luften. Inom dig tomhet, allt är
mitt. Gyllene tak välver sig under oss,
små pagodlöv. Jag finns i silkeslena karameller,
mild och envis. Jag sprider dimma i
din andedräkt, din andedräkt i gudahuvudet i trädgården, rådjuret.
Translated by Jon Milos
In: Är änglar gröna? Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB 1992