Johan Sandberg McGuinne
الانجليزية
Silence
Att drunkna i tystnader –
förtrycket när oss;
kanske kan andra leva så.
Bär du kolt eller självhat?
Ägda av andra –
Vem tar ansvar för sorgen?
En gång vaggades du till bitterhet,
det var bra så
Kanske har du ändå jämfört dig själv med krokiga fjällbjörkar för länge nu
Och kanske pratade vi också om förtryck
om de som flyttats, och de som du mest av allt vill flytta igen
för att ingen lät dig välja när det verkligen betydde någonting
medan vi kokade beskt kaffe
och lät det färga våra tankar
glömde vi medvetet att lära dig att ta ansvar för din egen berättelse
Tiden läker ingenting, säger du
Med kniven karvar du bort din egen ryggrad
Om kvällarna söker du tröst i tystnaden,
som kolonial mekanism
och intern kontroll
Det är lättare så.
الإنتاج المسموع: Haus für Poesie, 2019
Silence
The act of drowning oneself in shared moments of silence –
this denigration sustains us;
it might be possible for others to live like this.
Is that a coat of self harm, or the traditional clothes of your people?
Possessed by the state –
who is responsible for all this pain?
Once, you were cradled into bitterness,
and it suited you
Perhaps it’s time to realise that you’ve spent too many days compairing yourself to tortoured mountain birches by now
and perhaps we spent some time discussing this act of oppression
mentioning those who were forcibly removed from their homes, the once you would like to resettle again, retaliating against the lack of choices you were given when things really meant something to you
as we brewed our coffee,
the bitter taste mimicking our thoughts,
we made a conscious effort to write ourselves out of our own stories
time heals fuck all, you said
using a knife, you carve away your own spine
in the evenings you find solace in the silence,
upholding this colonial mechanism
to censor yourself from within
it’s easier like this