Johan Sandberg McGuinne
Silence
Silence
Att drunkna i tystnader –
förtrycket när oss;
kanske kan andra leva så.
Bär du kolt eller självhat?
Ägda av andra –
Vem tar ansvar för sorgen?
En gång vaggades du till bitterhet,
det var bra så
Kanske har du ändå jämfört dig själv med krokiga fjällbjörkar för länge nu
Och kanske pratade vi också om förtryck
om de som flyttats, och de som du mest av allt vill flytta igen
för att ingen lät dig välja när det verkligen betydde någonting
medan vi kokade beskt kaffe
och lät det färga våra tankar
glömde vi medvetet att lära dig att ta ansvar för din egen berättelse
Tiden läker ingenting, säger du
Med kniven karvar du bort din egen ryggrad
Om kvällarna söker du tröst i tystnaden,
som kolonial mekanism
och intern kontroll
Det är lättare så.