Robin Blanton 
Translator

on Lyrikline: 5 poems translated

from: السويدية to: الانجليزية

Original

Translation

Fason

السويدية | David Väyrynen

Fason är ett måste för att det ska bli folk av en unge
Och är det inte fason på föräldrarna blir det sällan fason på den
Fastän ibland är det att skaffa unge vad som gör
att folk tvingas få fason på sig själv
 
Ingen unge är sen födseln snidad i så rejäla fasoner
att man inte behöver jobba för att få fason på den
Oavsett vad den är ska man inte hålla på med fjäsk och fasoner
En unge ska bli en vuxen och ingen prinsessa eller styrkelyftare
 
När man lämnar ungen att bäras också av andra
grannar, kollegor, föreningsfolk, farföräldrar,
när man slutat städa undan det som kan skada
elden, kärleken, knivarna, sjukdomarna
det är så god fason är att uppfostra ungar
 
Så när ungen ställer sig upp efter att ha fallit, då har den fason
när den hittar hem helt själv, det är bra fason
när man ser den använda tummen att peta näsan med
när den begriper att Peter Pan är en skojare
när man ser att den grinat klart för att hunden gått bort
när den ber om pölsan
 
Ungar med så pass rediga fasoner blir det folk av
Ungar utan så pass rediga fasoner flyttar söderut
 
Men fason är också det att vara byggd av sådan gammaldags fason
att man står vid köksfönstret med en kopp buljong i hand
och väntar den återvändande, även om det
kommit till det trettionde året sedan man senast öppnade dörren för ungen
att någon gång komma hem

© David Väyrynen
from: Marken
Teg Publishing, 2017
ISBN: 9789188035080
Audio production: Rámus förlag, 2018

Manners

الانجليزية

Manners maketh a child into civilized people
and ill-mannered parents usually pass on the problem
Although sometimes the act of having children
will improve parents in the most amazing manner

No child on earth is to the manner born
so get used to saying mind your manners
But don’t fill children’s head with all manner of notions
They should grow up to be grownups, not princesses or bodybuilders

When you hand your children to others to hold
(neighbors, workmates, your sports club, the in-laws),
when you stop clearing dangerous things from their path
(fire, love, the knives, disease)
you are parenting in a reasonable manner

And when they pick themselves up from a fall, that shows manners
when they come home on their own, that shows manners too        
when you notice they pick their nose with their thumb now
when they finally grasp that Peter Pan is a scoundrel
when you see them dry their tears after the dog dies
when they say please pass the hash

Children with such proper manners will be civilized people
Children without them will move to the city

But manners is also being made in such an old-fashioned manner
as to stand at the window with a mug of broth
and wait for your prodigal, although it is now
thirty years since the last time you left the door open
for them to sooner or later come on home

Translation: Robin Blanton
© Versopolis platform, supported by the EU Creative Europe programme

[dagens lunch vardagar]

السويدية | David Väyrynen

dagens lunch vardagar
kan vara vad som helst
nästan alltid gott

© David Väyrynen
from: Marken
Teg Publishing, 2017
ISBN: 9789188035080
Audio production: Rámus förlag, 2018

[the daily lunch special]

الانجليزية

The daily lunch special
could be almost anything
almost always good

Translation: Robin Blanton
© Versopolis platform, supported by the EU Creative Europe programme

Ett monument på torget

السويدية | David Väyrynen

  Man skall akta sig för att göra gott inför människor bara för att de skall lägga märke till en. Låt inte ordna fest för att du skänker pengar till fattiga. Du förtjänar inget beröm. Du hade säkert kunnat ge mer.
 
    Du skall inte åka någonstans i onödan. Tänk på miljön. Det finns inte bättre och mer att göra i Spanien än hemma. Lära dig spanska kan du göra på en kvällskurs hos ABF.
 
    Av misstag blir man klokare, men lär sig gör man aldrig. Tro därför inte att du skall utvecklas som person, för det gör du inte. Från vila till sömn och från sömn till vila.
 
   Anklaga aldrig någon annan för dina motgångar utan att först ha tittat på dina händer. Blåsor är i den lates, valkar i den flitiges.
 
    Tro inte att du är rättfärdig. Sträva efter att vara rättfärdig, men tro aldrig att du blir det. Då har äregirigheten tagit plats i dig.
 
    Tro inte heller att du någonsin kan bli bättre, att en förnämare uppfostran, högskolestudier eller en flytt söderut kan göra dig bättre. Studier kan förfina människan, men förbättrar henne aldrig.
 
