Ida Börjel

السويدية

En enda historia




Jag har min grekiska stolthet att hålla och inte brista. Jag går ut på min bit grekisk mark och där är den. I den grekiska jordmånen växte världen. Jag odlar olivträd i jorden varpå grekiska genier en gång trampade. Nätta grekiska getter springer runt och lämnar sina spår. Den svarta grekiska geten tar sig upp på restaurangens tak och kastar med sitt lilla huvud i den fridfulla grekiska byn och bejakar allt. Så italienska människor hävdar att de har historia, så tyskar och finnar hävdar historia. De lågmälda grekiska kvinnorna kommer gående tillsammans i svart och de glömmer aldrig. Andra fortsätter glömma. De belgiska människorna glömmer, de danska erinrar sig inte. De luxemburgska människorna kan inte komma på någonting att minnas. Jag går med ryggen böjd ut under det grekiska lövverket för att samla mina oliver. Grekiska getter kommer rännande. De gör samma läten som de alltid har gjort, ända från början, men vem verkar minnas? Jag står bredvid mina träd och det är allts början, men vem placerar stoltheten där den hör hemma? Det italienska blodet fortsätter stiga de franska brister för ingenting alls. Jag står i den grekiska solnedgången precis som de en gång gjorde före mig. De svarta grekiska kvinnorna nickar tigande till varandra från åsnorna längs vägen

© Ida Börjel and OEI Editör
من: Sond
OEI Editör, 2004
الإنتاج المسموع: Ida Börjel

Jedina priča




Imam svoj grčki ponos da se na njega oslonim da ne puknem. Izađem na svoj komad grčke zemlje, i eto ga. Na grčkom tlu nikao je svet. Gajim stabla masline na tlu po kom su nekad hodali grčki geniji. Fine male grčke koze trčkaraju naokolo ostavljajući tragove. Crni grčki jarac skače na krov restorana i zabacuje glavicu u mirnom grčkom selu, sve to potvrđujući. Tako Italijani tvrde da imaju istoriju kao što i Nemci i Finci iznose svoje tvrdnje. Skromne grčke žene hodaju zajedno. U crnini, i nikada neće zaboraviti. Ostali zaboravljaju. Belgijanci zaboravljaju. Danci se ne sećaju. Narodu Luksemburga ne pada na pamet ništa čega bi se mogli setiti. Hodam, pogurena, kroz opalo grčko lišće da sakupim svoje masline. Grčke koze pritrčavaju. Ispuštaju iste zvuke kao što su otkako je sveta i veka, ali ko se toga seća? Stojim pored svojih stabala i to je početak svega, ali ko još ponosu daje mesto koje zaslužuje? Italijanska krv stalno ključa, Francuzi prasnu tek tako. Stojim u grčkom sutonu kao što su i oni nekad pre mene. Crne grčke žene tiho klimaju glavom jedna drugoj, vukući magarce putem

Prevele: Ida Börjel, Linda Rugg i Vesna Stamenković