Zita Mažeikaitė
اللتوانية
Fantomdikt Nr. 10
Trötthet, o vilken
Trötthet . . . Alldeles för många
Fåglar, flugor, maskar,
Till att börja med,
Och inte slutar det
Där. Inte en chans.
Min bror fanns inuti mig, min tvilling.
En dag sade han till mig
Att lämna honom. Det var verbet
Han använde: ”lämna”.
Gamle gosse, tänkte jag,
Om jag bara kunde vara
Som du,
Och bli den som blir lämnad.
Men nej –
Sedan länge lever jag i pakt
Med denna närvaro.
Är det detta
Kärleken är till för?
Att skänka oss ett nytt begrepp
Om oss själva?
من: unveröffentlichtem Manuskript
الإنتاج المسموع: 2000 M. Mechner, literaturWERKstatt berlin
FANTOMINIS EILĖRAŠTIS NR. 10
Nuovargis, o koks
Nuovargis... Per daug
Paukščių, musių, kirmėlių,
Pradžiai tiek ir užtektų,
Bet čia tik dalis.
Jokios prošvaistės.
Manyje tilpo brolis dvynys.
Vieną dieną jis panoro, kad aš
Jį palikčiau. Jis taip ir pasakė:
„Palik mane vieną“.
O seni, pamaniau,
Kad aš galėčiau būti toks
Kaip tu,
Kad tapčiau tuo, kurį palieka kitas.
Bet ne –
Seniai jau gyvenu sudaręs sutartį
Dėl tokios esaties.
Ko verta
Tokia meilė?
Kad geriau suvoktum
Pats save?