Zita Mažeikaitė 
Übersetzer:in

auf Lyrikline: 12 Gedichte übersetzt

aus: schwedisch nach: litauisch

Original

Übersetzung

TECKNINGSSALEN

schwedisch | Lars Gustafsson

Själva rummet luktade krita
och tungt, hoptorkat trä.
Generationer hade skurit i borden
så att bokstavssystemen
hakade i och över varandra
som i någon gammal sumerisk
eller varför inte babylonisk
arkeologi.
Bortglömda gudar med hundöron
och stränga träansikten
kom självmant fram ur ådringen.
På papperet däremot bara lineamtningens
stränga figurer och hörn som var så vassa
att man kunde skära sig på dem.

Och detta skulle vara den ort där konsten bodde.

© Lars Gustafsson
aus: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

PIEŠIMO SALĖ

litauisch

Patalpa kvepėjo kreida
ir sausu, pasenusiu medžiu.
Kelios kartos savaip išrantė stalus
raidės  lipo viena ant kitos
tarsi kokiam šumerų
ar Babilono
atkastam radiny.
Pamiršti dievai šuns ausimis
nuožmiais mediniais veidais
veržte veržėsi iš tos gausybės ženklų.
O popieriuj – vien linijų griežtos figūros
ir kampai, tokie aštrūs
kad, rodos, įpjaus.

Negi čia toji vieta, kur gimsta menas?

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

Litet försök att bevisa själens existens

schwedisch | Aris Fioretos

En söndageftermiddag 1970 hängde Amanda Feilding en elektrisk
borrmaskin från taket i sitt badrum, injicerade lokalbedövningsmedel i
trakten kring tinningsbenet, satte sig framför spegeln och borrade ett hål i
huvudet. Närvarande under ingreppet var hennes man Joey Mellen, redan
trepanerad, samt Birdie, en duva som paret hade hittat en tid tidigare. Från
ett angränsande rum ljöd musik av Mozart. ”Det hela var tämligen brittiskt
och återhållet”, rapporterade Feilding senare.



Kära Gud,
Allt som behövdes
Var ett hål i ett huvud.
Sittande framför badrumsspegeln
Frågade jag inte längre vem eller varför,
Bara hur. Jag ville visa
Att meningen med livet
Inte kunde vara ensamheten i en skalle.
Kryphål, andningshål, eterisk ventil –
Kalla det vad du vill.
Huvudsaken var att finna vägen ut
Och göra det med stil.
Att axla sin DNA är börda nog.
Åh, tyngdkraften är den besvärligaste sak.
För sin upprätta gång
Betalade människan
Med minskat blod och nödbedd hjärna.
Vätskan sjönk undan,
Substansen slöts inne
Och hon fick lära sig att tänka på undantag.
En gång för alla
Var medvetandet nu en kringränd historia.
Inte konstigt
Att vi bär på sådant psykiskt bagage.
Ett hål drillat på rätt ställe,
Menade Joey,
Genom kraniets tunna skal,
Skulle minska trycket
Och åter ge tankarna flykt.
Fria som Birdie, obundna som du,
Vet ingen till vilken rörelse de vore istånd.
Av homo sapiens erectus
Kunde göras en correctus.
Vi testade, höga på speed,
Jag såg aldrig på klockan,
Men det tog inte lång tid.
Efter en stund hördes ett krack,
En grövre sorts ouvertyr,
Och jag hade funnit mitt fönster mot världen
– En anatomisk punktering,
Ja, en expansion
Inte olik den som förr kallades ”själen”.
Detta bubblande hål,
Denna rödsprängda nebulosa,
Är i alla fall mitt bevis
På en annan dimension.
För ingen vill väl förneka
Att tankarna är mer
Än genetisk propaganda?
Som du kanske förstår,
Käre Gud,
Är det ytterst genant
Att behöva påpeka detta för dig,
Men själen,
Denna viktlösa lilla pilgrim,
Är rastlös,
Åh, så rastlös
Den är.

© Aris Fioretos
aus: unveröffentlichtem Manuskript
Audio production: 2000 M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

MĖGINIMAS ĮRODYTI SIELOS EGZISTAVIMĄ

litauisch

1970 m., vieną sekmadienio popietę Amanda Feilding savo
vonios kambario palubėj pakabino elektrinį grąžtą,
susileido į smilkinį nuskausminamųjų vaistų, atsisėdo
priešais veidrodį ir pragręžė sau skylę galvoj. Tokios
intervencijos liudininkai buvo jos vyras Joey Mellenas,
jau panašiai trepanuotas, ir Birdie, balandis, kurį
sutuoktiniai buvo priglaudę. Iš gretimo kambario sklido  
Mocarto muzika. „Viskas vyko ramiai, be jokios panikos“,  
vėliau tvirtino Feilding.