    Ingen människa kan styra sin tunga. Det är bara en liten lem, men den kan skryta om stora bedrifter. Var tyst så gott det går. En tigande mun skadar ingen.
 
 Älska någon, men gör det med måtta så att det inte väcker anstöt bland andra. Släta aldrig din älskade på öppen yta, utan håll kärleken inom lyckta dörrar. Vad två har ihop angår inte den tredje.
 
  Döp dina barn, och döp dem till något vanligt som Hanna eller Markus. Låt dem inte bli förnedrade för moderna påhitt, utan köp dem vanliga kläder och lär dem leka på vanligt sätt.
 
  Ta hand om den kropp du har fått till låns. Ät vilt, fisk, bär och rovor. Besök inte träningslokalen för din egen fåfängas skull. Ditt arbete skall ge dig all den träning din kropp behöver.
 
   Sitt inte på krogen i onödan. Var inte full så att det syns. Drick inte enbart vatten, utan använd också något brännvin. Brännvin är bra för magen och för att rensa huvudet.
 
   Du skall föredra det höga tempot, det korta och det rappa. Bered dig därför ingen tid att rucka på gamla värderingar. De är gamla av en orsak. Skynda dig till arbetet och skynda dig därifrån. Det finns alltid mer arbete att uträtta hemma.
 
   Umgås med ringa människor. Jaga och fiska. Gör allmännytta. Håll dig borta från nöjen såsom dans och musik. Sådant kan lätt uppväckas till lidelser utan nytta. Lidelse hör arbetet till. Arbetet tar inte slut fast man arbetar. Sömnen tar inte slut fast man sover.
 
   Ditt liv är kort som en skugga. När det varit som bäst har det ändå varit möda och besvär. Förvänta dig inget särskilt av detta liv. Ingenting är så vackert som man allra först kan tro.
 
   Glöm gårdagen och blicka framåt. Det finns ingenting att göra åt det redan gjorda; dina ungdomsår var inte bättre än de nuvarande. Förvänta dig heller ingenting av den kommande tiden. Om hundra år är den också glömd.
 
   Livet skall uppföra sig hyggligt. Livet skall vara så att man är en vuxen människa i Malmberget och alltid varit det. Det står ett monument på Malmbergstorget. Sådant skall livet vara.

© David Väyrynen
from: Marken
Teg Publishing, 2017
ISBN: 9789188035080
Audio production: Rámus förlag, 2018

A monument in the square

الانجليزية

   Beware of doing good deeds before others in order to garner their attention. When you give to the poor do not throw a party. You deserve no plaudits. No doubt you could have given more.
 
   Refrain from going on unnecessary trips. Think of the environment. There is nothing more or better in Spain than right here at home. The community college offers Spanish classes.
 
   We grow older but no wiser. Therefore do not think you are developing as a person. You are not. From rest to sleep and from sleep to rest.
 
   Before blaming others for your misfortunes, look down at your hands. The hands of the idle are blistered. The hands of the diligent are callused.
 
   Do not believe yourself to be righteous. Strive to be righteous but never believe it. That will be the day ambition takes root.
 
   Also do not believe that you can improve, that a refined upbringing, a university degree or a move to the city might improve you. Studies can refine a person, but never improve her.
 
   No person has the governance of her tongue. For such a small appendage it can boast of enormous feats. Therefore keep quiet as much as you can. A closed mouth harms none.
 
   Love someone, but in moderation, so as not to scandalize the rest of us. Never kiss your lover in a public place, but keep your love behind closed doors. What two people do together is no concern of a third.
 
   Christen your children, and christen them regular names such as Mark or Hannah. Do not humiliate them with newfangled notions but buy them regular clothes and teach them regular games.
 
   Take care of your body, which is yours on loan. Eat game, fish, berries and turnips. Do not go to the gym to satisfy your vanity. Let your job furnish the exercise your body requires.
 
   Spend the least possible time at the pub. Avoid being visibly drunk. With your water drink some schnapps. Schnapps clears the mind and aids the digestion.
 
   Prefer a quick tempo. Be brief and brisk. Do not spend your time reassessing old values. They are old for a good reason. Hasten to work and hasten back. There is always more work you can do at home.
 
   Spend your time with humble people. Hunt and fish. Promote the public good. Avoid such entertainments as dance and music. They can easily kindle passion to no gain. Reserve your passion for your work. We are never done working no matter how much we work. We are never done sleeping no matter how much we sleep.
 
