Tomaž Šalamun

السلوفانية

Jonas Ellerström, Sophie Sköld

السويدية

LAK

Usoda me vali. Včasih kot jajce. Včasih me
s šapami lomasti po bregu. Kričim. Upiram se.
Ves svoj sok zastavim. Ne smem tega delati.
Usoda me lahko utrne, to sem že začutil. Če

nam usoda ne piha na dušo, zmrznemo v hipu.
Preživljal sem dneve v strašni grozi, da sonce
ne bo več vzšlo. Da je to moj poslednji dan.
Čutil sem, kako mi svetloba polzi iz rok, in če

ne bi imel v žepu dovolj quarterjev in bi Metkin
glas ne bil dovolj mil in prijazen in konkreten
in stvaren, bi mi duša ušla iz telesa, kot mi

enkrat bo. S smrtjo je treba biti prijazen. Vse
je skupaj v vlažnem cmoku. Domovanje je, od koder
smo. Živi smo samo za hip. Dokler se lak suši.

© Tomaž Šalamun
من: Ambra
Ljubljana : Mihelač, 1995
الإنتاج المسموع: Študentska založba

LACK

Ödet rullar över mig. Ibland som ett ägg. Ibland
slår det mig mot sluttningen med sina labbar. Jag skriker. Jag tar ställning.
Jag sätter mina safter i pant. Jag borde inte göra detta.
Ödet kan vädra mig, det märker jag nu.
 
Om ödet inte blåser på våra själar, fryser vi på ett ögonblick.
Jag tillbringade dag efter dag i rädsla för att solen
inte skulle gå upp. Att detta var min sista dag.
Jag kände hur ljuset gled ur mina händer, och om
 
jag inte hade tillräckligt med quarters i fickan och om Metkas
röst inte var tillräckligt ljud och snäll och trygg och
verklig skulle min själ lämna min kropp, som den en dag
 
kommer att göra. Mot döden måste du vara vänlig Allt
tillsammans i en fuktig knödel. Hemma är där vi
kommer ifrån. Vi lever bara ett ögonblick. Tills lacken torkar.

Översättning: Sophie Sköld & Jonas Ellerström
Från: När jag läser dig, simmar jag (Rámus, 2010)