Mielasis Dieve,
Man trūko
Tik tos skylės galvoje.
Kai sėdėjau vonios kambary priešais veidrodį,
Man jau nerūpėjo nei kas, nei dėl ko,
O vien tik kaip. Norėjau įrodyti,
                                  Kad gyvenimo prasmė
Nėra tik vienatvė, tūnanti kiauše.
Jame trūko landos, kvėpavimo skylės, ventilio eteriui –
Vadinkit kaip norit.
Svarbiausia – reikėjo surasti būdą
                                Ir viską atlikti stilingai.
Terliotis su savo DNR  – per didelis vargas.
Traukos jėga – sunkiausias dalykas.
Už stačią savo eiseną
Žmogus sumokėjo
Mažakraujyste ir pralavintom smegenim.
       Skystis kiek atslūgo,
                        Substancija sutirštėjo,
Ir žmogus, išimties tvarka, pramoko mąstyti.
                                        Sąmonė
Amžiams liko istorijos belaisvė.
                                                                     Nėr ko stebėtis,
Kad mes nešiojamės tokį psichinį bagažą.
Reikiamoj vietoj pragręžta skylė,
Trapiam smilkinio kaule,
                 Kaip sakė Joey,
Sumažintų spaudimą,
Ir mintys vėl galėtų skrajoti,
                Laisvos, kaip karvelis Birdie, neribotos kaip tu,
Nieks nežino, kaip jos lakiotų, kaip suktųsi.
Iš homo sapiens erectus
                                                Būtų galima padaryti homo correctus.
                        Mes tai išbandėm, apsisukimai buvo didžiuliai,
Į laikrodį nežiūrėjau,
                Bet visa tai ilgai netruko.
Greitai pasigirdo trekšt,
                Šiek tiek brutaloka uvertiūra,
Bet aš prakirtau langelį į pasaulį –
                        Anatominė korekcija,
                                        Savotiška  ekspansija,
                O gal tai – ką dar vadiname siela.
Ta burbuliuojanti skylė,
                        Tas raudonas, purslojantis žvaigždžių ūkas,
Šiaip ar taip, yra šioks toks įrodymas
Apie kitos dimensijos buvimą.
                Nieks nepaneigtų,
Kad mintys yra šis tas daugiau
Nei genetinė propaganda.
                        Tu turbūt supranti,
                                        Mielasis Dieve,
Kad man labai nesmagu
Tau apie tai kalbėti,
                        Bet siela,
                Tas besvoris mažas piligrimas,
                                Yra nenumaldoma,
                                                O kokia ji
                        Nenumaldoma.

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

DE SMÄRRE GUDARNA

schwedisch | Lars Gustafsson

Större gudar, en Baal, en El,
besegrar kaosmakterna i en heroisk kamp

(tror de)
och bygger sedan omsorgsfullt sin borg

på traktens högsta bergstopp.
Nöjda sitter de sedan där

och ser rökarna stiga, rakt eller mindre rakt
från svedjor, krematorieugnar och kaffekokning.

De smärre gudarna, småfolket,
larer, vättar och de kloka små grå,

bökar på i den gamla askens höstliga rötter
och sänder sällsamma svampar

upp i dagsljuset. De är lata, långsamma gudar.

Men någonting ville de också ha sagt.

© Lars Gustafsson
aus: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

ŽEMESNIEJI DIEVAI

litauisch

Aukštesnieji dievai, Baalas, Elis,
herojiškose kautynėse nugalėjo chaoso jėgas

(taip jie patys mano)
paskui pasistatė patogią pilį

ant pačio aukščiausio kalno.
Ten patenkinti sėdi sau ir žiūri žemyn

į tiesiai ar kreivai kylančius dūmus
iš kalvių, krematoriumų ir kavos virdulių.

Žemesnieji dievai, visokie neūžaugos,
nykštukai,  troliai, gudrios pilkos būtybės,

rausiasi po rudenėjančio uosio šaknimis
jie augina keisčiausius grybus

ir stumia į šviesą. Lėtapėdžiai, tinginiai šie dievai.

