Aase Berg
RÖNTGEN
RÖNTGEN
Lemurerna skimrande blå. Deras skarpa glasläten som endast framträder ur sällsynta frekvenser. Ljuden i sin helhet dödliga— skulle kunna slita trumhinnorna ur våra öron om vi inte ständigt stela höll den bifokala muskeln sammandragen. Jag kan justera min kropp i vinkel, gärna i Ijusfickan mellan de optiska våglängdsbanden. Jag skulle då kunna ana sökarens nervösa stråle, eller kanske under vissa former av gles skymning. Vårt solsystems urmoln skulle då röra sig balanserat—genom Skreaklyftorna likt smidigt böljande, hårt röda sjok av eter. Jag skulle också utifrån den vagt fräna lukten kunna lokalisera linsernas brännpunkt.
Lemurerna skimrande strålningsblå. Att med ljusvågor forcera mineral. Ur berget kommer ingen levande tillbaka. Här är skärpa—koncentrerat spektrum—här är flytande brännglas. Jag skulle också utifrån den vagt fräna lukten kunna lokalisera Purgatorius glödpunkt. I kryptan det klirrar så dödligt och fy sprakar: här vilar hornhinnans lemurer drottningar. Och på hyllorna av malm i Skreas inre grottor klättrar skriande, svårt laddade glasdjur.