KRALJICA IGLE

Trošim malo.
Jer nije preostalo
mnogo.
Govori mi
neoporavljeni
ugao vidika.

Dragostor iz koga
svako je ugrabio
neku stvarku.
Aparatić.
Rezervno srce.

Ostala je noć
presečenih vena.  
Gladno leto
na barikadama.
Preskupi poljubac
bez ljubavi.

Čekam da mi dođeš.
Samo ti. Mala
pesmo odbrane.

Uz krike i zlatne
zastavice kao rečni
spasilac tražim
tvoje telo u pesku.
Gde život
iznova počinje.

Samo ti me pretvaraš
u kraljicu igle.
I sigurno spuštaš
na ploču
sa hiljadu obrtaja.

Da u panici razuma
i sjaju čula otvorim
sezonu s muzikom
i zvezdama. Opet.
A posve drukčije.

Kao da već nisam
prašina. Pala.

Kao da sam iznenada
negde u dubu
osvetljena
zaostala snaga
kišne pesme.

Inkrustacija
nevidljivog.

Plutajuća modrica.
Što sažela se.

Da u meni
nađe mesto.

© Tanja Kragujević
Aus: Plavi sneg. Pesme [Blue Snow. Poems]
Vršac: KOV, 2008

NÅLENS DROTTNING

Jag spenderar lite.
För det finns inte  
mycket kvar.
Utsiktens vinkel
som inte återhämtat sig
talar till mig.

Den nattöppna butiken där
alla roffat åt sig
något.
En liten aparat.
Ett hjärta i reserv.

Kvar finns natten
med avskurna ådror.  
En hungrig sommar
på barrikaderna.
En dyrbar
kärlekslös kyss.

Jag väntar på att du ska komma till mig.
Bara du. Lilla
försvarsvisa.

Med rop och gyllene
vimplar söker jag
din kropp i sanden
som en räddare i floden.
Där livet
börjar på nytt.

Bara du förvandlar mig till
till nålens drottning.

Och sänker säkert ner mig
på skivan
med tusen varv.

För att jag i förnuftets panik
och sinnenas glans ska öppna
musikens och stjärnornas
säsong. Igen.
Men helt annorlunda.

Som om jag inte redan var
damm. Som fallit.

Som om jag plötsligt
någonstans i gapet var
regnvisans
upplysta
kvarblivna kraft.

Det osynligas
inkrustering.

Ett flytande blåmärke.
Som begränsats.

För att finna sin plats
i mig.

Dikt i tolkning av Slavica Agatonović