Bet ir jie yra šį tą nuveikę.

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

GYMNASIUM

schwedisch | Lars Gustafsson

Det var egentligen bara fyra korta vintrar.
Med Thomas Mann och Hesse
och grekiska grammatiken.
Och biografen Skandia.
Sånt går fort numera.
Men då, på den tiden
var alltsammans så stort, så långt
som ett halvt liv.
 
Cyklarna där låsen rostade.
Det innersta av dessa rostande cykellås:
Ett av dessa ställen
som vi inte studerade
tillräckligt noga.

© Lars Gustafsson
aus: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

GIMNAZIJA

litauisch

Iš tikrųjų vos keturios neilgos žiemos.
Tomas Manas ir Hesė
graikų gramatika.
Kino teatras „Skandia“.
Koks trumpas laikas.
O tada
viskas atrodė be galo ilga
tarsi pusė gyvenimo.

Dviračiai, aprūdijusios spynelės.
Tų spynelių skylutės –
vienintelė vieta
kurios nebuvom
pakankamai ištyrę.

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

FLICKAN

schwedisch | Lars Gustafsson

En dag står livet
milt leende som en flicka
plötsligt på den andra sidan utav bäcken
och frågar
(på sitt förargliga sätt)

Men hur hamnade Du där?

© Lars Gustafsson
aus: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

MERGAITĖ

litauisch

Vieną dieną  gyvenimas stabteli
Švelniai šypsosi kaip mergaitė
kitapus upelio
ir klausia
(ne itin maloniai)

Kaip tu čia atsidūrei?

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

FICHTE VID FOTOGENLAMPAN

schwedisch | Lars Gustafsson

När augusti månads mjuka mörker
plötsligt slöt sig
var det som om sjön slog därnere
med kortare slag, andades annorlunda
okända djur kanske tittade ut ur
sina hålor i strandkanten.
Och fotogenlampan tändes.
Den var som ett litet fyrtorn
i olika avsatser av glas och porslin
och den heta strömmen av upphettad luft
fick inte komma i gardinen.
Mycket noga med detta,
aldrig ställa lampan under gardinen.
Den gjorde, noga taget, mycken hetta
(skillnaden kändes tydligt i rummet)
och litet ljus. Och kring denna lampa flög
en arg liten metallblå insekt
filosofen Fichte hade på något sätt
tagit sig ut ur den tjocka bruna boken
på bordet,
där han förmodades bo.
Kretsade tills lågan tog honom.
Men då var kvällen slut.

© Lars Gustafsson
aus: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

FICHTĖ PRIE ŽIBALINĖS

litauisch

Kai rugpjūčio prieblanda
staiga sutirštėdavo
jūros mūša
rečiau imdavo plakti, kitaip alsuoti
pakrantėj nepažįstami gyviai
išlįsdavo iš savo urvelių.
Uždegdavau žibalinę
kaip nedidelį švyturį
iš pilvoto stiklo ir porceliano
įkaitęs oras
galėjo padegti užuolaidas
Turėjau būt atsargus
saugot užuolaidas.
Ta  lempa skleidė karštį
(aš pajusdavau jį)
bet šviesos buvo maža. Aplink lempą
dūgzdamas skraidė piktas tamsmėlis vabalas
tai filosofas Fichtė, tarsi pakilęs
iš storos parudusios knygos
kuri gulėjo ant stalo,
ko gero, jis ten ir gyveno,
įniršęs suko ratus virš lempos
kol liepsna jį prarydavo.
Tuo ir pasibaigdavo vakaras.

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

Fantomdikt Nr. 27

schwedisch | Aris Fioretos

Vagga, vagga, hör jag dig viska,
Vagga i dunklet, komiska
Lilla apokalyps, vagga,
Vagga dig fram.

Men det är inte lätt
Att möta sin skapare,
Stilla
Som en gud,
Tunn som cellofan,
Kylig, vanlig och döds-
Farlig.

Jag är inte färdig.

© Aris Fioretos
aus: unveröffentlichtem Manuskript
Audio production: 2000 M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

FANTOMINIS EILĖRAŠTIS NR. 27

litauisch

Supk, linguok mane, girdžiu tave šnibždant,
Tamsoje linguok mane, apokalipse,
Mažyte mano, truputį juokinga, sūpuok,
Linguok mane.

