Aase Berg

السويدية

Johannes Göransson

الانجليزية

URDARHÅLET

Dovres sopraner ylar i berget. På avstånd hör man motorvägen sjunga. En skräck luktar räv om platsen.


Maskinerna bryter i Dovre. I trakter där skuggorna ruva. Ur Dovreskrevet myllrar och glittrar de djupgrönt metalliska ödlorna.

Där dunkla makter bo. Där spök drar karg och oknytt. Där Våvatn ligger oljesvart bland Gaudomsmyrens hinnor.

Där grundvattnet stiger i klyftan. Där träslottet lyser så ensamt vid randen av gurglande hålschakt. Maskinerna tuggar i berget vid Dovre skifferkvarn.

Det svarta hålet här drar till sig tid. Vi har stått levande vid kanten och känt joner sugas loss, känt magnetismen slita cellerna ur deras höljen.

Maskinerna väser i grottan. De fladdrande ljuden drar fram genom Nidaros dimmor. De nedlagda dagbrottens sjöar och reservoarer. Här går en tydlig underjordisk gräns.

Maskinerna gnager i gruvan. Där mannen river remsor ur sitt svaga muskelhjärta. Där detet kommer krälande i sura paltor, nerspydd och blodfradgande, på tungan snaskande.

Där väldiga basaltströmmar i tröga jättefall i djupet störtar, utför fjällväggen vid Daudebotn.

© Aase Berg
من: Mörk Materia
Stockholm: Bonnier, 1999
الإنتاج المسموع: Haus für Poesie, 2019

THE URDAR HOLE

The Dovre sopranos are wailing in the mountain. At a distance one can hear the highway sing. A horror stinks fox around the place.


The machines break in Dovre. In regions where shadows brood. Out of Dovre Chasm the deep-green metallic lizards swarm and glitter.

Where gloomy powers reside. Where ghosts sweep barren and unbundled. Where Vavatn lies oil-black among the membranes of Gaudom Marsh,

Where the ground water rises in the rift. Where the wood castle glows so alone at the edge of the gurgling hole-shaft. The machines chew on the mountain at Dovre slate mill.

The black hole here attracts time. We have stood alive at the edge and felt the ions get sucked loose, felt magnetism tear the cells out of their sheaths.

The machines hiss in the cave. The fluttering sounds sweep through the mists of Nidaro. The lakes and reservoirs of the abandoned day quarries. Here runs a visible underground border.

The machines gnaw in the mine. Where the man tears tatters out of his weak muscle-heart. Where the it comes crawling in sour rags, puke-covered and foaming with blood, munching on the tongue.

Where enormous basalt streams through turgid giant falls crash, down the mountain walls by Daudebotn.

Translated by Johannes Göransson
from: Aase Berg: Dark Matter (Black Ocean, 2013)