Jürgen Rooste

älskar du mig till evighetens rand
och sedan
när evighetens rand är passerad och vi har
rört oss framåt i flera timmar
utan att förstå vad som händer vilken värld
vi kommit till

älskar du mig ännu då
när jag inte klarar av allt detta
när jag åter dricker mig full och en stund
före världens slut faller i sömn i mina spyor
i en rumshörna någonstans som ett lyckligt barn

älskar du mig framåt natten
när vädret slagit om till en sådan helvetisk kyla
utan att vi kan komma in i värmen någonstans
eller har ljus eller något enda riktmärke

älskar du mig då
när jag säger dig att bara vi tillsammans
får tiden att bestå och att just det är hemligheten
att om inte vi finns så upphör världen slutgiltigt

skulle du då älska mig om så bara för
denna förunderliga värld som
ju ändå kunde finnas (eller vadå)

älskar du mig detta vanvettiga djur
egoisten det stora kattdjuret på en bruten trädstam
som spinner denna sång som är avgrundsdjup och varm
när en avgrundsdjup och mörk natt
faller över oss och ingen vet vad
som hänt när gryningen kommer
inte någon

älskar du mig som törstar efter ditt varma
blod och lever enbart av föraningen
om dess stillande
skulle du älska mig ändå kära

älskar du mig till evighetens rand
och bortom
långt bortom denna rand

willyou love me until the edge of eternity
and after
we have passed the edge of eternity and have
moved on for a few hours
not realising what was happening what kind of world
we have reached

willyou love me even if
I don't manage all this
If I get drunk again and a moment before
the end of the world fall asleep in my own filth
in a corner in a room like an blissful child

willyou love me when night falls
when the weather has become bloody cold
and we have nowhere warm to go
nor have light nor any purpose in sight

willyou love me
when I tell you that only we together
will make time last that the secret is
that without us the world will cease for ever

willyou love me then just for
the wondrous world that could
after all exist (or what)

willyou love me a crazy beast
an egoist a big male feline on a broken tree branch
purring a song warm and deep as hell
while dark night deep as hell
descends over us and nobody knows what
will happen when light arrives
nobody

willyou love me who yearns for your warm
blood and lives only in anticipation of
consuming it
willyou love me darling

willyou love me until the edge of eternity
and far
far beyond this edge

liebstdumich bis an den rand der ewigkeit
und dann
wenn der rand der ewigkeit vorbei ist haben wir uns
schon mehrere stunden weiter bewegt
ohne zu verstehen was geschieht in welcher welt
wir angekommen sind

liebstdumich auch dann noch
wenn ich mit alledem nicht zurechtkomme
wenn ich mich wieder besaufe und einen moment
vor dem ende der welt einschlafe
irgendwo in der zimmerecke wie ein seliges kindlein

liebstdumich kurz vor der nacht
wenn das wetter umgeschlagen ist zu höllischer kälte
und wir nirgends ins warme können
und kein licht und kein einziger zielpunkt

liebstdumich dann
wenn ich dir sage daβ nur wir beide
die zeit zum dauern bringen und das ist ja das geheimnis
daβ wenn es uns nicht gibt dann endet die welt für immer
liebstdumich vielleicht dann und sei es nur
dieser wundersamen welt wegen die doch
bitteschön sein könnte (oder was)

liebstdumich verrücktes tier
groβen egoisten träges löwenmännchen niedergestreckt auf dem baumstumpf
schnurrend dieses lied das höllentief und warm ist
wenn die höllentiefe und dunkle nacht
über uns fällt und keiner weiβ was
zur ankunft des lichts geschehen ist
garkeiner

liebstdumich der ich dürste nach deinem warmen
blut und lebe nur von dieses fluches
vorahnung
liebstdumich vielleicht wirklich liebes

liebstdumich bis an den rand der ewigkeit
und weit
weit jenseits dieses randes

elskar du meg heilt fram til æva
og så
når vi er over grensa til æva
og fleire timar vidare komne
utan å fatte kva verd
vi er komne til

elskar du meg framleis
om eg ikkje får til alt dette
når eg drikk meg full att og like før
verdsens ende blir liggjande i eige spy
i ei krå som eit lykkeleg barn

elskar du meg mot natt
når vêret har vorte så djevelsk kaldt
at ingen varm stad finst å gå til
og ikkje noko lys eller mål eller med

elskar du meg
når eg seier at einast vi saman
får tida til å vare at det er mysteriet
at når vi ikkje er meir er verda vekk for godt

elskar du meg om ikkje anna
for den underfulle verda som
jo kunne finnast (eller kva)

elskar du det galne dyret eg er
denne egoisten det store hannkattdyret på ei broten trestamme
som mel denne songen avgrunnsdjup og varm
når den avgrunnsdjupe og mørke natta
fell over oss og ingen veit kva
som har hendt når det demrar
ingen

elskar du meg eg som tørstar etter ditt varme
blod og berre lever for å svelgje det for å
ane eg kan få det
elska du meg framleis då kjære

elskar du meg heilt inn i æva
og langt
langt over grensa