   Your life is as short as a shadow. At its peak it was still a struggle. Expect nothing special from this life. Nothing is as beautiful as we first believe.
 
   Forget the past and look to the future. What’s done is done. Your childhood was no better than the present. Do not expect anything of the years ahead either. In a century they too will be forgotten.
 
   Life should demonstrate decent behavior. Life should be such that you are an adult in Malmberget and always have been. A monument stands in Malmberget Square. That is how life should be.

Translation: Robin Blanton
© Versopolis platform, supported by the EU Creative Europe programme

Drömmen om att aldrig behöva ta av sig jackan

السويدية | David Väyrynen

att gå på byn och aldrig behöva ta av sig jackan
som lagrat kylan som svalkar i det varma köket
och tar värmen med mot kölden ute på gården,
 
att som hastigast kasta en blick genom fönstret
och oavsett tid på året kunna se bilen på tomgång
redo att rulla så fort man måste fara,
 
eller nöja sig med att bara lyssna att motorn går
medan man som en ritual känner efter i fickorna
att allt man behöver ha är i allt man behöver bära
 
Jackor finns det så många av att det är hopplöst
när man till slut blir tvungen att ersätta en trasig
att det blir att man får från någon som gått bort,
 
en jacka som lägger sig formad över axlarna så
som den länge redan hängt över en annans axlar
har den hållit och därför håller ett bra tag än,
 
för det är inte det att man ska ha ett särskilt märke
utan mer det att stuket på den är rätt och att den
formar armarna som ett valv där inget fastnar
 
Man använder den som en långärmad tröja,
det är ingen långärmad tröja ovanpå linnet,
den är grövre med dragkedja och på nylonet
har det bildats en hinna av fett och rök som
skydd mot svetsloppor och mindre hundbett
 
Fint folk eller folk söderöver har aldrig jacka
för då heter dom blazer, väst, duffel eller rock
som dom måste ha hjälp med att hänga av
 
eller så heter dom anorak, päls eller dunjacka
och är alldelens för varma för att ha på sig inne
och alldelens för kalla för att ha på sig ute,
 
tillverkade mera för vad dom vill ha sagt
än för vad dom vill ha gjort är dom inte
jackor utan masker att gömma sig bakom
 
En ordentlig jacka behöver man bara två av
att man har en för varje årstid, för vintern en
med innerfoder och för sommaren en utan,
 
så att jackan till sist är densamma som huden
som ihop med andra blir en änglalik nakenhet
 
Så bekvämt som möjligt bär man sin jacka
helst ovanpå skjortan med uppvikta ärmar
stryktåliga byxor och träskor att stiga ur,
 
ledigt klädd för arbete såväl inne som ute
som för semester är jackan vad som kan
upphäva skiljelinjer mellan ytterligheter,
 
vad som förenar vardag och helgdag i ett
tillstånd av tillåtande, praktiskhet och en
absolut frånvaro av fåfänglig strävan
 
Att gå på byn och aldrig ta av sig jackan
är ett sätt att aldrig behöva stanna länge
och ändå tillåtas att sitta ner vid bordet,
 
framåtlutande över en kaffe med dopp
en fot lätt skrapande som för att hitta
fäste för att utan dröjsmål bryta upp,
 
i tankarna redan på väg längs vägen
uppför berget där man skymtat spår
lika mycket för dom som för det att
få titta ut över allt det som är vårat

© David Väyrynen
from: Marken
Teg Publishing, 2017
ISBN: 9789188035080
Audio production: Rámus förlag, 2018

The dream of never needing to take off your jacket

الانجليزية

of stopping in the village and never needing to take off the jacket    
that stores the cold that’s welcome in the kitchen
and carries the kitchen’s heat to the chilly courtyard

of taking just a quick peek out of the window
to see your car there idling no matter the season
ready to roll the moment you are,

or just hearing the sound of the motor outside
as you go through the ritual of checking your pockets
turning all you need to have into all you need to carry

Jackets exist in hopeless numbers
so when at some point yours wears out
your next one will come from someone who’s passed

and on your shoulders it will assume the shape
it assumed for years on those other shoulders
(having lasted so long it should last a while longer)

for it is not so much the brand you look at
but the cut and fit and that it shape your arms
into an arch so smooth that nothing catches

You wear your jacket like a long-sleeved sweater,
it is not a long-sleeved sweater for over a t-shirt,
it is heavy and zippered and the nylon is stiff
with a built-up layer of grease and smoke
to repel the odd spark or minor dog bite

