Jürgen Rooste

الأستونية

Peeter Puide

السويدية

***[milleks on vaja luulet]

milleks on vaja luulet
ma küsin – milleks

kas luule lepitab
meie lahkuläind vanemad
tipa-tapa käekestest kinni
ilusti jälle kokku
nii nagu see alati on läind
nagu see ikka on käind
linnulaul ja päiksepaiste

milleks on meile vaja luulet

kas ta aitab kuidagi
alkoholist loobuda
jumalperse küll
ma ütlesin ”alkoholist loobuda”
milleks sellest loobuda
see on meie rahvuslik eripära
trademark kõvem kui ”welcome to estonia”
i will motherfuckin’ phone ya
siis läeme baari

juba hemingway teadis
et igas maailma sadamas
on üks eestlane
end põhja joond
end ankruks joond

milleks on meil vaja luulet

kui me emad stardivad
alkonautidena öhe
või sumbuvad töhe
meie ja nende vahele
jääb lõhe
ja antidepressandid ruulivad
kastreeritud universumis

milleks on vaja luulet

kasse kotib kedagi
kui persetäis idioote
kirjutab ilusaid hämaraid sõnu
et sõda on paha
ärge pidage sõdu
jääb siis keegi tapmata

et raha on paha
jätan täna sürreaalses superhüpermegamarketis käimata

milleks on vaja luulet

kas ta maksab mu üüri
ja käib minu eest tööl
ja mõtleb välja
kuidas ma saaks
oma naisesse taas armuda
kas ta peletab nälja
ja hoiab mind purjus ööl
linna pääl
ja mil ma olen maas
ja löödud
ja möödujad ei peatu
kas ta aitab mind jalule

teisalt
milleks on vaja eesti riiki
eesti riik on nagu grafomaani luule
tuulemaa jah tänan-palun aidaa
puhuge mind siit minema
ja pangad on nagu klassikute
kuldaväärt luule ja
teadlased nokitsevad oma riimide kallal
sotsioloog otsib
allitereeruvaid sõnu et
uduuuringuisse hinge
sisse puhuda
jah ja seks on nagu luule
korralikus kepis on kõvasti
neljajalgset trohheust
profisporti kirjutatakse
eleegilises distihhonis

ma küsin milleks
milleks
on meile vaja luulet

ma küsin seda endalt ja sellelt tüübilt
kes tööks peseb autosid
ja sellelt ilusalt
välismaise kultuuriinstituudi tibinalt
kes luuletajaid maale toob
ja homotelediktorilt ilusas ööklubis
neoontulede valgel
ma helistan erootikatelefonile ja
lukuabisse
ja küsin milleks on meile vaja

luuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuulet

kuulake mis nad mulle vastavad
kuulake ise
see on juba peaaegu luule
see on peaaegu
underi stroofide vääriline

jah tõesti
milleks

© Jürgen Rooste
من: Ilusaks inimeseks
Verb, 2005
ISBN: 9789985961506
الإنتاج المسموع: Eesti Kirjanduse Teabekeskus [Estonian Literature Centre], 2014

***[vad skall man ha dikten till]

vad skall man ha dikten till
undrar jag – till vad

försonar dikten
våra skilda föräldrar
smyger åter snällt samman
deras små händer
så som det alltid brukat gå
som det jämt slutat
fågelsång och solsken

varför behöver vi dikten

hjälper den på något vis
en att avstå från alkohol
men gudiröven
jag sade ”avstå från alkohol”
varför avstå från den
det är vårt nationaldrag
trademark mer inarbetat än ”welcome to estonia”
i will motherfuckin´phone ya
sen går vi på krogen

redan hemingway visste
att i all världens hamnar
hade någon est
supit ner sig

supit sig till ankare

vad ska vi med dikten till

när våra mammor lyfter
som alkonauter
eller störtar som stollar
står klyftan fast
mellan oss och dem
och antidepressiva
härskar i ett snöpt
universum

vad är dikten bra för

lurar den någon
när en skock idioter
skriver vackra dunkla ord
om att krig är illa
kriga inte
undgår då någon döden

att pengar är ett ont
i dag går jag inte till den öververkliga
superhypermegastormarknaden

varför behövs dikten

betalar den min hyra
och går till jobbet åt mig
och räknar ut

hur jag kunde
förälska mig i min fru igen
håller den hungern borta
och håller mig full om natten
på stan
och när jag ligger på marken
och är slagen
och de förbipasserande
inte stannar
hjälper den mig då på fötter

å andra sidan
vad skall man med staten estland
estland är som en dikt av någon med skrivklåda
vindarnas land javisst tackarmjukast farväl
blås mig härifrån
och bankerna är som nationalskaldernas
oskattbara dikter och
forskarna plockar med sina rim
sociologen söker
allitterationer för att
blåsa liv i
dimforskningen
javisst och sex är som en dikt
i en ordentlig kuk är det fullt av
fyrfotade trokéer
om proffsidrotterna skriver man med
elegiska distikoner

jag frågar till vad
till vad
behöver vi dikten

jag frågar mig själv och den där typen
som har biltvätt som jobb
och den där vackra tjejen
på den utländska kulturinstitutionen
som tar hit diktare
och tevehallåbögen i neonljuset
i den flotta nattklubben
jag ringer sexkontaktlinjen och
till låsjouren
och frågar varför vi behöver

d i k t e n

hör vad de svarar mig
hör själva
redan det är nästan som en dikt
det är nästan
jämförbart med strofer av
marie under

ja verkligen
till vad

Översättning av Peeter Puide