Josep Palau i Fabre

الكاتالوينية

Lasse Söderberg

السويدية

La sabata

He donat el meu cor a una dona barata.
Se'm podria a les mans. Qui l'hauria volgut?
En les escombraries una vella sabata
fa el mateix goig i sembla un tresor mig perdut.

Totes les noies fines que ronden a ma vora
no han tingut la virtut de donar-me el consol
que dóna una abraçada, puix que l'home no plora
pels ulls, plora pel sexe, i és amarg plorar sol.

Vull que ho sàpiguen bé les parentes i amigues:
Josep Palau no és àngel ni és un infant model.
Si tenien de mi una imatge bonica,
ara jo els ofereixo una de ben fidel.

No vull més ficcions al voltant de la vida.
Aquella mascarada ha durat massa temps.
Com que us angunieja que us mostri la ferida,
per això deixo encara la sabata en els fems.

© Fundació Palau
من: Poemes de l'Alquimista
الإنتاج المسموع: Fundació Palau

Skon

Jag har gett bort mitt hjärta till en fallen kvinna.
Vemm annars kunde jag ge något så förstockat?
På soptippen står nu en gammal sko at finna
som on dem legat nedgrävd likt en stkatt och lockat.

De fina flickorna omkring mig underlåter
Art ta emot och ge mig tröst i sin armat.
Det åar med köner, inte ögonen, vi gråter.
Så bitter gråten blir om ingen sig förbarmar.

Jag vill att släktingar och vänner skall förstå.
Josep Palau är ingen mönstertyp precis.
Den bild de har av mig är ej atta lita på.
Här får de sanningen på oförvanskat vis.

Nu får det vara slut med påfund i mitt liv.
Den maskeraden har fått vara lange nog.
Mitt öppna sår tycks er ett vämjelight motiv.
Så därför lagger jag bland övrig bråte också skon.

Översatt av Lasse Söderberg