Olga Martynova (Ольга Мартынова)

1
Vier lange Minuten
lachte eine Schwalbe im Schlaf (die Nächte sind kurz hier)
und murmelte, und sie schwitzte unter dem Flügel,
seufzte dann auf und flog fort, sie hatte wo zu tun.

– Mit ihren Halbkreisen schnitten die Wiedehopfe die Luft
– (Süden)
– Der Morgen, wie Quark war er, blieb ohne Datum
– (hienieden)

Vier lange Minuten
zeigte der Regen mal die Krallen, mal zog er sie ein,
und Tschwirik horchte: la-la,
ein Musikchen fiel von Blättern zu Blättern,
fiel und entglitt (verschwand).

– es wird Zeit, zu eröffnen, wer Tschwirik ist:
– er hat keinen anständigen Anzug.
– tik-tik, sagt ein Vogel, der andere zur Antwort: tschirik,
– also sag mal, was denkt die Tschwirka sich?

2
Aber die Sache ist die, dass Tschwirik kein Vogel ist.

3
Er will etwas aufschreiben,
da löst sich das Heft in Staub auf.
Drei lange Minuten,
und das Heft ist gewesen.

Zwei Minuten – ein zerfallener Wald:
Trödel, Staub, Blöße.
Eine Minute (nicht) brauchte der Berg,
seine Steile in den Teich zu vergießen.

Tschwirik selbst war die Minute.

4
Oh, Tschwirik, wenn ich, ein lächelnder Schatten scheu,
gleite in diese Welt, die wir für Fleisch und Blut einst erbauten (seltsam ist das)
und in die Hänge der Bäume mit ihrem von Borke umschlossenen Leben fliege
hinauf …

Oh, Tschwirka, denk nicht daran, dann verlassen wir diese Länder.

Oh, Tschwirik, sag: ehrlich?

Oh, Tschwirka, meine Tschwirka!

Das hörten die Vögel und begannen zu lachen: hi-hi.

0
Und dahin ist diese Minute,
und dahin ist jene Minute,
die dritte, die vierte,
die erste, die zweite.

1
Fyra långa minuter
skrattade en svala i sömnen (nätterna är korta här)
och mumlade, hon svettades under vingen,
suckade sedan och flög bort, hon hade en del att göra.

— med sina halvcirklar skar härfåglarna sönder luften
— (söderut)
— morgonen, lik filbunke, förblev utan datum
— (härnedan)

Fyra långa minuter
visade regnet än fram klorna, än drog det in dem igen,
och Tschwirik lyssnade: la-la,
ett litet musikstycke föll från blad till blad,
föll och gled iväg (försvann).

— det är dags att avslöja vem Tschwirik är:
— han har ingen passande kostym
— tik-tik, säger en fågel, en annan till svar: tschirik,
— men vad är det Tschwirka håller på med?

2
Men saken är den att Tschwirik inte är någon fågel.

3
Han vill anteckna något,
då löses häftet upp, blir till stoft.
Tre långa minuter,
och häftet är inte mer.

Två minuter – en sönderfallen skog:
Skräp, damm, blottor.
En minut (icke) behövde berget,
att hälla ner sin brant i dammen.

Tschwirik själv var minuten.

4
Åh, Tschwirik, om jag en skygg leende skugga,
glider in i denna värld som vi en gång byggde för kött och blod (underlig är det)
och flyger upp längs trädens hängen med sina av bark omslutna liv ...

Åh, Tschwirka, tänk inte på det, för då lämnar vi dessa länder.

Åh, Tschwirik, säg : är det sant?

Åh, Tschwirka, min Tschwirka!

Det hörde fåglarna och började skratta: hi-hi.

0
Och den här minuten är förbi,
och den där minuten är förbi,
den tredje, den fjärde,
den första, den andra.