Jag är en köttätare, men av grönsakstyp.
Jag är Gud och människa i ett.
Jag är en puppa. Människosläktet växer fram ur mig.
Min hjärna har smält som
en blomma så att jag bättre kan älska. Ibland doppar jag
fingrarna i den och den är varm. Elaka människor
säger att andra har drunknat
i den. Det är inte sant. Jag är en mage.
Jag härbärgerar resande i den.
Jag har en hustru som älskar mig
mer än jag henne och jag blir sorgsen
och deprimerad. Min hustru andas som en liten
fågel. Hennes kropp lugnar mig.
Min hustru är rädd för de andra gästerna.
Jag säger till henne: seså, var inte rädd.
Alla våra gäster är en enda varelse - för oss båda.
En vit tändsticka med blått huvud har fallit ner i min
skrivmaskin. Mina naglar är smutsiga.
Jag funderar nu noga på vad jag skall skriva.
En av mina grannar här har väldigt bråkiga
barn. Jag är Gud och lugnar ner dem.
Klockan ett skall jag till tandläkaren, dr Mena,
på Calle Reloj. Jag skall ringa på klockan och be honom
dra ut min tand, för jag har så ont.
Jag är lyckligast när jag sover och när jag skriver.
Mästarna låter mig gå ur hand i hand.
Det är viktigt. Det är lika viktigt som
växandet är för träden. Ett träd behöver jord.
Jag behöver jord så att jag inte blir vansinnig.
Jag skall leva fyrahundra femtio år.
Tarzs Rebazar har levat i sexhundra.
Jag vet inte om det var honom jag såg i den vita rocken.
Jag kan fortfarande inte skilja dem åt. När jag skriver sover jag i
en annan säng. Ibland ger jag ifrån mig något som är mera likt
vatten, ty vatten är det mest kärleksfulla av allt.
Fruktan skadar människorna. En blomma är mjukast
om du sluter handen om den. Blommor tycker om
händer. Jag tycker om allting. Igår kväll drömde
jag att min far lutade sig fram mot
Harriet. Andra kvinnor skrämmer mig och
därför ligger jag inte med dem. Men avståndet mellan
Gud och unga människor är litet.
Det finns alltid bara en kvinna i Gud och det är
min hustru. Jag är inte rädd att mina gäster skall
slita mig i stycken. Jag kan ge dem vad som helst, det växer ut igen.
Ju mer jag ger bort, desto mer växer där ut igen. Sedan sätter det
fart
och blir en källa till hjälp för andra varelser. På någon planet
finns ett centrallager för mitt kött. Jag vet inte
på vilken. Vem som än dricker av det kommer att
bli lycklig. Jag är en vattenslang. Jag är Gud därför att
jag älskar. Allting är mörkt här inne, ingenting
utanför. Jag kan röntga vem som helst.
Jag mullrar. När jag hör vätskorna i min
kropp, vet jag att jag är i ett benådat tillstånd. Jag skulle bli tvungen
att göra av med pengar dag och natt om jag ville
bygga upp ett liv, och det skulle ändå inte hjälpa. Jag skapades att
lysa. Pengar är döden. Jag skall gå ut på terrassen.
Därifrån kan jag se hela landskapet fram till Dolores
Hidalgo. Det är mjukt och varmt som Toscana,
trots att det inte är Toscana. Metka och jag sitter där
och tittar. Solen går ner och vi sitter och
tittar. Hennes händer är som Śaktis. Min
mun är som ett egyptiskt vilddjurs. Kärleken är
allt. Moses flätade korg slog
aldrig mot klipporna. Miniatyrhästar kommer
travande fram över det platta landskapet. En vind blåser
från sierran. Jag glider med huvudet före in i människornas
munnar och dödar och föder,
dödar och föder,
därför att jag skriver.