ONE AND OTHERS – KARTOGRAFIER

När vi anlänt till Ayrusha, nära Kilimanjaro, och driver omkring i den 
fuktiga middagshettan upptäcker vi, inklämt bland de gamla 
kolonialbyggnaderna, ett bibliotek. Vi går in. Den tunna glasdörren slår 
igen bakom oss. Ingen syns till. Det är tomt. Svalka, dunkel. Dammet yr 
i de tunna solstrimmorna från de högt belägna fönstren. Vi går längs 
raderna av gulnade, blanka eller helt sönderlästa böcker - deckargåtor, 
okända romaner, introduktioner till ingenjörskonsten

På en hylla närmast golvet ser jag titeln Literature and Evil. Jag slår upp 
boken. Avsnittet om Genet är utrivet. Hela finalen. (Kyrkogård. Det får 
mig att tänka på en kyrkogård, någon vi sov vid, i bilen, en natt i 
Jugoslavien. Den smala grusvägen, de fladdrande ljusen, mörkret. Och 
något mer. Något jag glömt om den natten)

När vi kommer ut på gatan omringas vi av masaikvinnor. De vill sälja 
sina sirligt trädda smycken av pärlor och utklippta plåtbitar till oss. De 
håller fram dem. De tränger sig mot oss. En gammal kvinna särskilt. Jag 
ser in i hennes mun. Hon har knappt några tänder. Jag tänker på det 
utdragna skrik de kan brista ut i, med tungan synlig, vibrerande. Jag har 
bara hört det några få gånger. Det liknar ingenting. Inte skräck, inte 
sång. Ren uppfordran bara. Varje plats ett torg. Ett här, hör, här börjar 
något hända

1.

trampar på bröstbenet, andningen

flämtar

flammar

en stad, en krypta


fasadernas chiffer, förkastningsbranten


blindfönster 

spridande


bläckfisk

med sina dräneringsslangar


lägger bar

en mörk 
bergart, bad

bad
for a victim

2.

fällda ganglier

en fot

bland händer, centrifugal


vertikallina


hela
njutningskapaciteten

lickin', lickin' 

underjorden, underskogen


mörkret 

som omger


kroppen 

är kroppen


lösgjord, den objudna


gästen


brobanebalken

3.

experiment med huden, Eurydikefållen


stiger at sidan

lyftkranarna, spindelarmarna


sänker

"så kaotiskt"


strejkande sömmerskor


öppnade gathörn, avlopp 

flödande


gallermönster 

tappas


fladdrar 

varje under


handleden, sidenvägen


zoo 

zoologiska

4.

seendets rörelser 

i hans ansikte


saliv


dras ut

i vida bågar, strängar


stryker förbi 

han


vidrör det inte med 

händerna


vita streck, en 

vandrare


härmar ett moln


är natthimlen 

ett fönster


himlen över Frihamnen


Han hade ett smycke kring halsen. Såg jag redan första kvällen. Afrika 
Den afrikanska kontinenten, kartbilden. Rent guld. På den var Tanzania 
markerad med en grön, starkt lysande sten. Vi frågade honom om det. Han 
svarade inte. Nätterna var fuktiga, mörka. Månen. Ramadan hade nyss 
börjat

Någon skötte om honom. Kom och gick. Hans gulsot var på väg att ge vika 
Utan hjälp av några som helst västerländska mediciner. Frukter, åt han, sa 
han. Annat. Ord på swahili som vi inte förstod

Han träffade en diplomatdotter från Sydafrika. Några dagar senare såg vi 
dem, ett sammanslingrat glidande kroppsmönster, på Dar es Salaams 
nattgator. Ingen asfalt. Smycket hängde då kring hennes hals

Ingen sover

Oh the beggars you mean

And the nightwatchers

(Att söka i vattnet. Mörkret i rösten. Två fötter. Ett anatomiskt lexikon 
Tecknat över den gigantiska kroppen. Två fötter. Träd ut, säger de. Hit 
Boken är uppslagen)

125 stammar, säger han, 125 olika språk. Och-med ett leende –
klickspråket, har ni hört talas om det? Han gör smällande ljud med tungan 
placerad, snabbt förflyttad, i olika lägen mot gommen 
Ingen har sett dem, säger han och ler bredare, man säger att de brukar äta 
upp de missionärer som försöker

i köttet blodet i köttet

I can't hear you Master, I can't hear you