Litet försök att bevisa själens existens

En söndageftermiddag 1970 hängde Amanda Feilding en elektrisk 
borrmaskin från taket i sitt badrum, injicerade lokalbedövningsmedel i 
trakten kring tinningsbenet, satte sig framför spegeln och borrade ett hål i 
huvudet. Närvarande under ingreppet var hennes man Joey Mellen, redan 
trepanerad, samt Birdie, en duva som paret hade hittat en tid tidigare. Från 
ett angränsande rum ljöd musik av Mozart. ”Det hela var tämligen brittiskt 
och återhållet”, rapporterade Feilding senare.



Kära Gud,
Allt som behövdes
Var ett hål i ett huvud.
Sittande framför badrumsspegeln
Frågade jag inte längre vem eller varför,
Bara hur. Jag ville visa
		Att meningen med livet
Inte kunde vara ensamheten i en skalle.
Kryphål, andningshål, eterisk ventil –
Kalla det vad du vill.
Huvudsaken var att finna vägen ut
		Och göra det med stil.
Att axla sin DNA är börda nog.
Åh, tyngdkraften är den besvärligaste sak.
För sin upprätta gång
Betalade människan
	Med minskat blod och nödbedd hjärna.
		Vätskan sjönk undan,
			Substansen slöts inne
Och hon fick lära sig att tänka på undantag.
			En gång för alla
Var medvetandet nu en kringränd historia.
						Inte konstigt
Att vi bär på sådant psykiskt bagage.
Ett hål drillat på rätt ställe,
	Menade Joey,
Genom kraniets tunna skal,
Skulle minska trycket
Och åter ge tankarna flykt.
	Fria som Birdie, obundna som du,
Vet ingen till vilken rörelse de vore istånd.
Av homo sapiens erectus
					Kunde göras en correctus.
			Vi testade, höga på speed,
Jag såg aldrig på klockan,
	Men det tog inte lång tid.
Efter en stund hördes ett krack,
	En grövre sorts ouvertyr,
Och jag hade funnit mitt fönster mot världen
		– En anatomisk punktering,
				Ja, en expansion
	Inte olik den som förr kallades ”själen”.
Detta bubblande hål,
		Denna rödsprängda nebulosa,
Är i alla fall mitt bevis
På en annan dimension.
	För ingen vill väl förneka
Att tankarna är mer
Än genetisk propaganda?
		Som du kanske förstår,
			Käre Gud,
Är det ytterst genant
Att behöva påpeka detta för dig,
		Men själen,
	Denna viktlösa lilla pilgrim,
			Är rastlös,
				Åh, så rastlös
		Den är.