Sunkoka
Rasti savo kūrėją
                    Ramų
Kaip Dievą,
Plonytį kaip celofaną,
Vėsų, kasdienį, mirtinai
Pavojingą.

Aš dar nebaigtas.

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

Fantomdikt Nr. 16

schwedisch | Aris Fioretos

Det första du kommer att glömma
Är rösten, en form
Och ingen substans.
Själen
Förblir ett virrvarr,
En vandrande
Erfarenhet. (Var och en lider
I sitt eget helvete,
Ty vi trängs
I vår ensamhet – många –
Men är alla skilda åt
Av en vägg.)
Knappt en femtiodel
Av det du tar till dig
Kommer att assimilieras.
Det övriga förgår
Genom andning,
Avdunstning
Eller liknande.

Bevisa
Att jag var här.

© Aris Fioretos
aus: unveröffentlichtem Manuskript
Audio production: 2000 M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

FANTOMINIS EILĖRAŠTIS NR. 16

litauisch

Pirmiausia tu pamirši
                    Balsą, formą,
Substanciją.
                                         Siela
Pavirs sumaištim,
                                         Klajojančia
Patirtimi. (Kiekvienam
                     Savas pragaras.
                                          Murdomės
Savo vienatvėj – kaip ir visi –
                     Nuo kitų atskirti
Siena.)
Pasisavini tik pora procentų iš to,
Ką pasiimi,
Visa kita pražūva,
Pradingsta alsuojant,
                                          Išgaruoja.
                                                  Ir panašiai.

Įrodyk,
Kad aš čia buvau.

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

Fantomdikt Nr. 10

schwedisch | Aris Fioretos

Trötthet, o vilken
Trötthet . . . Alldeles för många
Fåglar, flugor, maskar,
Till att börja med,
Och inte slutar det
Där. Inte en chans.
Min bror fanns inuti mig, min tvilling.
En dag sade han till mig
Att lämna honom. Det var verbet
Han använde: ”lämna”.
Gamle gosse, tänkte jag,
Om jag bara kunde vara
Som du,
Och bli den som blir lämnad.
Men nej –
Sedan länge lever jag i pakt
Med denna närvaro.
Är det detta
Kärleken är till för?
Att skänka oss ett nytt begrepp
Om oss själva?

© Aris Fioretos
aus: unveröffentlichtem Manuskript
Audio production: 2000 M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

FANTOMINIS EILĖRAŠTIS NR. 10

litauisch

Nuovargis, o koks
                    Nuovargis... Per daug
Paukščių, musių, kirmėlių,
                    Pradžiai tiek ir užtektų,
Bet čia tik dalis.
                    Jokios prošvaistės.
Manyje tilpo brolis dvynys.
Vieną dieną jis panoro, kad aš
Jį palikčiau. Jis taip ir pasakė:
„Palik mane vieną“.
                    O seni, pamaniau,
Kad aš galėčiau būti toks
                                                  Kaip tu,
Kad tapčiau tuo, kurį palieka kitas.
                                         Bet ne –
                    Seniai jau gyvenu sudaręs sutartį
Dėl tokios esaties.
                    Ko verta
Tokia meilė?
                    Kad geriau suvoktum
                              Pats save?

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

Fantomdikt Nr. 1

schwedisch | Aris Fioretos

Allt är inlånad rekvisita här,
Ett nödställt arrangemang
För ofullständiga. List,
Leda och Lögn, de tre gracerna
I en oerhörd situation,
Hjälper inte långt. Och vem vet egentligen
Vad de leder till? Döendet
Är så versatilt.
Om du söker något
Bortom konstens räckvidd
Har du kommit fel.
Hoppet,
Den där saken med fjädrar,
Har föga att uträtta
Ur ett perspektiv som detta.
Att vara två med naturen,
Skall jag säga dig,
Är inte alltid lätt.

Så vänd dig inte bort
Från dessa attiraljer,
För bakom dem
Finns ingenting,
Bakom dig
Finns ingenting
Och ingenting
Ligger bakom.

Var snäll och glöm
Inte detta.

