Lasse Söderberg
السويدية
Paradís atroç
A celle qui se fait appeler “Tabou”
Amb els teus ulls oberts ompliries l'estança
on el teu cos madur fóra el meu instrument,
i el teu ventre, que té la forma impertinent,
daria el ritme atroç del repòs en la dansa.
Obririen l'espai espais d'esgarrifança,
i entorn del blanc silenci, una música ardent,
fingiria en el sostre un ample firmament
on àngels taciturns farien contradans.
I hauríem, de la nit, els infants més rebels:
monstres que pariries en la buidor dels cels
i anirien a raure a l'òrbita malalta
on circulen a lloure els coixos i els cretins...
Jo et besaria el ventre com una immensa galta,
i tu em demanaries que te'l besés per dins.
من: Poesia Magazine
الإنتاج المسموع: Fundació Palau
Ohyggligt paradis
A celle qui se fait appeler “Tabou”
Med uppspärrade ögon ger du rummet glans.
Din undersköna kropp skall bli mitt instrument
och magens form sätter en oförskämd accent
på rytmen som, ohygglig, vilar i en dans.
I luften uppstår rysningar från ingenstans
och i den vita tystnaden har toner tänt
på innertaket ett fingerat firmament
med tysta änglar i en egen kontradans.
Och nattens barn är fulla av rebellisk hets,
vidunder som du framföder i tomma himlar
och låter hamna sedan i de sjukas krets
där lytta går omkring och idioter vimlar.
Din mage vill jag kyssa, ödmjukt som en son.
Du ber mig också kyssa den, men inifrån.