När jag kom till det seddas marknad
var allt förbrukat.
Tälten ihopfällda.
Uppbrunna västan om.
Ordnarna utdelade.
Rättigheterna beslagtagna.

Det återstår så lite
i det fria
påminde de samlade mig om.
Kanske endast två glaciärer
under kupan.

Jag tyckte att de
liknade bröst av glas
som vidrör varandra
då kvinna i sången går.

Det var vid världens ände.
Och jag önskade henne detsamma som mig själv.

Inget utöver det vanliga.

En kopp regndroppar.
Två minuter i en ros liv.