Jenny Tunedal
skydda för att skydda: förhindra överleva bestraffa
skydda för att skydda: förhindra överleva bestraffa
Ser inte längre träden för alla / sot / svart som står i vägen driver
ofrånkomligt framför sig som bränder brinner / brinner i det inre
en röd radio i rummet rummet var ett misstag
nu vet vi inte hur vi tar oss ut
röd sprängs i bitar stora bränder / berättelser / sändningar i mellanrummen
klassisk filmisk salongsmusik
någon som skriker det
det som ska ersättas / att ersätta världen
att världen kan ersättas
och det går genom våra väggar / nätter
vita och fulla som rosornas knoppar av hat
o begränsning allt liv alla dörrar
De förlorade som plötsligt stiger mellan de vi förlorade det de förlorade
deras summor summan av nätter och träden det hela (väsentligt och samtidigt
så vanligt) det är ofrånkomligt som avstånd t.ex. ett vykort
ett vanligt tillstånd om vi inte märker det / detta att vi fortfarande alls
om vi t.ex. betraktar dem som vi ser har en svaghet
och ser det vi tycker är självklart
om natten är det inte så självklart och det finns många olika nätter
Men det som ska ersättas – hjärtat minnet – leder oss vidare inåt
mot skydd / skuld / grus det som vi inte kan smälta eller om vi
bara är kalla rädda med svarta brutna sinnen
brunna som träd brunna som sot människor som dör
lyssnar inte lyssnar man inte på dem lyssnar vi inte
det finns skydd / skuld / grus dom människor som dör som brott
en enda gång ett enda brott mot vilket ingen har något försvar
det finns inget straff tillräckligt straff inget försvar
för den enskilda är kanske ett brott och därför måste hon rannsakas
i denna mening tillhör vi inte oss själva
Det som hindrar oss är en anhalt i mörkret en hållplats
dessa blodsband skrämmande bönstjälkar starka växande gränser
så skyndar vi ofta vidare till trots
mjukdjur / slaktdjur / nattlig logik en natt full av bloss lågor hål
inga beständiga meningar när vi känner något / saknar / saknaden
själva vidden är oändlig
Mer och mer på andra sätt vet vi
att vi är skadade av glömska smärta som lämnade oss oskadda
äntligen föreställningen om likhet långt ute
smärta eller ensamhet varför plågar de varandra som barn
Långa utegångsförbud pauser rökpauser också långa register strafftider
oegentligheter i rättsalarna dumheter kaffemaskiner maskiner de anhöriga
som inte vet vad de gör mumlade samtal och plötsliga känsloutbrott någon
fick åka till sjukhuset varje natt nya oavgjorda ofullständiga slag förfärliga
människor förfärliga tankar hat självhat mot människor
men inte mot djur eller barn förvirring kring karaktärer och karaktärsmord
om någon verkligen är ett svin och ändå skadad
Är det ohållbart de söta djuren det söta köttet sover från början alltid
– det är alltid i varje ögonblick – erinrar deras kroppar om deras egen barndom –
vår egen det beror på mor / mycket / mindre intensivt
överhuvudtaget invärtes som blod erinrar som sten
Att se någons ansikte genom vatten bara med ansiktet under vatten
vi vet inte var det kommer ifrån var vi har lämnat det
vem som har lämnat oss utan det vilket
det som ska ersättas ersätter jag det som kom först
det som gör ont