Ida Börjel

السويدية

Linda Rugg

الانجليزية

En enda historia




Jag har min grekiska stolthet att hålla och inte brista. Jag går ut på min bit grekisk mark och där är den. I den grekiska jordmånen växte världen. Jag odlar olivträd i jorden varpå grekiska genier en gång trampade. Nätta grekiska getter springer runt och lämnar sina spår. Den svarta grekiska geten tar sig upp på restaurangens tak och kastar med sitt lilla huvud i den fridfulla grekiska byn och bejakar allt. Så italienska människor hävdar att de har historia, så tyskar och finnar hävdar historia. De lågmälda grekiska kvinnorna kommer gående tillsammans i svart och de glömmer aldrig. Andra fortsätter glömma. De belgiska människorna glömmer, de danska erinrar sig inte. De luxemburgska människorna kan inte komma på någonting att minnas. Jag går med ryggen böjd ut under det grekiska lövverket för att samla mina oliver. Grekiska getter kommer rännande. De gör samma läten som de alltid har gjort, ända från början, men vem verkar minnas? Jag står bredvid mina träd och det är allts början, men vem placerar stoltheten där den hör hemma? Det italienska blodet fortsätter stiga de franska brister för ingenting alls. Jag står i den grekiska solnedgången precis som de en gång gjorde före mig. De svarta grekiska kvinnorna nickar tigande till varandra från åsnorna längs vägen

© Ida Börjel and OEI Editör
من: Sond
OEI Editör, 2004
الإنتاج المسموع: Ida Börjel

The only story




I have my Greek pride to hold and not to burst. I walk out on my piece of Greek land and there it is. In the Greek ground the world grew. I grow olive trees in the soil where Greek geniuses once trod. Little neat Greek goats run about, leaving their tracks. The black Greek goat jumps up on the roof of the restaurant and tosses its little head in the peaceful Greek village, affirming it all. So Italian people claim to have history, so Germans and Finnish make their claims. The modest Greek women come walking together in black and they will never forget. Others keep forgetting. Belgian people forget, the Danish do not remember. Luxembourgian people cannot think of anything to recall. I walk, back bent, under the Greek foliage to collect my olives. Greek goats come running. They make the same noise they always have made since the beginning, but who seems to remember? I stand beside my trees and it is the beginning of it all, but who gives pride its proper place? The Italian blood keeps rising the French burst for nothing at all. I stand in the Greek dusk just as they once did before me. The black Greek women silently nod at each other from the donkeys along the road

translation by Linda Rugg