Ana Brnardić

It was night and I could finally be Juliet
Who sought love among leaves and on the sea surface
Nearby the hotel.
I found some young man there 
Eshatologically serious with book-black hair
White face
And eyes that promised themselves to the other world.
We cuddled in the hotel window inhaling scent of laurels.
Then as the wine began pulsating in our hands
We climbed down to the sea meandering by its side
Leaving our historic bodies to the angel on duty.
We walked into the blackest forest
We found a secret passage leading to the bottom of the sea
Where I learned how to conduct the choir of birds
Who at night pick at the sea sand like blazing flames.
At dawn, Juliet disappeared behind the dark curtain.
Golden letters were burning on the walls
Emitted by the faraway Sun for the sake of those drowned souls. 
Touching them stealthily I climbed upstairs
Where swarms of tired music students gathered, those boys
And girls, those nocturnal Juliets

bila je noč in končno sem lahko bila
Julija, ki je iskala ljubezen v listju in na gladini
morja ob hotelu.
našla sem nekega mladeniča
resnega kot eshatologija, črnih las kot knjiga, belega obraza
in oči, ki so se zaobljubile onemu svetu.
Zvila sva se v klobčič ob hotelskem oknu in vdihavala lovor.
nato, ko je odbilo vino v najinih rokah,
sva se spustila do morja in vijugala ob njem
ter pustila zgodovinski telesi dežurnemu angelu.
odšla sva v najtemnejši gozd
našla skrivni prehod do morskega dna
kjer so mi pokazali, kako dirigirati pticam
ki ponoči kot plameni zobljejo morski pesek.
ob zori je Julija izginila za temno zaveso.
na zidovih so gorele zlate črke
ki jih je daljno sonce pošiljajo utopljenim dušam.
skrivaj sem se jih dotikala in se povzpela na nadstropje,
kjer so rojili utrujeni študentje glasbe, mladeniči
in dekleta, nočne Julije.

det var natt och jag kunde äntligen vara
Julia som letade efter kärlek bland löven och på havsytan
intill hotellet.
jag hittade en kille
allvarsam som eskatologin, med svart hår som en bok, vitt ansikte
och ögon som var bortlovade till den andra världen.
vi kurade ihop oss i hotellfönstret och andades in lagerträdet.
sedan, när vinet hade klingat i våra händer
gick vi ner till havet och slingrade fram utmed det
lämnade våra forntida kroppar åt jourhavande ängel.
vi tog oss till den svartaste skogen
hittade en hemlig gång till havets botten
där jag fick veta hur man dirigerar fåglarna
som på natten pickar havssand som eldslågor.
i gryningen försvann Julia bakom den mörka gardinen.
på väggarna brann gyllene bokstäver
som den avlägsna solen sände till drunknade själar.
jag rörde vid dem i smyg och gick en trappa upp
där trötta musikstudenter svärmade, killar
och tjejer, nattens Julior