© Aris Fioretos
aus: unveröffentlichtem Manuskript
Audio production: 2000 M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

FANTOMINIS EILĖRAŠTIS NR. 1

litauisch

Visa čia – skolintas rekvizitas,
Būtiniausi daiktai
Nepilnaverčiams. Klasta,
Bjaurastis ir Apgaulė, trys gracijos
                     Šioj situacijoj
Jau nebepadeda. Nežinia,
Kur jos gali nuvesti. Merdėjimas
                     Toks verbalus, daugiapusis.
Jeigu mėgintum ieškoti kažko
Už meno ribų,
Kelio galo nerastum.
                                       Neverta
Savęs apgaudinėti viltim
Turint tik tokią perspektyvą..
Su gamta susidvejinti,
                    Kaip tau pasakysiu,
Ne visada lengva.
Todėl nenusigręžk
Nuo to, kas yra,
Nes už to, kas yra,
Jau nieko nėra,
Už tavęs
Taip pat nieko nėra,
Jokios
Paslapties.

Būk geras,
Nepamiršk to.

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

CITYWIDE GARAGE SALE,
AUSTIN, TEXAS 1998

schwedisch | Lars Gustafsson

Gamla mynt och sedlar
Däribland En dollar 1810
utställd av Mechanical Bank i Saint Louis
En rolig ölsejdel med röd näsa
En medalj från frivilliga brandkåren i Lubbock
för berömvärda insatser
Ett arbetskort, utfärdat av Tredje Riket
för Werner Hoffmann 16 år
tryckerilärling
Ett inplastat exemplar av tidskriften Look
med Marilyn Monroe på omslaget
Två mycket gamla hyvlar
säkert hemgjorda,
bruna och något skavda,
med en doft av många långa dagar
i getternas och tummelsnårens land

Jag undrar: hur dog Werner Hoffmann?

© Lars Gustafsson
aus: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

CITYWIDE GARAGE SALE,
AUSTIN, TEXAS 1998

litauisch

Senos monetos, banknotai
Tarp jų – doleris, 1810 metais
išleistas Mechanical  Bank Sent Luise
Linksmas alaus bokalas su raudona nosim
Lubbocko ugniagesių savanorių medalis
už  didelius nuopelnus
Trečiojo Reicho darbo kortelė
Išduota Verneriui Hofmanui,
šešiolikmečiui spaustuvės mokiniui
Celofanuotas žurnalo „Look“ egzempliorius
Su Marilyn  Monroe ant viršelio
Du seni obliai
tikriausiai savadarbiai
parudę, apdilę
tačiau dar kvepiantys ilgom triūso dienom
iš brūzgynų ir ožkų krašto.

Įdomu, kaip mirė tasai Verneris Hofmanas?

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė

ALLA GALNA SMÅ FÖREMÅL

schwedisch | Lars Gustafsson

Alla dessa underliga
små föremål
som under en livstid kommer till oss
vart och ett från sitt ställe
var och en från sin Logos.

Den gamla trädgårdskniven
med sitt slitna skaft av trä
och blad som slipats tunt
hittad på en trottoar i Arles.
Och den skulptur
av numera ärgad mässing
som en gång en konstnär
svetsade ihop åt mig av gamla dörrhandtag
i en ateljé nära dåvarande Berlinmuren
i Marie Louisenstadt.

Denne konstnär var fullständigt galen
och kunde bara tilltalas
det schizofreniska språket.
Hans verk liknar, om det liknar något alls,
en spindel. Men utan nät.

En liten azurblå flaska
med en fiskmun uppe vid korken
från någon sophög.

© Lars Gustafsson
aus: En tid i Xanadu
Stockholm: Natur och Kultur, 2002
Audio production: 2003, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

TIE BEPROTIŠKI MAŽMOŽIAI

litauisch

Tie nuostabūs
mažmožiai susikaupę per ilgą gyvenimą
kiekvienas iš kokios nors vietos
kiekvienas su savo Logos.

Senas sodininko peilis
nučiupinėtom medinėm kriaunom
nugaląstais siaurais ašmenimis
jį radau ant šaligatvio Arlyje.
O tą skulptūrėlę
su žalvario patina
man kadaise išliejo toks dailininkas
iš senų durų rankenų
ateljė prie buvusios Berlyno sienos
Mari Luizos gatvėj.

Tas žmogus buvo tikras pamišėlis
su juo galėjai kalbėti
tik šizoidų kalba.
Jo skulptūros, kad neapsirikčiau pasakęs,
šiek tiek priminė vorus. Be tinklo.

Melsvas buteliukas
kurio kaklelis kaip žuvies lūpos
iš kažkokio šiukšlyno.

Iš švedų kalbos vertė Zita Mažeikaitė