Aase Berg
DET MÖRKA DOVRE
DET MÖRKA DOVRE
Nu har jag väntat här på dig i Dovres nätter. Nu har jag väntat rymdens tid att falla in i mig. I dessa åskans nätter skulle du stå vid sidan av mig. Du skulle viska mitt namn vid sidan av mig. Jag skulle sällan höra dig. En morgon skulle jag höra dig.
Nu har jag väntat här intill i Dovres djupa nätter. Jag har släppt kalla stenar i den blå klyftan. Jag har sökt handskas med metall. Jag har rört mig genom ansiktets kornighet. Jag har med fingrar sökt dig genom ansiktsformens aska. Vingpennor har skjutit blodiga ut ur min hand, och jag har släpat mörka fenor genom vatten.
En morgon skulle jag höra dig. Luren stod utspänd och vidgad. Jag skulle höra dina vågor bryta. Jag skulle känna hjärtat skrika, höra landskap vräkas ut ur dig. Där du kom Dovres kött att lysa genom mig. Där du kom skakande och krökt över ditt lyte.