Tomaž Šalamun

السلوفانية

Sophie Sköld, Jonas Ellerström

السويدية

RDEČE ROŽE

rdeče rože rastejo v nebesih, senca je na vrtu
luč prodira od povsod, sonca se ne vidi
ne vem kako da je potem senca na vrtu, rosa je v travi
okrog so posuti veliki beli kamni da se na njih lahko sedi

hribi okrog so taki kot na zemlji
samo da so nižji in da so videti čisto prhki
mislim da smo tudi mi čisto lahki in da se komaj dotikamo tal
če hodim se mi zdi da se rdeče rože malo umaknejo pred mano

zdi se mi da zrak diši, da je strašno hladen in žgoč
vidim da prihajajo nova bitja
kot da jih nevidna roka polaga v travo
vsa so lepa in mirna in vsi smo skupaj

nekatere ki plavajo sem v zraku zavrti in jih odtrga
zginejo in jih ne vidimo več in ječijo
zdi se mi da je moje telo v žarečem tunelu
da vzhaja kot testo in da potem prši narazen v zvezde

tukaj v nebesih ni seksa ne čutim rok
ampak so vse stvari in bitja popolnoma skupaj
in drvijo narazen da se še bolj združijo
barve hlapijo in vsi glasovi so kot mehka kepa na očeh

zdaj vem da sem bil včasih petelin in včasih srna
da sem imel krogle v telesu ki jih zdaj drobi
kako lepo diham
imam občutek da me lika likalnik in da me nič ne peče

© Tomaž Šalamun
من: Bela Itaka
Ljubljana : DZS, 1972
الإنتاج المسموع: Študentska založba

RÖDA BLOMMOR

röda blommor växer i himlen, det vilar en skugga i trädgården

ljuset tränger igenom överallt ifrån, ingen sol finns att se

jag vet inte hur skuggan då kan synas, det är dagg i gräset

runt omkring ligger stora vita stenar utspridda som vi kan sitta på

 

kullarna runt omkring är precis som kullarna på jorden

de är bara lägre och ser alldeles lösa ut

jag tror att vi också är alldeles lösa och att vi knappt vidrör marken

om jag går verkar det som om de röda blommorna drar sig tillbaka något framför mig

 

der verkar som om luften doftar, att det är hemskt kallt och hett

jag ser att nya varelser kommer närmare

som om en osynlig hand placerar dem i gräset

alla är vackra och lugna och vi är alla tillsammans

 

några som simmar häråt vänds i luften och rycks bort

de försvinner och vi kan inte längre se dem och de jämrar sig

det känns som om min kropp är i en flammande tunnel

den jäser som deg och splittras sedan bland stjärnorna

 

här i himlen finns det inget sex, jag känner ingen hand

men alla saker och varelser är fulländat förenade

de skyndar isär bara för att förenas ännu mer

färger dunstar bort och alla ljud är som mjuka trasor för ögonen

 

nu vet jag att jag ibland var en tupp och ibland ett rådjur

att jag hade kulor i kroppen som nu smulas sönder

så vackert jag andas

jag känner att jag stryks med ett strykjärn och det bränns inte alls

Översättning från slovenska av Sophie Sköld i samarbete med Jonas Ellerström
Från: När jag läser dig, simmar jag (Rámus, 2010)