Fancy people (down south) never wear jackets
because they call them blazers or peacoats or parkas
and need help putting them on a hanger

or they call them anoraks or furs or vests
and indoors they are far too warm
and outdoors far from warm enough,

manufactured more for the statement they make
than any action they would let you take
they are less like jackets than like masks

Of proper jackets two are enough
to give you a jacket for every season,
a winter one with lining and a summer one without,

so your jacket in the end is no more than your skin
and with other jackets is like the nakedness of angels

You wear your jacket with an eye to comfort
and find it goes best over rolled-up sleeves
and heavy-duty pants and slip-on clogs

In casual dress for work indoors
or outdoors or vacation it is the jacket
that erases borders between extremes

and brings workdays and weekends together
in a single state of ease and utility
and an absolute absence of primping in the mirror

Stopping in the village and never taking off your jacket
is a way to of never having to stay too long
while still being welcomed around the table

where you will bend forward over your coffee
and scrape your foot slightly as if for purchase
to let you push off at a moment’s notice

as your thoughts precede you down the path
up the mountain to where you saw the tracks
as much for them as for a chance
to gaze out over everything ours

Translation: Robin Blanton
© Versopolis platform, supported by the EU Creative Europe programme

Vår ropande röst (i obygden)

السويدية | David Väyrynen

och jag tror att det är många som kommit ut hit idag
som ändå känner samma stolthet som jag
att man ändå vågar säga högt här ute
hur kan man inte vilja leva som oss
för vi har varit med om
vilken behållning det är för människan
att vi skulle behöva allt mindre söderifrån
detta gör att vi kommer längre och längre ifrån städerna
man blir så främmande inför människorna där
som söker sin glädje samtidigt på för många hörn
och med nackarna ner över varsin leksak
det gör att man känner ett sånt tryck över bröstet
och man hoppas att dom tittar snart upp
 
och fastän man har fått se allt som går fel med världen
så det är nog helt rätt
att vi är sådana som ser här i vårt samhälle vad som bör göras
men en människa blir inte utan ansvar för det
men detta det är en drivkraft
att marken uppenbarat för oss sitt tillstånd
att det är vi människor som har skuld till det
alla har skuld i allt detta och måste ställa frågan
inte är det väl rätt att lämna det här till kommande
därför måste vi inte bara arbeta för oss
men också för andra
som har ännu större skuld i det här
därför är vi inte sådana enstöringar
att vi bara ser till vår egen del av marken
vi vill ha liksom ett monopol
nej tvärtom
som byfinnar och samer
är vi pliktigade till att hjälpa
lämna dörrarna på glänt
att dom kommer söderifrån också för att dela
efter behov och efter förmåga
 
men vi hör också ropen på arbetskraft och tillväxt
och som blir till något som lockar
som har varit det under alla tider
men idag kräver det allas medverkan
och det är sådant att det ändå måste ha tag i fler
allt detta är främmande för oss
men det är inte så främmande
att det inte skulle utöva en dragningskraft på oss
när vi har det så nära
så har vi också en kamp vi måste ta
och här är frågan för oss
att vi inte behöver vad dom lurar i andra
men när vi hör att man korsar haven
och då lockas man att tänka
att nog kunde man väl kunna lära av dom
eller att vi åtminstone kunde närma oss städerna
när det kommer sådana erbjudanden
nog kan du leva som oss fast du har flyttat
och det var förr till och med uppmuntrat att lämna
och dessvärre finns det sådana som gått på den finten
som har gått dit man aldrig låter marken vila
och vi är här idag ännu några som fortfarande är kvar där
som ännu försöker dra ut sladdarna
och när lugnet får drabba en människas tillvaro
en människa som annars lever i staden
och inbillar sig kanske vara fri att välja
ja också då när hennes händer söker tekniken
då räknar hon kanske inte med påföljderna
så har det ju varit också med många
och så är det ju också för oss som varit här länge
då när det kan plötsligt komma över en
att man fortfarande känner av jäkten
då minns man något av allt det där
allt det man trodde man verkligen behövde
 
