Vintern innebär svarta tallar
snö     innebär ljus från morgon till kväll
i ett rum utan människor

belyser    bebodda gravar
avsminkade skelett gör dig mer lik en poet
lämnar det förra livet i massornas tjänst på bron

innebär ett besök hos det egna kalla leendet
glasets bokomslag    innesluter en snöstorm
dödens repertoar    en stads middagsmeny

får klockringningen mellan två ändpunkter att likna en applåd
två du    föreställer sig varandra
handens fula fågel skriver den mörka himmelens förfalskning

innebär det de döda redan sett
denna gravsten i bibliotekets fönster    liknar ett kondoleansbrev
varje tallbarrs grönska slutligen uthyrd

låter hela den fientliga    befintliga
fulländade skymningen som simulerar ditt vansinne
fråga    vad har natten     vad kan natten som dött två gånger hoppas på