och jag vet att vi har också orsak idag
att uppmana varandra en och annan gång
att vi klarar oss bättre utan det där
och vi ser också hur vi blir ändå fler som kommer
och vi har orsak att glädjas för dom
och ytterligare när vi ses
vilken glädje det är bara det
när vi träffar kamrater från andra byar
och ser att man klarar sig lika bra
och hjälper när man ber om hjälp
och bekräftar att vi har vad vi behöver
vi behöver inte hela tiden nånting nytt
världen längtar hela tiden efter nånting nytt
men vi behöver bara så vi har att stoppa i mun
så länge alla kan äta sig mätt
men det är lätt att misströsta ibland
när vi ser stadsmänniskan hamstra för varsitt bo
och vi vet att marken under den sviktar
ja i dessa saker
så kan man känna sin egen ofullkomlighet
man räcker inte liksom till
men vi kan inte göra annat än det vi gör tillsammans
att det ska användas för allas väl
och med hänsyn till marken
vi menar också att det är viktigt
att när vi utför dessa saker
att vi alltid kommer ihåg skälen
att det inte blir till egen berömmelse
och jag tror alla kamrater och likasinnande
att vi kan idag också garantera fortsatt sammanhållning
över det arbete som här ska göras framöver
så att det gör oss oavhängiga dom
för endast som bundna av deras jäkt
behöver vi deras maskiner endast som verkligt självförsörjande
håller vi oss levande
och aldrig ska vi försumma att slå fast
att vi har alltid klarat oss utan dom
att dom har aldrig klarat sig utan oss
att marken är vår och självständigheten

© David Väyrynen
from: Marken
Teg Publishing, 2017
ISBN: 9789188035080
Audio production: Rámus förlag, 2018

Our voice crying (in the wilderness)

الانجليزية

and I daresay many of us here today
in spite of everything share my pride
at speaking up and speaking out
saying how could you not want to live as we do
knowing from experience as we do
how much it benefits us
to rely ever less and less from the south
this creates a distance between us and the cities
makes us strangers to the people there
who are looking for pleasure in too many places at once
a million necks bowed over a million toys
I feel my own chest tightening
I hope they look up soon

in spite of having witnessed everything going wrong in the world
so it is probably quite right
that we are the ones who see what needs doing here in our society
which absolves no one of responsibility
which is a motivating force
that the land has disclosed its condition to us
that it is we humans who are to blame
we are all to blame in all of this and we all have to ask
whether it is really right to leave it for the next generation
so we have to strive not only for ourselves
but also for others
who bear even more blame
so we will not turn inwards
and tend our own plot
we want a monopoly
no the opposite
as native peoples of our land
we are duty-bound to help
leave our doors ajar
for them to come even from the south and share
according to their abilities and their needs

but we also hear the call for manpower and growth
and this of course presents a temptation
as it has through the ages
but today it demands the participation of all
and is such that even then it calls for more
all of this is strange to us
yet not so strange
that we do not feel its magnetic
from so close at hand
so we too have a battle to fight
and here is our standard
that we do not need what they trick others into taking
although when we hear of ocean-crossing
so tempting to think
surely we could learn from them after all
or at least extend a hand
to an offer that good
you could live our way, couldn’t you, even if you moved
and leaving in fact used to be encouraged
and some of us unfortunately fell for it
they went where people never let the land rest
and some of us here today never broke free
and are still trying to unplug
and when the calm upends a person’s existence
who is otherwise a city dweller
who perhaps imagines she is free to choose
even as her hand reaches for the technology
she may not be reckoning with the consequences
and this is the experience of many people
even our experience who have lived here so long
that suddenly rushes over you
the feel of the frantic pace of the city
and something of all that comes flooding back
all the things you thought you needed

and I know we also have cause today
to say to each other and keep on saying
that we are better off without all that
and we also notice our numbers are growing
and we have cause to rejoice in the newcomers
and will again whenever we meet
what a joy that is in itself
to meet comrades from other communities
and see that they are doing just as well
and give help when help is asked for
and say yes, we have what we need
which is not a new thing every minute
the world aches for a new thing every minute
but all we need is food on the table
just so everyone can fill their stomachs

still despair comes easy enough
watching city folk each stocking their own nest
hearing the land groan beneath their feet
yes in this
we may sense our own inadequacy
we are hardly enough
but all we can do is what we do together
and do it for the general welfare
and with respect for the land
also we believe it is important
that when we do these things
we remember the reasons
which are not self-glorification

and I say to you comrades and all like-minded people
let today be a day when we pledge solidarity
for the work that will have to be done here in future
to allow us to be independent of them
for only running their race
do we need their machines
only by being truly self-supporting
can we stay alive
and let us ever proclaim this truth
that we have always managed without them
that they have never managed without us
that ours is the land and the independence
forever and ever, amen to that

Translation: Robin Blanton
© Versopolis platform, supported by the EU Creative Europe programme